Vintern höll sitt grepp om lövskogen. Träden stod kala och snön låg djupt i drivor. Solen stod som högst på himlen och dess strålar fick det att glittra vackert i snön. Då det var en helt molnfri dag så var kylan mer påtaglig denna dag. Här och var kunde man höra de fåglar som övervintrade i lövskogen och tjattret av ekorrar som hoppade mellan de kala lövträden. Prasslet under snön från diverse gnagare. 

Den unga creme färgade vargen gick igenom snön och lämnade ett tydligt spår efter sig. De blekblå ögonen tog in skogens vackra anlete och öronen spelade på hans huvud då han fångade upp alla ljud omkring honom. Plötsligt stannade han och den blekblå blicken föll på en en syn som fick honom att dra efter andan. På en liten kulle stod den mest vackra hjort han någonsin sett. Dess massiva krona tydde på hög ålder och för ett kort ögonblick mötte dess mörkbruna ögon den unga vargens blekblå. Under några korta sekunder kunde den unga vargen nästan känna kontakten som skulle kunna uppstå men så vänder hjorten tvärt om och flyr in i skogen. Yoi rycker även han till då han hör knarret av steg i skogen och hans blick letar efter den som är på väg åt deras håll. 

(Öppet)

Det syntes att vinterns hade sitt grepp kvar i skogen, träden var kala och marken vitt och gnistrade som kristaller i solens trålar, och snön låg i djupa drivor vilket kunde vara svårt att röra sig ibland och kylan kunde tränga in till märgen när det var riktigt kallt. men just nu var det behagligt kallt.

En gyllene tik med lång brun man och lugg går i den vita skogen och snön knarrade under hennes tassar där hon går och hennes bärnsten ögon ser sig omkring i landskapet omkring henne, hon hade inte så mycket ont av kylan just nu, men hon saknade ändå våren och sommarens värme och när grönskan började komma.

Hon rycker till när hon hör ett ljud och en vacker hjort kommer springandes framför henne och hon stirrar efter den medan den försvinner in bland de kala träden och sen var den utom synhåll.
Hon spetsar öronen och går åt det håll hjorten kom ifrån, det kanske var något där som skrämde den och hon ville kolla vad det var för något så det inte var någon främling som kom för nära revirets gräns.

Hon får snart syn på en ljus creme färgad varg framför henne, och hon känner igen vargen, en flockbroder, vad var hans namn, just det ja,TsuyioKaze var det ja. Ett mild leende syns på hennes läppar när hon går emot sin flockbroder. - var hälsad TsuyioKaze säger hon med en vänlig röst.

Yoi ser den ljusa tiken som kommer fram mellan träden och han känner igen henne från flocken så hade han sällan haft tillfälle till att tala med henne, hälsat nån gång men inte så mycket mer. Då hon kom fram och hälsade på honom log han vänligt. "Hej. Aziza?" Hennes namna var till hälften en fråga och till hälften den hälsning han hade tänkt sig. Han viftade glatt på svansen att han träffat på någon i skogen även om han hade hoppats på någon helt ny.

"Du behöver inte säga hela mitt krångliga namn. Kalla mig Yoi" Leendet blev bredare och valpigare även om han försökte agera vuxet. "Såg du hjorten" Frågade han sedan plötsligt då han kom och tänka på den. "Visst var den häftig" Ännu en gång sken hans unga ålder igenom och man kunde se ivern i de blekblå ögonen. "Den var för fin för att jagas tycker jag" Som en ung valps sinne så vandrade hans från de ena till de andra. "Varför har du gått utanför reviret? Mamma blir inte glad om hon visste att jag är här" Han sade de sista både med en skamsen röst men även en ton av att han fann detta lilla äventyr mycket roande. Sedan sken han upp igen. "Fast då du är här blir hon nog inte arg ändå" Han viftade åter ivrigt på svansen och såg på henne med hoppfulla ögon. "Vill du gå på upptäcktsfärd med mig?" Man kunde riktigt se hur han hungrade efter att få se mer av skogen och gå på äventyr.