Solen stod mitt på himlen denna vackra vinterdag. Den lummiga skogen badade i solens gyllene varma strålar och småfåglarna sjöng för fullt i trädens toppar. Trotts fåglarnas vackra sång var det lugnt och stilla i skogen. Endast den silvergrå vita vargen som gick med lugna steg fram på en liten viltstig. Han var en stor men smidig varg och han hade ett par stora vingar invikt mot kroppen. Dessa glittrade som silver då solens strålar nådde ända ner till marken. På ryggen bar han en korg flätat av vass som hölls fast med flätade vassrep, noga placerad så de inte skulle störa vingarnas rörelser. Han var en ståtlig syn där han gick med målmedvetna steg och de udda ögonen som betraktade omgivningen, ena ögat ljust grönt och de andra himmelsblått.

Då en lätt bris svepte in igenom skogen så fångade hanen upp den främmande doften av varg. Visserligen svag men den fanns där och det fick honom att stanna upp och låta blicken svepa i jakt på doftens ursprung. Sakna vände han på stegen bort från viltstigen och började följa den främmande doften.

Aimo stirrade med stora ögon på den ljust färgade vargen. Var det där... vingar? Aimo hade sett såna, men inte riktigt fått nafsa och känna på dem på nära håll. Förundrat travade han närmare, obrydd om att främlingen knappast tillhörde flocken.
"Vad har du på ryggen?" frågade han när han kommit fram till vargen och tippade huvudet nyfiket åt sidan. "Vad har du i där? Är du verkligen en varg, eller är du en fågel?"
Aimo hade så många frågor! Han hoppades innerligen få svar på dem.

[uff kort men här kommer Aimo!]

Saghani vände sig om då han hörde steg närma sig och hans udda ögon föll på den unga valpen. Valpen började tala som om han inte alls varit en främling. Han kunde inte annat än att le åt frågorna som bara rann ur valpen. Han sträckte ut vingarna så gått de gick. "Menar du mina vingar eller menar du korgarna?" Då nästa fråga kom så antog han att det var korgarna han menade och frågan om han var en varg eller fågel fick honom att le ännu mer. "Vänta ska du få se" Svarade han på frågan om vad han hade i korgarna. "Om jag är varg eller fågel?" Han låtsades fundera lite medan han med sin kraft tog och spände upp knutarna på remmarna som höll korgarna på plats då han lätt kunde ta av korgarna och lägga dom på marken framför valpen. Innan han började visa vad som fanns däri svarade han på andra frågan. "Jag är nog både varg och fågel" Hans udda blick såg på valpen sedan började han visa lite olika verktyg han hade (tänkt dig verktyg från typ järnåldern men lite bättre), han visade några fina stenar och lite silver kedjor han påbörjat och ett par halsband i läder som hade olika stenar och några huggtänder från olika rovdjur. "Detta är vad jag har i mina korkar och vad jag använder mina saker till." Själv hade han ju sitt silverhalsband med den blå stenen i.

"Korgarna såklart!" sa Aimo som om det vore den mest uppenbara saken i världen. Det förbryllade honom att vargen verkade fundera över nästa fråga. Varg, eller fågel. Vilket var det? Visste han inte ens själv?
Både varg och fågel blev svaret. "Va! Kan man vara det?"
Aimos uppmärksamhet riktades dock snart till korgarnas innehåll. Den vite visade upp allt ifrån olika verktyg, fina stenar, kedjor och halsband. Med stora, glittriga ögon såg Aimo alla skatter. "Wow! Är det en skatt?"
Aimo fastnade fort för ett av halsbanden dekorerad med de största huggtänder han sett i sitt liv. "Vad häftig!"

Saghani log mot valpen igen. "Jag är mest varg men jag har vingar som en fågel och kan flyga som en fågel." Valpens intresse flyttades fort från honom till korgarnas innehåll. Valpen verkade helt hänförd av alla hans små saker. "Nja ingen skatt direkt. Jag utövar byteshandel med dessa saker. Skapar smycken och verktyg åt andra och får andra saker i utbyte." Valpen verkade fastna för ett av de halsband med en av hugg tänderna från en stor grizzlybjörns hane han och en till hade fällt för en tid sedan. Han drog fram en läder remmen från korgen, tog huggtanden och lossade den snabbt innan han satte fast den på läderremmen, knöt båda ändarna så att halsbandet skulle gå att göra större allt eftersom valpen växte. "Så nu passar det dig" han log då han hade lagt det om halsen. "En gåva från mig till dig"

Aimo tippade storhögt huvudet på sned, stod bredbent och nosade över alla saker. Så himla mycket spännande skatter!
"Du är en skattjägare..." viskade Aimo helt hänfört för sig själv. Det ville han också bli! Fågelvargen förklarade att han utövade byteshandel med sakerna, skapade smycken och verktyg åt andra och fick andra saker i utbyte. "Jaha... så du handlar saker? Och betalar med skatter?"
Aimo förstod nog nästan helt nu hur byteshandel fungerade! Så spännande!
Men så tog fågelvargen fram något. Storögt följde Aimo hans rörelser, studerade honom tyst och hänfört med munnen lätt öppen när han tog fram en remm. Han fäste den stora tanden i remmen, knöt.
Nu passar det dig.
Aimo såg storögt på honom. Menade han...?
En gåva från mig till dig.
Halsbandet lades om Aimos hals och han såg storhögt hur tanden nu vilade mot hans bröst. Den var så vacker! Och så stor! "Menar du verkligen det? Är den... är den verkligen min?"
Han kastade sig utan tanke in i silvervargens famn. "Det är den finaste skatten jag fått! Jag ska alltid ha den med mig!"
Med ett brett leende såg han in i vargens ögon. "Tack tack tack tack, herr...?"
Med ens insåg Aimo att han inte visste fågelvargens namn.

Valpens intresse för hans saker fick Shagani att le roat. Skattjägare. Det lät inte så illa. Då valpen frågade om han handlade saker och betalade med skatter så lade Shagani huvudet på sned och betraktade valpen. "Ja jag byter saker och betalar med mina varor, skatter" Shagani ändrade sig från varor till skatter får valpens skull. Ville inte förstöra detta med att påpeka att det inte var skatter. För i valpens ögon var det skatter.

"Ja den är din. Just nu är den lite stor men den kommer passa dig väldigt bra då du bli större" Shagani gav valpen ett vänligt leende. Plötsligt kastade sig valpen i hans famn. Av en ren instinkt fångade Shagani upp valpen och mötte hans gyllene blick. Det fanns en viss häpnad i Shaganis blick för detta hade han definitivt inte räknat med. Valpen tackade flera gånger och även Shagani kom på att ingen av dom hade presenterat sig för varandra. Han släppte försiktigt valpen så han kunde sätta ner framtassarna i marken igen. "Mitt namn är Kakortok Saghani, vandrande köpman. Dom allra flesta brukar dock kalla mig för endast Shagani. Och vad är ditt namn min unge herre" Shagani undrade vart han kom ifrån. En valp som denna kunde inte leva ensam det var han säker på och valpens doft tydde på att han antingen hade en stor familj eller tillhörde en flock. Shagani lade huvudet på sned. "Du tillhör möjligen inte flocken som finns här i Byoomi?" Shagani hade sökt den för att se om det var en flock intresserad av att göra affärer med honom.

När fågelvargen bekräftade att halsbandet verkligen var hans log han brett och dansade runt i en liten cirkel. Tänk vad hans syskon skulle bli avundsjuka när de fick se!
Fågelvargen hette visst Kak...Kakor? Kakor Saghani. Det var ett långt namn! Det lät lite fint, nästan. Aimos namn å andra sidanv ar kort och lätt.
"Saghani," upprepade han. Han kom ihåg vad hans mor lärt honom och sänkte huvudet i respekt. "Trevligt att träffas!"
Nu var han artig och snäll! Nöjt nog Aimo över att han kommit ihåg att vara så artig och duktig. "Jag heter Aimo!"
Fågelvargen frågade om han inte tillhörde flocken i närheten. Till det nickade han ivrigt. Han hade inte en tanke på att vara diskret. "Jaaaaa de gör jag. Jag är för liten men när jag blir stor kommer jag att bli en krigare!"
Aimo log nöjt. Det var iallafall vad han hoppades på. Hjältemod och spänning!

Då valpen skuttade runt i cirklar av lycka log han mot valpen. Han hade sällan sett någon bli så lycklig över en så i hans ögon enkel gåva. Då valpen lugnande ner sig och han upprepade hans namn och visade en respekt han inte förväntat sig av en valp. Han själv nickade också respektfullt. "Trevligt att träffa dig Aimo, du ahr ett fint namn" Då valpen svarade på hans fråga om han tillhörde flocken. Ivrig blev han och berättade att han skulle bli krigare då han blev stor nickade Saghani. Han hade aldrig förstått nöjet med att kriga och slåss. "Jag tror att du kan bli vad du vill då du blir stor bara du bestämmer dig för det." Han log vänligt mot valpen. "Jag ska uppsöka din flock och se om ni är intresserad av byteshandel men jag tänker söka upp din ledare och inte beträda ert revir." Han visste inte om valpen skulle prata med dom i flocken men gjorde han det kanske dom skulle vara mer intresserad av att tillåta byteshandel om intresset fanns för hans varor.

"Tack!" utbrast Aimo och genast var valpigheten tillbaka. Svansen viftade vilt bakom honom. "Det är från mina släktingar. Min morfar och morfars bror."
Leendet var brett när Saghani berättade att han kan bli vad han vill, bara han bestämde sig. Och nog var han bestämd alltid!
"Åh!" utbrast han sedan. "Jaha, det där med skatterna. Vill du ge min familj skatter? Fast de ger dig saker tillbaka?"
Det lät som ett viktigt uppdrag. "Ja, precis, du får prata med ledaren."
Ledaren, det skulle bli Sleazoid eller Achilles - hans pappa. Aimo kunde ju faktiskt springa och leta upp sin pappa.
"Nä om du bara kommer in så kanske folk blir lite sura. Men jag måste gå hem nu."
Aimo hade redan varit borta länge, lite för länge kanske. "Jag ska säga att du är här så kanske nån kommer och hämtar dig!"

Saghani log mot den unga valpen. Han nickade som svar om skatterna och byta och om att de skulle bli sura om han bara klampade in. 

"Ja kila hem du och hälsa de vuxna att jag finns här om de vill byta saker" Han log vänligt och vinkade efter valpen då den försvann iväg.


(Avslutat om inte du vill svara en gång till)