Den vackra rosskogen är i sin fulla prakt i solljuset, rosorna myste röda mot den skogsgröna marken och träden men de dolde även fara då de har giftiga taggar, så är man inte försiktigt med vart man sätter ner sina tassar så kunde man trampa på någon giftig tagg. Trots det är skogen full av liv men också av mystik. Här lever alligatorer, grisar och hjortdjur men man kunde höra fågelkvitter inne bland trädkronorna också. Det finns även en stor flod längre in som det bildas små bäcken från och även vattenfall också det skapade mystiken i skogen. Kan en skog dölja några hemligheter tro?
En ung snövit varghane kommer gåendes på en skogsstig inne i skogen, en lång mörkblå man hänger nerför på hans vänstra sida och manen är ihopsatt av ett band so det blir en lång "hästsvans" av halsen (se bild), en lång blå lugg hänger ner över hans guldbruna ögon, han har två ärr över det vänstra ögat, hur han fick dem ärren är det ingen som vet.
Han ser sig omkring på den rosbeklädda skogen och förundras över dess mystik men skönhet. Ett litet leende syns på hans läppar och de vita öronen klipper smått för att lyssna efter ljud, sveper lätt med svansen och han närmar sig fram till en liten slingrig bäck. Han stannar och böjer ner huvudet och börjar dricka i djupa långsamma klunkar medan tankarna går runt i hans huvud.
Mycket hade hänt på den senaste tiden, flocken växte sakta men han såg sällan till dem flesta förutom på flock mötena, och hans föräldrar hade mycket att ta hand om. han hade inte sett sin bror på evigheter och den unga månväktaren Cerri hade nog vandrar i väg med brodern, Han mindes att brodern pratade om att vandra och upptäcka Numoori.
Han lyfter huvudet och ser sig omkring igen han slickar sig om nosen med sin skära tunga innan han åter igen böjer sig ner mot vattnet och fortsätter att dricka