Solen stod lågt på himlen och målade den i eldens färger, ett vacker skådespel som gick osett, dold av skogens kronor som kastade långa skuggor över marken. Ute på slätter skulle det vara ljust länge än, men i skogen räknades nästan som natt redan. Dunklet låg likt ett täcke över den, och det fanns väldigt få ljus fläckar kvar på marken, de sista innan Natten skulle ta över helt.
 Rosornas arom kunde tydligt kännas i luften, liket en dimma a förförisk doft. Den unga henen hade aldrig sett någon liknande skog, höstskogen där han födits hade också varit vacker, men det var normen för honom. Alla dessa Gröna skogar han stött på sedan han lämnade hemmet var för honom underliga, men konstigt nog verkade dem vanligast. Han hade inte stött på en enda eldskog sedan han lämnade.
 Vidögt gick han fram mellan de rosenklädda stammarna. En främling hade förvarnat honom om de giftiga rosorna, så han sågtill att undvika dem noggrant, han ville inte bli sjuk som den där lilla flygande inte-valpen han mött. En gäspning särade på hans käkar och han kunde plötsligt känna sömnen i ögonen. Han var trött och behövde sova, men han kände sig inte riktigt säker än. En främlings doft hade lurat runt i krokarna, och han ville veta om individen skulle komma emot honom eller inte innan han kunde vila. Han stannade upp och väntade stelt för att se om denne skulle passera.

[Paxat till Muppen <33]

Mephisto var extra försiktig när han vandrade runt i skogen. Han hade hört rykten om blommorna. De var vackra men lika dödliga och han kände inte för att testa rykterna. Han hade samlat ihop alla sina svansar och transformerat dem till en enda, stor svans för att inte någon av dem skulle vandra ut mot buskarna och bli stucken. Man kunde inte vara nog försiktig. Plus, det gav honom någon använding för den kunskapen, vilket han aldrig trodde att han skulle få.

Han stannade lite på en öppen plats, buskarna hade lämnat ett litet område oberört och han släpte lösa de tre svansarna som piskade runt bakom honom i något sorts ordnat chaos.
Han stod fortfarande ut bland buskarna, men lite mindre med de röda rosorna. Det känns som om han borde ha sett spår av sin bror vid detta laget men efter att han hade gått in i Itrozo kändes det som om mindre antal individer hade sett honom och de flesta kommenterade på att de aldrig sett något liknande honom själv. Kanske ryktet om att han passerade genom här var falskt. Nog för att de var av speciell ätt med den starka röda färgen men det fanns säkerligen andra färg starka vargar runt omkring. Han suckade djupt. Det kändes som om år hade passerat där han inte gjorde något alls och han började fundera på om han skulle hitta en flock. Hitta ett liv någonstans och.. Han svalde hårt vid tanken. Var det verkligen att överge sin bror om han valde att gå den vägen? Hade hans bror sökt efter honom så borde de ha hittat varandra vid detta laget.

Capheus vet inte hur länge han stod och väntade på att främlingens doft skulle försvinna bort ifrån honom, men han upptäckte att den istället kom emot honom. Han försökte fundera ut hur han skulle tackla problemet, och kunde inte bestämma sig ifall han skulle möta främlingen eller om den unga hjrnan bestämt sig för tat det var farlig. Dock tog nyfikenheten överhanden när han fick syn på den rödgröna fällen mellan stammarna. Hade han inte sett den tidigare?
 Litet osmidigt började han klättra över snåren, som tur var skyddade den väldigt tjocka pälsen ifrån törnerna.
"Hallå" stånkade han mellan prasslandet då han försökte lossna ifrån törnen som fångat hans krulliga päls. Han kom tillslut loss och rasade lätt framåt i en kullerbytta så han slog emot främlingens ben.
"Hej" sade han litet försynt och försökte ta sig upp på benen. När han kunde se hanen bättre såg han att han hade mer grönt en gestalten han sett innan och han skämdes något för att han bara dundrat fram sådär.
"Förlåt, du såg ut som någon annan" Egentligen borde han inte försökt ta sig fram till främlingen ändå. Den andra han sett som såg ut så hade morrat åt honom och blivit sur när Capheus backat ut i solen. Kanske hade ha bara haft en dålig dag?
 Han hoppades att denna var mer förstående.

Han reste sig snabbt när han hörde prasslande och någon som ropade. Han kände igen språket. Han hade försökt lära sig det nu i efterhand men när han var mindre avskydde han att hans mamma ens försökte lära honom det språket. Han visste inte vad hon hade i tankarna innan de faktiskt lämnade flocken och nu ångrade han sig djupt att han inte brytt sig mer. Han försökte som sagt lära sig språket men det tog tid och han var fortfarande lite åt det irriterande hållet när det kom till nordspråket.

"Hai." Han försökte väldigt hårt med att utala det rätt och det syntest ganska väl på honom att han försökte. Den andra var i något liknande färger som honom. Röda nyanser av slag. Inget emot hur hans bror såg ut och även om Mephisto vanligtvis var väldigt trevlig så som hans mor hade lärt honom så var han inte riktigt på humör där han försökte avgöra vad han skulle göra.

Förlåt, du såg ut som någon annan.
Det tog en liten stund innan hans hjärna tog emot informationen och hans blick for fort upp till den andre.
"You've seen my bro-" han hindrade sig snabbt. "I mean.." Han tänkte riktigt hårt. "Du harr såg min syskon?" Han var nästan lite för exalterad för att ens försöka prata med rätt grammatik och svansarna slog emot varandra.

Den andra hälsade, något klumpig i uttalet och såg väldigt koncentrerad ut, till en början funderade den unga vargen om den andre hade något talfel, men då han talade igen, ord som Capheus inte förstod över huvudtaget, vickade den unge på huvudet. Även om han var ung och inte hade mycket erfarenhet nså var han inte dum. Det stod rätt snart klart för honom att främlingen inte var så bra i språket, och att han talade ett eget. Den röde försökte igen, med tung brytning och fel grammatik, men ändå förståerlig. Ett syskon, en bror kanske? Ett av orden främlingen sagt innan, på språken han inte kände igen, hade låtit litet som bror. Kanske?
 "Han såg ut som dig, men inte lika grön, men han var inte trevlig" när han sade det sista i meningen så kom en del av hans ålder fram för han lät väldigt upprörd över den punkten. Allt han velat var att prata lite, och då hade han morrat och försökt bitas!
 "Det är din bror?" frågade han nyfiket och lade det hornkrönta huvudet på sned. Hans blå ögon mötte den andres röda och han väntade på svaret med den långa svansen vaggandes bakom honom. Fortfarande intrasslad i törner som drogs med i rörelsen.

Han såg ut som dig, men inte lika grön, men han var inte trevlig.
Mephisto nickade medans han lyssnade koncentrerat för att inte missa något och av det som han hörde lät det som hans bror. Alla tankar om att ge upp och hitta en flock nu försvann med vinden.


Det är din bror?


"Ah, yes brother!" Sade han mer till sig själv när han hörde ordet. Han kunde det ordet men glömde temporärt av det. "Yes, det låtar som min bror." Svarade han mer samlat nu. "Du vet vart han gått?" Frågade han nyfiket. Svansarna slogs häftigt bakom honom i glädjen. Tryckte sig förbi varandra i en stor massa av röd och grön päls. Han tittade över den andre något mer intresserad. Vad än det var den andre hade på sig som glimmade så fint var något han var väldigt intresserad av. De mörka hornen på den andres huvud var också av intresse, han hade sett något djur med liknande, hårda horn och tanken på att han själv skulle kunna transformera sådana horn på sitt huvud fick honom att små-le lite.

Den andre verkade skina upp om nyheten. Capheus förstod inte hur man kunde bli så glad av att få information om någon så butter som den röda hanen. Han hade ju attackerat utan anledning! Men han frågade heller inte, det var oartigt, hade han fått höra av många irriterade främlingar på vägen. Att fråga saker var oartigt.
 Den äldre frågade honom om han viste vart han gått. Egentligen så hade han inte så mycket koll, men han försökte minnas om han visste något om det. Han hade ju varit så rädd i stunden, aldrig hade han blivigt attackerad förut.
 "Nej jag vet inte exakt" började han smått, fortfarande i tankar. Han hade inte direkt stannat och försökt ta reda på vart den aggressiva vargen skulle gå, han ville ju helst inte vara inärheten av vart han var ändå.
 "Men jag tror han muttrade något om träd och lysande blommor, mindre sol där, eller något sånt" Kanske hade han börjat prata för fort, men han blev litet uppspelt när han faktiskt började komma ihåg något. Han log mot främlingen och vaggade vildare med svansen, litet hindrad av törnen som höll kvar den. Han kände sig glad som kunde kanske hjälpa.

Nej jag vet inte exakt.


Den meningen förstod han bra och han titta med mer hopp än glade när den andre tänkte efter. Och sedan började den andra prata fort och Mephisto höjde huvudet lite förvirrat medan han försökte att förstå allt vad den andre precis hade sagt. Det han hörde mest var träd, blommor och sol och var inte riktigt säker på hur det passade helt in med hans bror. Han var inte riktigt den som lade sig och rullade runt i blommor precis. Inte Mephisto för den delen heller så han var förvirrad och hans ansikte visade det tydligt.

"Sorry.. Can du prata en till gang?" Han visste inte hur han skulle bygga upp den meningen riktigt och han tog tid på sig när han sade det med en liten osäker röst som inte var vanligt för honom. "But.. Loongsamt?" Han försökte utala ett simpelt å men det slutade med ett väldigt långt O istället.

Han kände en viss genans i bröstet. Han hade talat för fort i sin extas i att kunna vara till hjälp att han helt glötm att främlingen inte talade språket så väl.
 Generat vände han lätt bak öronen, och i farten så slog de två örhängena i det hängande örat i varandra med ett lätt klingande.
"Förlåt" han log ursäktande och började om.
"Han som såg ut som du sade något om en skog med stora träd och lysande blommor" Capheus hade hörttalas om skogen förut men kunde itne minnas dess namn. Han visste ungefär vilken riktning det var.
"Något om att det fanns mindre sol där" Han mindes hur den andra inte velat gå ut i det döende ljuset, och att han själv använt det för att komma undan.
 "Jag stannade itne och lyssnade direkt, hade brottom därifrån efter att han attackerade mig" erkände han lågt. Noga med att tala i en hastighet den andre skulle hänga med i. Kanske skulle denna också bli sur nu? För att han itne var till mer hjälp, och kanske för att han anklagade hans bror? Capheus backade omedvetet några steg för att lägga ett avstånd mellan dem och kedjorna som satt fästa i ringarna på hornen rasslade lätt.

Han nickade och log som svar när den andra bad om ursäkt.
Han som såg ut som du sade något om en skog med stora träd och lysande blommor
Mephisto såg fundersamt på främligen, inte för att han inte förstod för han hängde med bättre denna gången. Han visste inte riktigt om vad för plats den andre menade.
Något om att det fanns mindre sol där.
Han vred lite lätt på huvudet. Han visste inte varför det var viktigt. Varför skulle det vara så viktigt för brodern att det fanns mindre sol?

Jag stannade itne och lyssnade direkt, hade brottom därifrån efter att han attackerade mig.
Han tittade upp från sina funderingar och det tog en liten stund för honom att sätta ihop allt den andre hade sagt. Det var nästan synd att säga att det mest förvånande beteendet från brodern var att han undvek solen.
"Ah, yes." Sade han och nickade lite. "Mine bror har ofta arg." Försökte han lite och grimaserade när han själv hörde att den meningen inte var helt rätt. "But.. Jaeg lovar mine mama att ta.." Han fick pausa. "hand om han." Han försökte verkligen och han hade blivit väldigt mycket bättre på uttal än när han kom till Numoori men han var tvungen att ta pauser mitt i meningarna. "Han gjorde det när we små." Fortsatte han och höll upp sitt högra ben där ett litet ärr från ett gammalt. "Mama always loved him the most." Sade han, mer till sig själv än till den andre medan han tittade ner på ärret. Han ruskade på sig innan han åter gav främlingen sin uppmärksamhet.

"Du can show.. Visa ve-agen?" Sade han och försökte verkligen visa att det var en fråga och inte ett påstående.