Paxat till Tocho.


Fallulah suckade och lade ner huvudet på framtassarna.
Det var ett tag sedan familjen givit sig iväg, utan henne, till flockmötet.
Det måste väl vara över snart? Hon undrade vem som tilldelades vilken rang, och vad som hänt senaste tiden.
Ett svart, mörkt moln fanns inom henne. Ett hat. Ont och hemskt, otäckt.
Hon tyckte inte om det, trots att hon hade kraften Mörker.
Men det var ett helt annat slags mörker, ett som lydde henne.
Detta var bara... hat. Rent hat mot en individ som gjort henne illa.

Hon slöt ögonen och försökte ignorera skadorna hennes lilla, sönderslitna kropp hade.
Smärtan hade hon fört bort, men obehaget en kropp får av smärta kunde hon inte ta bort. Så det var inte särskilt bekvämt med alla brutna ben, öppna sår och rivmärken.
Och det värsta var att hon var blind på vänstra ögat.

Hon mindes en dag för ungefär en vecka sedan, då Terock fört hem henne i säkerhet strax efter Diablo's attack. Då hade hon brutit ihop totalt.
Gråtit över alltihop, allt som var eländigt.
Men denna ljusa dag var hon lugn och samlad, aningen uttråkad bara, där hon låg i lyan.

Hennes mage gav ifrån sig ett klagande ljud. Hon rynkade pannan.
Hungern började sakta men säkert gnaga inom henne alltmer som tiden gick.
De måste komma tillbaka snart. Den plågan kunde hon väl åtminstone slippa? Hungern?
Tydligen inte.
Hon öppnade ögonen och låg still som en staty.
Stirrade bara apatiskt framför sig.
Den rosa fontänen till svans svepte svagt bakom henne.


(Det är konstigt att det var typ en vecka sedan Diablo våldtog Lulah, men att valparna är flera år gamla... Men det är ju numoori xD)

Mötet var avslutat och den stora svarta hanen följde lungt med valpen som ledde honom till där dennes mor befann sig. Han ahde fått reda på att hon vasr skadad och han hoppades kunna hjälpa henne. Om skadorna var för svåra elelr om de börjat läka fel kunde det bli svårt men han skulle göra sitt bästa. Han hade lovat att han skulle göra allt han kunde till valpen och det löftet tänkte han hålla. Den isande blå blicken vilade då och då på valpen då de kom allt närmare dennes mor.

Han kunde snart känna den rosa tikens doft tydligt, hennes doft blandat med levrat blod. Han klippte med öronen och stannade så han inte bara rusade in. "Fallulah?" Han sade namnet emd en lugn röst. "Jag tänkte få ta mig en titt på dig och se om jag kan hjälpa dig emd dina skador" Han hoppades hon skulle förstå vem det var som talade.

(Vet inte om hon ligger i en lya eller inte...)

- Mamma? Jag har med mig hjälp till dig. sade Chica då hon visat Tocho till lyan. Hon stack in huvudet och log mot sin mor.
- Han ska läka dig, precis som jag har gjort lite. hon kastade en snabb blick bakom sig, mot Tocho innan hon försiktigt kröp in i lyan, hon visste inte om han skulle kunna läka hennes sår inne i lyan, men gissade det eftersom att det nog innebar mer skada för Fallulahs kropp om dom tvingades flytta ut henne.

[kort]

(Hon är inne i lyan, som jag skrev.)

En hanes röst hördes utanför.
Tocho.
Hon höjde huvudet, öronen spetsades.
"Ni kan komma in, alfa."
Chica kröp in genom öppningen och talade med henne.
Hon nickade.

Då Tocho först såg valpen smita in i lyan och sedna hörde han tikens röst så gick han in i lyan. Utrymmet var inte så stort men fullt tillräckligt för honom och de två att få plats. Han lät ögonen vänja sig vid de skumma ljuset och sedna såg han den södertrasade lilla rosa tiken. Han lade huvudet lite på sned och suckade djupt. "Jag ska göra vad jag kan för dig men det hade underlättat om jag blivit underrättad om detta på en gång." Han steg närmar och satte sig sedan ned. "Vissa av era skador kan ha börjat läka redan och om något ben börjat läka fel kan jag måsta åtgärda det innan jag kan hela dig så gott jag kan."

Han visste att detta skule bli både smärtsamt och utmattande för henne och för honom. Men han var tvungen att göra det han måste. "Jag ska börja med att försöka finna alla era skador sedan kommer jag att börja hela dom. Och Chica lyssna på det jag säger, se vad jag gör och sedan ska vi ta och kolla vad ditt gift kan göra för att hjälpa din mor mer." Han lät de isande blå ögonen falla på valpen innan de åter föll på den rosa tiken.

Han satte sig tillrätta lade försiktigt en tass på tikens skuldra och sedan slöt han ögonen. Hans helande energi letade sig in i tiken, letade sig fram till alla skador, både synliga och osynliga. Han kunde känna skadorna, kunde känna energin som for mellan de båda, fick informationen på så vis.

(Du får beskriva hennes skador så jag vet vad de är och OM han kan hela dom eller påskynda hennes eget helande...)

Fallulah blundade, och lade ned huvudet på marken, med kinden mot den packade jorden.
Manen spred ut sig kring hennes huvud.
Hon lyssnade till alfans ord, och nickade svagt.
Sedan kände hon hur Tocho placerade en tass på hennes skuldra.
Han gjorde det försiktigt, men hon ryckte ändå till.

(Svårt att beskriva dem.. jag är inte säker själv. Vet bara att eftersom hon blev våldsbetäckt utav den store Diablo, så måste hon vara ganska trasig inuti, sprucken och liknande... Och hon blev riven tvärsöver ena ögat så att synen försvann. En massa skrap/rivsår och brutna ben. Sådant.)

(Okej... Skriver lite luddigt då så kan de innefatta vad du tycker han ska hela :-P)

Han kände tiken rycka till under sin tass men han tog inte bort den utan slöt de isande blå ögonen och lät sedan den helande energin leta sig in i henne, talade om för honom vilka skador hon ahade och vilka han skulle kunna hela utan att orsaka henne ännu mer smärta just nu. Om det fanns skador han skulle måsta rätta till innan han helade dem skulle han göra det då hon återhämtat sig lite mer.

Den helanden energin fann de skador hon hade både utvändigt och invändigt och började påskynda kroppens egna cell delning och läkande förmåga. Detta tog dock rätt lång tid, tog en del energi av Tocho. Han satte bara och konsentrerade sig på hennes skador och på att han skulle tillföra den helande energin han kunde överföra till henne.

Fallulah makade sig lite till rätta och suckade då hon kände en underlig, lindrande känsla spridas i kroppen(?).
Det fanns inte mycket annat hon kunde göra nu, än att bara ligga där och vänta.
Men vad annat hade hon gjort den senaste tiden?
"Tack för att du gör det här." mumlade hon lågt.
Respekten för alfan hade redan höjts ett pinnhål.

(OFF: Ska bort en vecka, så vi kanske kan säga att detta roll är pausat tills dess så att inte detta tar upp plats på tidslinjen. ;))

Chica såg koncentrerat mellan sin mor och alfan, fast besluten att lära sig så mycket som möjligt av den helande magin. Kanske skulle det hjälpa henne med sitt helande gift?

[kommer inte på mer D:]