Den svarta lilla tiken känner sig bortdomnad. Hon hade däckat över en stor trädrot och när hon återfått medvetandet var hon inte säker på hur lång tid som förflutit. Det är mört omkring henne så det måste vara natt. Hon känner sig helt desorienterad och ser sig omkring med trött blick. Skuldran ömmar hemskt. Hon bär nu ett märke som hon aldrig kommer kunna göra sig av med. Inbränd i hennes skinn.
Mödosamt försöker hon resa sig upp. Efter några misslyckade omgångar lyckas hon. Om hon överlever det här så här hon ett och annat att tänka över. Med den ömmande skuldrans ben uppdraget intill kroppen hoppar hon fram på tre ben. Just ni vill hon ta sig så långt från Ruinerna som möjligt. Så långt bort ifrån de smäktande minnena. Men de kommer hemsöka henne för resten av livet.

[Bara en kort liten text om Naginis färd ut ur Kawazatri]