Garn vandrade lojt runt i jakten på något att göra. De varma källorna var inte längre intressanta då han spenderat dagen dessförinnan med att besöka dem, och att göra samma sak denna dag var för honom inte lockande. Han var inte heller hungrig eller trött, så att äta eller sova var inte aktuellt. Men suget efter att få sparras fanns där, och det växte sig bara starkare ju mer han funderade över det.

"Öh, grabben!" Den unga hanen hade snabbt fångat hans uppmärksamhet med sitt breda och inbjudande leende i vimlet av vargar. "Du." Flera av individerna såg frågande på Garn när han rörde sig fram mot marknadsståndet. Bufflade sig osmidigt fram utan någon tanke på dom som stod där sen innan. Flera backade irriterat för att göra plats, någon svor högt men ingen gjorde något för att ingripa mot klumpens framfart. Garn stannade först när han stod intill kanten på ståndet och såg med en vänlig uppsyn på ynglingen.   
 "Finns det ingen plats här där man kan träna, slåss lite? Du vet - sparras." Han såg förväntansfull ut och bjöd på ett tandat leende.

Det inbjudande leendet hade snabbt svalnat när den burdusa bjässen kallat på honom. Det fanns ett ögonblick av genuin rädsla när gråa tornade upp sig framför honom. Men ögonen var goda och varma, leendet likaså.
     “S-sparras?” sade han lite tankfullt. “J-jag är inte så säker. D-du ser, d-det är inte riktigt m-min grej.” Nace skrattade lite nervöst och log ursäktande. Nace var en tunn, men inte ranglig, pojke - en smäcker kropp som vittnade mer om en kropp anpassad för rörlighet än styrka.
     “M-men jag tror d-det ska finnas ett o-område bakom den s-södra änden a-av I-Istorget.” Istorget var det största, huvudsakliga torget. Det var även där inkränktaren från några veckor sedan blivit halshuggen.
     “Jag k-kan visa d-dig, om du v-vill,” erbjöd han sig vänligt.

"Sparras," bekräftade han. Den vite hanen påpekade att aktiviteten i fråga inte riktigt var hans grej, vilket Garn förstod. Han var liten och späd, i hans mening, men säkert snabb som en vessla. 
När han talade om att det eventuellt fanns en plats för det så sken han upp. "Åh."
- “Jag k-kan visa d-dig, om du v-vill.”
"Ja!" mullrade han entusiastiskt och trampade otåligt i marken. "Visa mig."

Nace rörde sig lätt genom vimlet, men desto otympligare var hannen i följet. I jämförelse var han nästan osynlig där han smidigt trängde sig fram och förbi. Inte förrän det stora Istorget öppnade upp sig fick han fri uppsikt igen. Han kastade ett öga över axeln för att bekräfta att den stora inte tappat bort honom, innan han ledde honom den sista biten fram.
     En inhägnad, likt en rink men med platt sten som underlag, var knytpunkten för området. Det fanns flera olika ingångar in i ringen, men större vargar kunde lätt stiga över det låga staketet av is. Det stod grupper av vargar runt omkring, några såg ut att vänta på sin tur medan andra bara var där för nöjets skull. Det fanns öppnare mark vardera sida rinken; ena sidan hade en uppsättning isstatyer menade att träna på, och andra ett mindre öppet fält avsedd för en mer privat, avsides träning. Det var nästan alltid någon här att träna med, men Nace hade aldrig besökt med intentioner att själv delta.
     “L-Lagunens träningsområde,” presenterade han det med ett nöjt leende och såg upp på den stora hannen. Tanken att möta denna gråa bjässe i strid fick honom att svälja hårt. Vad hade Nace att säga till med? Hade han ens någon att säga till om gällande något? Nace såg ut mot de två sparrande vargarna i rinken. Något som liknande vemod färgade hans anlete.
     “D-du…” började han tvekande, “du sk-skulle i-inte kunna lära mig e-ett trick eller tv-två?”

Garn följde den vite genom massorna. Trängde sig osmidigt genom utan någon känsla för individernas personliga utrymmen. Flera irriterade blickar följde honom i ryggen när han passerat dem. Blickar som skulle behöva stirra hål för att han skulle lägga märket till dem.
Han var precis på väg att fråga om de var framme snart när den lille stannade upp och presenterade området som låg framför dom som Islagunens träningsområde. "Åååh!" tjöt han förtjust. "Det är perfekt." Bättre än något han kunnat föreställa sig faktiskt. Garn iakttog nyfiket de två vargarna som dansade runt inne i ringen. Svansen, stumpen, viftade livligt bakom honom. “D-du…” Han lät blicken motvilligt falla till hannen, ville inte slita blicken från uppvisningen. "Hmm?" Hummade han, något frånvarande.
“Du sk-skulle i-inte kunna lära mig e-ett trick eller tv-två?”
"J-jag?" Garn såg uppriktigt ställd ut vid hans fråga men försökte snabbt dölja det med ett leende. "Jag... öh." Han svalde. Osäker på hur han skulle tackla situationen. "Jag är Garn. Vad heter du, pojk?"
Under tiden som han presenterade sig som Nace hade Garn börjat vandra i riktning mot en av de mindre, privata ytorna. Gestikulerat till Nace att han skulle följa honom. "Självklart kan jag lära dig," förklarade han med säkerhet. "Men du är inte som jag. Du är som du. Öh. Din kropp är inte som min, alltså." Han tystnad, övervägde vad han skulle säga här näst. "Du är liten och snabb, eller hur?" Garn stannade upp och vände sig om mot Nace. Ett bestämt uttryck vilade i hans anlete. "Olika vargar slåss på olika sätt. Har du krafter, Nace?"

Det gick inte att ta miste på den häpnad som präglade Garns ansikte för ett ögonblick. Nace undrade om det kanske varit en dum, eller rent utav oartig fråga. Men det breda leendet stillade oron lagomt.
    “J-jag är Nace,” svarade han uppriktigt när han slog den större till följe. Nace hummade förstående till svar, han hade aldrig riktigt tänkt på det så, men aldrig heller gjort en ansats till att träna mer än vad deras far ansett nödvändigt. I sanningens namn var det inte en stor del av hans liv, och han ville inte det heller - men det skulle kunna att vara livsavgörande, så mycket hade han lärt sig det senaste året.
     “V-vind, och l-lite jord. M-men m-mest vind.” Vinden var hans allra största tillgång. Han skulle säga att han behärskade den väl, men kanske inte i defensiva eller offensiva avseenden. Det var mer ett verktyg för honom i vardagen. Men han var villig att lära sig, om nu Garn hade några sådana tips till hands. Nace såg upp i Garns stora anlete med ett blygsamt leende på läpparna.
     “H-hur skulle jag,” han pausade, lite osäker på om hans fråga skulle framstå som olustig, “få n-ner n-någon i d-din storlek?” Nace var osäker på om Garn skulle vilja besvara en sådan fråga, vem skulle egentligen vilja ge ut en manual över hur man blir besegrad till en främling? Men den unga trodde, och framför allt hoppades, att Garn skulle se genuinitet i hans ögon. Nace hade inga dolda agendor, inga planer på att någonsin behöva ta ner någon så stor som Garn - men om han ändå hade chansen nu att lära sig. Det kändes nästan dumt att inte fråga, Nace insåg den enorma fördelen med att vara stor och skulle aldrig underskatta den. Något tips, minsta lilla, kanske skulle komma att hjälpa honom en dag.

Garn försökte så utförligt som möjligt, och väldigt exalterat, att instruera Nace i hur han på bästa sätt skulle kunna fälla en större motståndare. Garn passade också på att visa några tips och tricks. De övade tillsammans genom dagen med något enstaka avbrott för annat. När mörkret väl lagt sig över Islagunen bestämde de tillsammans att det var dags att skiljas åt.

[Avslutat]