Under en stjärnfylld himmel åtföljd av fullmånens sken hade nya små liv tagit sina första andetag. Natten hade varit lång för den grå honan, men efter åtskilliga timmar så verkade det som att det hela till sist var över. Den tidigare tysta lyan fylldes nu av gnyende valpar. Smärtan hade till största delen avtagit och tillät henne att andas ut.
Hon vände den rödgula blicken till sin mage där vars sex små valpar nu låg och diade. Hon kunde inte ens börja beskriva den känslan som värmde hennes hjärta när hon såg på dem. Fyra hanar och två honor. Så små, så perfekta, och äntligen var de här. Ett leende låg på hennes läppar, varmt och lyckligt trots tröttheten som nästan var henne övermäktig. Hon strök varsamt nosen över valparna, drog in deras ljuvliga doft. Samtidigt som känslan var alldeles fantastisk så kändes det fortfarande väldigt overkligt. Så länge som hon kunde minnas hade hon drömt om den här dagen, om att få egna valpar, och nu då det faktiskt hade blivit verklighet så var det en sådan fullkomlig lycka som fyllde hennes inre. Hon såg fram emot att se dem växa och utvecklas, att lära känna dem.
Även i det dunkla skenet av hennes egna måntatuering kunde hon urskilja en hel del drag hos valparna. Tecken som påminde om både Achilles och henne själv, samt deras släktingar. Mycket grått och rött, ett par antydningar till måntatueringar som började ta form.
Blicken vändes till lyans öppning, hon visste att Achilles inte fanns långt borta, han hade tittat till henne med jämna mellanrum. ''Älskling?''. Stämman var dämpad, men hans känsliga hörsel skulle utan problem kunna höra henne, det var hon säker på. Hon ville visa honom deras valpar ordentligt, nu då de alla var här. Deras söner och döttrar.

| Achilles |

Han hade snabbt tittat in när han hört hennes röst och stannat till när han såg dom. Han drog efter andan medan han såg på dom. Så många. Så små. Så svaga.. En insikt om att han nu ansvarade för så små liv var överväldigande. De var nu alla beroende av honom. Han drog efter andan igen och såg på Filia och kunde inte låta bli att le mot henne. Han gick fram och puffade henne mjukt i ansiktet med nosen. "Tack." Det var allt han kunde komma på att säga efter hennes bedrift. Han föll trött ner bredvid dem. Achilles hade spenderat så mycket tid nu med att leta efter Teck och Turbo att det här blev ett nästan konstigt men behövligt avbrott i tillvaron. Det ständiga spionerandet på Devils som inte gett något vettigt resultat. Achilles hade varit mer borta än hemme, men nu hade han helt enkelt varit tvungen att ta en paus från allt annat. Det här var det viktigaste just nu. "Tack.." Sa han trött igen medan han somnade tungt intill sin lilla familj.