Det var tidig morgon, solen hade bara precis tagit sig upp på himlen och börjat leta sig ner mellan trädkronorna. I många delar av landet låg frost på marken nu, men inte här. Här var vädret fortfarande milt, om än inte varmt. Det var ett faktum som egentligen inte borde förvåna hanen, inte efter all tid flocken spenderat på den förbenade stäppen med de evigt skinande solstrålarna, enligt hans åsikt. Kanske fanns där en viss saknad efter Numoorislättens och Lövskogens klimat, efter Ken-Yaks karga landskap. Tiderna förändrades dock, och så gjorde också omgivningen. Han var åtminstone tacksam för skuggan som dessa träd skänkte honom, en otrolig lättnad. Ett vagt flin spred sig för en stund på de mörka läpparna, road av tanken på hur ironisk hans situation ibland kunde tyckas vara. Hans steg styrde honom i riktning mot vattenfallet, en otroligt vacker plats fick han erkänna, om än hans avsikt inte direkt var att begrunda utsikten. Nej, att dricka lite färskt bergsvatten innan han skulle hitta en plats att ta igen lite sömn på var planen. Skuggorna omkring honom, inte endast hans egna, påkallade hans uppmärksamhet, meddelade om att han inte var ensam med sitt ändamål. Det var uppenbart att det inte var någon från flocken, så givetvis sänkes en viss vaksamhet över honom då han närmade sig. Han kunde höra skratt och plaskande komma från vattnet. När vargarna väl kom inom hans synfält så stannade han upp, till en början smått ställd av vad hans ögon såg. De slanka, långa kropparna, med en svans nästan lika lång som resten av kroppen. Avsaknaden på vanliga öron och uppenbart lämpade för vatten. Var det serpier? Han hade aldrig förut stött på en personligen, men hade hört ett och annat om dem. Då de lade märke till hans närvaro så stannade de upp och vände sig mot honom. Han gav dem en hälsande nickning. ''Det var inte min avsikt att störa er''. Serpierhanen skakade på huvudet och tog sig upp från vattnet för att gå honom till mötes, tätt följd av honan. ''Ingen fara, namnet är Caspian, och det här är min syster Bay. Säg mig, råkar du tillhöra flocken som flyttat in här?''. Han log vagt mot dem då hanen presenterade dem. ''Ja, namnet är Sleazoid och jag är en av ledarna över flocken Qu''. Bay lutade sig närmare sin broder för att viska någonting till honom, och han nickade bekräftande. ''Då kanske vi kan hjälpa varandra. Vi har avsett att kontakta er angående en situation vi skulle behöva hjälp med, i utbyte mot våran kunskap om området''. Hanens ord fångade hans uppmärksamhet, och han slog sig ner på marken, och lät i samma rörelse skuggbenet bryta sig form och ansluta sig till de andra skuggorna. ''Jaså? För all del, jag är idel öra''...