Det hade inte dröjt länge att gå tillbaka, trots allt hade ju valpen inte hunnit smita allt för långt innan hon blivit upptäckt, och nu satt hon vid ett träd spänd av förväntan och något otålig. Bushi hade sagt åt henne att vänta där medan hon hämtade den där vännen hon talat om. 
 Hon skruvade på sig och trampade med tassarna av otålighet medan tankarna surrade som bin innanför pannbenet, fösökte föreställa sig hur denna valpen såg ut. Liten, mindre än henne, och snabb, men hur snabb var snabb? Hon hade fått veta av Bushi att han var snabbare än Atheala själv, och hennes syskon. Men trots detta kunde valpen inte föreställa sig hur denna nya vän skulle se ut, eller bete sig.
 När hon tillslut kunde höra ljudet av någon som närmade sig så reste hon sig och såg förväntansfullt in bland träden, med svansen vilt viftandes bakom henne.

Med ett djupt andetag gick hon efter den lilla uppnötta stigen som ledde till den lilla lya som Bushi hade själv, lite längre bort från dom andra då gemenskap var någonting hon fortfarande var ovan sen unga år. Nu fungerade den mest som skydd mot den nya lilla fyrbente hon hade hittat och tagit med sig från sin vandring.
Bushi tippade huvudet lite på sne när hon stod utanför lyans ingång, sänkte huvudet och log brett.
"Nuru, kom." rösten var lugn och lockande.
Det dröjde inte många sekunder fören ett ljust litet huvud stack ut ur det mörka gapet under den stora stenen. Ett par stora mörka runda ögon såg upp emot Bushis glödande gula och en liten hårig råtta skuttade ut från lyan. Eller ja det var ungefär den storleken han såg ut att vara i när han närmade sig den röda tikens framben.

"Vad händer, vad händer? sa den lilla randiga med en ljus röst och sprang lyckligt runt Bushis ljusa framtassar innan han satte sig ner och gäspade stort.
"Du ska få träffa en ny vän." dom redan stora ögonen blev ännu större och en glimt av nyfikenhet och lycka. Innan han hann säga någonting så hade Bushi redan vänt om och börjat röra sig tillbaka mot den andra bruna lilla valpen som förhoppningsvis satt och väntade på dom.

(blev less så snabbspolar fram tills dom kommer tillbaka xD)

Nuru
Den lilla randiga valpen skrattade lätt när han halvtravade bredvid Bushi för att hålla takten med henne, allt för upptagen att se upp emot henne och beundra den rödvita tiken att han missade när hon plötlsigt stannade. Efter några steg stannade han även upp och tittade undrande emot henne innan han följde hennes blick och såg en annan individ. Mycket mindre än Bushi men fortfarande större än han själv, där satt en brun liten tik. En liten valp och inte så mycket äldre än han själv men betydligt större. Raggen på ryggen och nacken reste sig och han såg ut som en galen sop då håret på ryggen och nacken är betydligt längre än resterande så det var som en hårig fana längst nacken och ryggen. Han var inte rädd för henne men raggen hade titt som tätt för sig att resa sig för allt nytt. Man vet aldrig, kanske hade den där läskiga stenen tänkt attackera.

[här är en liten bild på typ hur han ser ut :'D ]

Snart mellan träden, i väldigt tydlig kontrast mot den ljusa dimman, kunde hon se Bushis röda siluett n'rma sig henne. Benen rörde sig allt fortare i hennes uppspelta trampande, och ett leende spred såg brett i ansiktet att hon nästan fick ont i kinderna. Den äldre honan närmade sig allt mer, men till en början kunde hon inte få syn på någon valp, till hon kom på att hon letade efter något i sin egen höjd när Bushi sagt att han skulle vara liten. Hon sänkte blicken något, men till en början såg hon fortfarande inget, och kände sig litet besviken. Hade hon ändrat sig? Kanske ville denne nya vän inte leka med henne? 
 Tillslut såg hon honom, hans färger lät honom smälta in i den dystra omgivningen väl. Genast blev det fart på svansen igen då hon betraktade den lilla randinga valpen. Att någon kunde vara så liten! 
"Hej!" hälsade hon orädd med sin uppspelta glättiga valp stämma.
"Jag heter Atheala!" hon log brett och studsade formligen på stället.
"Bushi säger att du kanske vill leka med mig" fortsatte hon utan att ge den lille chans att svara på något av det hon sagt.
"Vill du det?" undrade hon sen och lade huvudet på sned.

Det tog inte mer än en sekund innan den lilla yviga svansen började att vifta vilt bakom den lilla valpen. Det lös om dom mörka runda ögonen när han närmade sig tiken och såg att hon talade till honom. Atheala hette hon visst, ett alldeles för långt och jobbigt för att komma ihåg eller uttala så han kortade ner det till Thea.
Med ett glatt skratt tog han ett ordentligt skutt emot Thea innan han lika snabbt skuttade tillbaka för att lika fort göra ett utfall emot henne igen. Stannade till precis framför henne med rumpan upp i luften och svansen slog som en propeller. 
"Jaaa det vill jag!" ropade Nuru lyckligt och småbet efter hennes haka.

Hennes leende blev, om nu möjligt, ännu bredare och kinderna värkte lätt, något hon knappt lade märke till. Svansen närmast roterade baom henne som helikopterblad, och benen trampade uppspelt på stället där hon närmast studsade av glädje.
 Då valpen, studsade emot henne så hoppade hon glatt undan i små krump språng baklänges, fortfarande med nosen emot honom, innan hon flög framåt igen och petade på honom med ena tassen, kanske litet hårdare än hon tänkt sig. Sekunden senare hade hon vänt sig om för att skutta iväg med ett skratt. Över och under rötter hon lärt känna sedan de kommit hit.
 Hennes skratt klingade ljust mellan stammarna när hon rundade ett träd och hoppade upp på en rot som stack upp högre än vanligt. Där föll hon ner på armbågarna och gläfte åt hållet hon kommit ifrån.