Natten var svart och tyst i de kusliga Kaiwood och under de två nedfallna träden i en liten nyutgrävd lya låg den grå röda tiken och vred sig i smärta. Hon kvävde varje skrik som ville lämna hennes strupe då hennes kropp spändes i och med varje värk som drog igenom hennes kropp. Hennes spända buk visade att det var hög tid för henne att föda de valpar hon bar i sin mage.

Timmarna gick och hennes smärta blev bara mer och mer intensiv, kom tätare och tätare och snart kunde hon slicka den första valpen ren från sina hinnor och dess styrka gladde henne. Den lilla krabaten visade tydligt den livsgnista som fanns i denne. De violetta ögonen spärrades upp då hon kunde se gnistan i den lille. Hon log och tvättade krabaten ren innan nästa värk drog igenom hennes kropp och ännu en valp kom till världen. Även denna valps gnista var stark och klar för Akuma. 

Åtskilliga timmar senare låg den utmattade tiken och vilade. Vid hennes mage låg hela 7 små knyten och trängdes om att få den bästa spenen att dia från. 7 små knyten och Akuma var stolt men den moderliga oron fanns där för två av dessa knyten. Deras livsgnista var inte på långe vägar lika stark som de övriga 5. Utmattad som hon var så orkade hon inte ta reda på mer just nu. Hon var tvungen att få vila.


Ett halvt dygn senare dö den rödsvarta hanen upp vid lyan och i munnen bar han en fet hare han fångat. Han kröp in med framdelen av sig för hela honom skulle aldrig få plats. Den syn som nådde honom fick honom att nicka gillande. "Akuma, ät" Han knyckte till med huvudet och haren landade framför nosen på den grå röda tiken. "Far" Sade hon med en trött röst men lydde sin far och började äta. Då föll Chis blick på en av de små knutena och snabb som en huggorm högg han tag i den och började backa ur. Akuma högg i luften och morrade men en blick från fadern fick henne att sluta och vika undan blicken. Hon kunde inte se den gnista hon sett tidigare hos valpen och tårar började rinna från hennes violetta ögon. Chi backade ut från lyan och gick in i skogen med de lilla livlösa knytet i munnen och med en hård glimt ögonen. Så var de 6 små kvar och Akuma visste att alla dessa skulle inte bli äldre än några dagar, bara de starkaste skulle överleva de hennes far hade i sinnet och det smärtade den unga tiken. Trotts att dessa valpar inte var frukten av kärlek som ho så många andra kände den unga tiken för första gången kärlek till något. Hon började tvätta de små och såg till att den minsta med svagast livsgnista skulle få i sig för att ha en chans att komma ikapp sina syskon. En chans att överleva, annars skulle hennes far göra dess lidande kort.

(Så nu är valparna födda så ni kan börja rolla dem tillsammans som små valpar (4 - 6 m år). Det går att rolla 3 NCP syskon)