Ett fnitter ljudade mellan de sedan länge förkolnade stammarna då den bruna valpen, återigen, lyckats smita ifrån fadern och Bushis vakande ögon. Det skulle antagligen itne dröja länge innan de kom på dem och började leta, men det var extra spännande idag eftersom hon lyckats få med sig sin ljusaste, gråa, syster. Hon flinade stolt mot systern.
 "Jag sa ju att det skulle gå!" Alinan hade inte direkt varit svår övertalad, men hade ändå tvekat litet. Thea skuttade fram över den mossbeklädda marken, upp på en sten.
 "Vi leker inte nudda mark!" utbrast hon glatt. Det fanns många rötter och stenar som vältrade sig ur marken som man kunde hoppa på, och Atheala kände sig säker på sin tass, hon smet ofta undan och lekta på och under alla rötter. Men kanske kände sig inte systern lika modig? Hon såpg uppspelt tillbaka på den ljusare lilla tiken och väntade på hennes svar.

Alinans tassar trummade lätt när hon följde systern sin med ett kvävt fnitter, hon älskade att göra sådana här saker, testa gränserna som sattes upp av hennes pappa.
 "Jag tvivlade inte en sekund på dig!" Skrattade hon, vilket inte var helt sant, hon hade tvekat för hon ville inte få skäll så snart efter hennes förra lilla händelse.
 Hon såg sig omkring när systern föreslog inte-nudda-mark och hummade i tankar, hon var sprallig ch att hoppa mellan stenar och rätter lät kul så hon nickade ganska snart och fnittrade.
 "Okej, vi säger så!" brast hon ut och skuttade upp  på närmsta sten.

Systern påstod att hon inte tvivlat en sekund, något Atheala egentligen visste inte var sant, men hon kommenterade inte på det. Hon visste att systern fått pappa att skälla ut henne sist, han hade varit jätte oroligt hade han varit noga med att få fram. Atheala tyckte att han alltid var orolig.
 "Jag börjar!" deklarerade hon, hon var ju ändå den som stod på en sten, innan hon hoppade ifrån stenen ned på en rot som låg en liten bit nedanför.
 "Din tur!" hon vände sig och såg på systern medan hon balanserade på roten. Hon stod inte jättestadigt på valpbenen, men nog stadigt att inte ramla ner.