"MAMMA MAMMA, TITTA." Han tog några spralliga steg ut från tryggheten och värmen av syskonens närhet, upp över den jättelika rot som lyan delvis bestod av och ut på den lilla terrassen av sten. Det var kallt mot tassarna men det gick bra ändå, dock var han tvungen att kisa lite till en början för att vänja sig vid ljuset som snön reflekterade. Det var så vitt. Så fint. Ögonen på valpen rundades när han såg ut över området. Snö. Han hade längtat efter den dag då dom skulle få se det på riktigt och inte bara höra historier om det och här var det nu. Det såg nästan ut som moln som hade ramlat ner från himlen och lagt sig för att vila på marken. "KAN MAN ÄTA DET??! PAPPA SA ATT MAN KAN ÄTA DET." Innan han fått svar på sin fråga så körde han ner nosen i en liten hög med snö, skopade upp det i munnen och började smaskande att tugga genom den kalla substansen.

Yina studsade ut efter sin bror med ett leende som nådde henne till ögonen. Ett bubblande skratt lämnade henne vid åsynen av det vita lagret av glitter. Murgs intensiva rop fick henne att tjuta förtjust.
     ”Snö! Snö! Snö!” upprepade hon likt ett mantra när hon snurrande runt på stället i klumpig studs. När brodern sänkte huvudet till marken för att smaka hoppade hon ohämmat på honom för att slå ner hans ansikte i snön. ”Ha-ha! Snö-Murg!” tjöt hon gällt i skratt.

Murg hade varit alldeles för exalterad för att märka att Yina hade följt efter honom, till och med när hon yttrat sin ramsa. Helt plötsligt kände han hur ansiktet pressades djupare ner i snön av en yttre kraft. Valpen tjöt högt av förfäran och drog hastigt upp huvudet. Hela hans ansikte var vitt, klätt i snö. Han blinkade hastigt några gånger och ruskade på huvudet. Snön for åt alla håll och kanter.
"Yinaaaaaaa," stötte han besvärat ut när han såg systern som skrattade högt. Det tog dock inte någon lång stund innan hans surmulna uppsyn byttes ut till ett illmarigt. Med ett ograciöst skutt slängde han sig över henne samtidigt som han lät vätskan, som blivit kvar av snön, rinna ner över hans mungipa ner i Yinas ansikte. "Wläääääääää." Han rullade av sin syster och slog en kullerbytta ner i en djupare del av snön.

"WOOOOH!" Ett glatt tjut lämnade Sari när hon i full fart lämnade lyans värme med systern Airi efter sig. Känslan av snö under tassarna var ny och ovan - spännande - och hon skuttade förbi både Murg och Yina utan att riktigt veta vart hon skulle fästa blicken.
   Med höga ben och vida rörelser marscherade valpen på stället. Ögonen var stora av förundran när hon kikade ner mellan sina framben. Vart än Sari slog ned tassarna lämnade de perfekta avtryck efter sig. Hon skrattade överförtjust och slängde sig ned på den snöklädda marken. Benen sparkade i vädret när hon ålade runt bland snön.

Airi hade blivit stående mellan pappas framben när Murg rusat med ansiktet före ut i allt det vita. Snö. Snö snö snö snö mässade Yina. Snö snö snö snö var allt Airi kunde tänka på där hon stod och vibrerade, förundrat stirrande ut över den vitfläckade marken.
     ”Ät inte för mycket Murg!” skrattade pappa, med sin varma, glada röst. ”Då blir du kall och då kan du inte vara ute och leka.”
     I samma stund attackerade Yina brodern, och i nästa ögonblick rusade Sari vilt förbi. Airi kunde inte stå still längre. Hon stämde exalterat in i Saris tjut och slängde sig handlöst ut i allt det vita. Det var kallt och blött och tjockt och hennes ben var korta och klumpiga. Hon fann sin framfart tillfälligt hindrad när hon snubblade i snön. Hon hade inte väntat sig att det skulle vara så tungt att springa i. Så snart som hon sprattlande lyckades få rätt på tassarna under sig igen så satte hon av på nytt. Med höga språng och svansen stelt pejlande i ett försök att hålla balansen skuttade hon efter systern.
     ”SARI!” kallade hon, gällt skrattande. ”SARI! SARI! SA-oof!” På sin väg mot systern hade Airi ingen uppmärksamhet på någonting runtom sig, och missade helt Murg innan hans kullerbytta träffade henne i sidan. Hon gläfste överraskat, lekfullt, och sprattlade där hon ramlat i snön. Hon var inte helt säker på var Murg befann sig, eller vilken del av brodern som var närmst, när hon försökte bita honom i pälsen.

"MÖÖÖÖÖRG!" skrek hon ilsket åt sin bror. Hans tyngd höll henne till marken medan snön droppade i hennes anlete kallt och blött. "Din blötfis!" Yina sparkade bort honom och rullade över på mage. Sari rusade förbi med Airi efter sig. Systern kunde inte låta bli att bryta ut i fullfärdat skratt åt sin syster som fick snön att yra omkring henne. Det såg roligt ut. Ohämmat kastade sig Yina framåt, benen rakt ut och slog ner i marken med ett magplask. Pudersnön yrde omkring henne och fick hela fällen att te sig vit. "SNÖVAAAARG!" ropade hon när hon med rumpan i vädret men bog och haka ner i marken började skjuta sig framåt emot sina syskon. "AKTA ER FÖR SNÖMONSTRET!!"

Höga tjut av skratt blandat med kvidande läten sprang från Murg där han låg med den nakna valpmagen blottad för världen, benen sprattlande i försök att hejda Airi från att nafsa honom i sidan av halsen. 
"ÄT SNÖÖÖÖÖÖÖÖÖ AIRRRRRRRRRIIIIII." Istället för att vilt sprattla med benen upp i den tomma luften vände han sig över på sidan, med ett högst fokuserat uttryck i sitt runda anlete, och föste snön bort från sig själv upp mot Airis ansikte. Pressade den medvetet mot hennes mun där hon låg vid hans sida. "ÄÄÄÄÄT."

Airi tjöt högt i protest och försökte vrida bort ansiktet från snön. Den lilla svansen viftade vilt. Hon sprattlade klumpigt upp på tassarna igen och slängde sig över Murg i ett försök att trycka ner honom i snön. Hon låg uppepå brodern när Yina tacklade in i dem med nosen i marken och snö vällande över huvudet. Kanske var det inte så mycket egentligen, men i Airis begränsade värld var det massor av snö.
     ”MONSTEEER!” ropade hon, och försökte ställa sig upp för att komma undan från snön. Det gick inte så bra med Murg som underlag, och hon fann sig istället rulla över på sidan, ner på Yina.

Valparnas vilda framfart hade fått gräs och mossa att titta fram under det tunna snötäcket. Sari undersökte det noga mellan stora tuggor av snö och fann att det var samma, oförändrade mark som vilade där under.
   ”Hallå pappa, titta! Gräset gömmer sig!”, ropade hon över syskonens skratt och grävde demonstrativt i snön. Svansen viftade yvigt bakom henne när hon förde tassarna fram och tillbaka över marken.
   ”Titta, titta, ti—AAAHAHA! PAPPA!” Hon överraskades av Ghadam som smugit sig upp bakom henne, och tjöt högt av skratt när han slog tassen om henne och borrade ner nosen i hennes hals. Det kittlade och den lilla valpkroppen sprattlade vilt i försök att bli fri. När hon slank ur faderns grepp – blöt och tilltufsad av smält snö – tog hon sikte på högen med syskon och kanade på mage med framtassarna före in i syskonskaran.