Ljudet av ett mjukt hummande fyllde den välvda lyan. Det var inte någon stor bostad, men mer än tillräcklig för dem under denna tid och ett antal veckor framöver.
Alin lät blicken långsamt treva över rötterna som klädde taket när ett vagt, gällt tjut fick henne att kvick fästa sin fokus till de fem liven vid hennes buk. Bara en gäspning. Hon log varmt, lättad och buffade försiktigt till lille Nunam med nosen i en ömsint gest. Om bara Kenai varit med henne här och nu för att se dom. Se de vackraste små månljus som de skapat tillsammans.
Både Ghadam och Numph hade varit på besök, tillsammans med sina respektive för att få se valparna. Även Mivrias och Ghadams små, som nu längre inte var så små hade varit förbi för att betrakta sina kusiner. Glatt hade dom, till Alins överraskning, klätt utsidan av lyan i blommor och behagliga färger. 'För att fira deras födelse', hade Murg sagt med ett brett leende och med ansiktet fullt av färg.
Alin kunde inte hindra det leende som smög sig på henne vid tanken på det. Hon var lycklig här med sin familj, och hon skulle göra allt i sin makt för att se till att deras valpar också skulle få uppleva den lyckan.

"Jag kommer alltid finnas här för er. Alltid." Dom var sann lycka i en tid av påtagligt mörker. 
"Men när jag inte längre finns här fysiskt kommer jag finnas vid Duraneirs sida och vaka över er, mina pyren. Se till honom om något tynger er, gör ont eller om ni känner er osäkra. Han finns här för oss, som vi finns här för honom."
Hon la hakan mot sina korsade framben och föll långsamt in i sömnen till ljudet av djupa andetag.

Två månader hade passerat sen hon blivit eskorterad tillbaka till Ötamon av en grupp med Jägare. Två månader sen hon senast såg Kenai. Dom hade skiljts åt med varsitt löfte till varandra. Att när han återvände skulle en överraskning vänta, och hans löfte var just det - att han skulle återvända till henne. 

[Inte ett födelseroll, men dom är nu här - några dagar gamla. <3]