Vandrande syskon [P]

Resarverad till Choklad

~Jag klämde mig fast i den lilla brädan som jag och min syster Choklad var fast på. Hur hamnade vi här? Jag tänkte tillbaka på den stilla sommardagen och hur vi hade lekt på stranden. Jag och min syster hade hoppat omkring på klipporna och vi hade fått idén att vi skulle hoppa ombord på en träbit. Vågorna slog höga den dagen och träbiten seglade snart ut till havs, med oss på.

Luce låg och höll fast i brädan så hårt hon kunde, hennes svarta päls var helt genomblött, så var min mörkgråa päls. Luce tittade på mig med sina ljusblå ögon, jag har bar sett henne så här rädd en gång förut. Det var den där gången då vi blev jagade av vargarna genom bergen, när pappa miste livet. För min del är allt lite suddigt, det enda jag mins är pappas fasansfulla skrik.Men min syster tycks minas det som det var igår. Varje natt väck hon mig med sina skrik om blod och död "bakom dig!" skriker hon till pappa i sina drömmar, sedan vaknar hon med ett ryck och kippar efter andan.

Efter timmar av drivande kom vi fram till en ö där man kan se en tätbevuxen skog av höga träd. Vågorna slog höga ute på havet och jag höll i mig för glatta livet. Vi kom fram till en strand och träbiten slog emot sanden med en enkel duns. Jag reste mig upp ur liggande ställning och såg mig omkring. En strand och ca 20 meter in till skogen. 

Jag såg på Choklad. Hon skakade. Jag gick fram till henne och sa med min valpliknande röst på Månvargarnas språk:
"Var är vi?"

jag kände hur mina ben knappt orkar bära mig. "jag vet inte" sa jag till Luce. Jag reste mig upp från marken igen, tittade mig omkring och började gå mot den tätvuxna skogen. Inne i skogen fans där träd med krokiga och buckliga stammar, jag såg en massa frukt och bär runtikring. Jag började äta på några av bären och blev alldeles lila om munnen.

När jag tittade bak på Choklad blev jag alldeles skrattig. Hon hade lila färg runt hela munnen.
"Du ser jätterolig ut!" skrattade jag och kunde knappt stå på benen. Jag gick omkring lite inne bland några buskar, men rev mig snabbt på de. Jag sprang ut till Choklad igen med en stort sår på vänstra sidan. En liten tår trillade ner från mitt öga och föll igenom den svarta glimrande pälsen innan den träffade marken som var täckt av gräs.

Jag var ute för att jaga som alltid när jag plötsligt hörde ett ljud. Vanliga djur skulle inte kunna höra det men jag är varg så jag hör dubbelt så bra.Jag sprang mot ljudet och såg två vargar som jag sedan följde efter. Det brukar inte vara fler än jag i min närhet på Tadaar. Detta var nog när jag tänkte efter de första vargarna jag hade sett på länge.

Träden gungade när vi gick in mot ön. Mat. Vi måste hitta mat. Det var min enda tanke. 
"Var kan vi hitta mat?" frågade jag Choklad när jag hörde någonting prassla i buskarna bredvid oss.