Att säga att hon genast hade känt igen honan från faderns berättelser hade varit en överdrift, en överdrift som Malva själv antagligen flitigt skulle sprida. Det fanns många vita isvargar i Numoori. Men då de råkat komma att prata, och hon fått höra att honan hette Duva och spenderat en tid med Zombiejägarna blev det hela genast mer självklart.
Hennes handlingsplan blev med ens klar för henne och hon bjöd över honan på middag samma kväll. Barnvakt behövde tacksamt inte ordnas med då även småsyskonen som fortfarande bodde med Ivo var stora nog att vara hemifrån om kvällarna.
Nu hördes gong-gongen eka över staden och Malva visste att honan skulle vara här när som helst. Duva hade fått veta att Malva var Ivos dotter, men fadern visste bara att hon hade en överraskning för honom. Den finaste mat hon kunnat få tag på med så kort varsel var framställd i lyan tillsammans med de finaste pälsarna. Malva var kanske inte helt perfekt på alla punkter, en hård insikt hon på senaste börjat ta till sig mer och mer, men en riktigt bra middagsbjudning kunde hon faktiskt arrangera. Något hennes pappa inte var sen med att påpeka, ögon glimmande av stolthet och förväntan. Precis då krafsade det vid ingången.
"Hon är här!"
Utbrast hon och såg lika delar uppspelthet som nervositet spela över Ivos ansikte. Intentionerna för kvällen kunde misstolkas, speciellt med hennes och Flippas gemensamma match-maker projekt åt flockens singlar. Men faktum var att hon själv aldrig ens tänkt den tanken, så säker på faderns eviga trohet till Aurora att inget annat fanns.


[Till Ivo och Duva <3]

Ivo hade ibland svårt att hänga med i Malvas planer. Det hörde kanske inte till ovanligheterna att Ivo fick överraskningar av sina döttrar, men Malvas var ofta de han hade svårast att förutse. Det gjorde honom lite nervöst, han ville gärna veta vad som försiggick. Men när han kom hem till lyan och såg den fantastiska Malva hade ordnat kunde han inte låta bli att känna en stark förväntan. Far och dotter middag? Det hade varit längesen. Han var så stolt över Malva och allt hon åstadkommit, och att hon tagit sig mödan ur sitt fullbokade schema för att ordna det här... Ivo skulle ljuga om han sa att han inte blev rörd.
     "Hon är här!"
Förvånat vände Ivo blicken mot ingången, och hörde mycket riktigt ett krafsande från andra sidan. Nu blev han nervös på riktigt, vad hade Malva planerat? Vem var det som-
     En vitpälsad hona klev in och Ivo tappade hakan. Han kände igen henne direkt, och minnena från hans ungdom när de jagade zombier tillsammans gjorde sig påminda. Ett glatt, och ganska högt, skratt undslapp honom och han drog in henne i en omfamning.
     "Duva! NÖRDOT!" Ivo kunde inte tro det. Hur hade Malva vetat, och ordnat allt det här? Han skrattade högt och hjärtligt och kramade om Duva med alla fyra frambenen. "Ja' kan knappt TRO det. Äre verkligen du?"
Ivo drog sig undan så han kunde se henne bättre. "Är de ba' jag eller har du blivit lite grå om nosen?"
     Ivo retades, trots att av dem båda var det förmodligen han som blivit mer grå sen sist. Flera fläckar av grå päls genomsyrade hans fäll, och det undgick  säkert inte Duva att han fått ett större omfång sen sist heller.