Natten låg fallen över ön. På himlen lyste fullmånen, spred sitt sken ner över Spegelsjön där den, likt namnet, reflekterades i en närmast perfekt spegelbild. Det var fram tills något, eller någon, bröt vattenytan i utkanten av sjön. Den gråblå hanen stack upp huvudet ovanför ytan, ruskade på huvudet innan han började ta sig in mot land. I munnen hängde en lealös fisk, större än de han var var van vid att fånga. Det hade definitivt krävt mer ansträngning än vanligt, men samtidigt var det skönt att låta kroppen arbeta lite efter att ha varit relativt stilla i flertalet dagar. Det hade gått ett tag sedan de anlänt till ön nu. De första dagarna hade tillbringats åt att utforska allt nytt, likt de hade gjort i varje område på deras vandring. De hade dock hittat en skymd plats inte allt för långt ifrån sjön som hade varit perfekt för dem att stanna till vid. Och där hade de blivit kvar. Området var lugnt och trivsamt, så de hade ännu inte sett någon anledning att lämna det. Han var dock övertygad att deras äventyrslust förr eller senare skulle göra sig till känna igen och få dem att fortsätta sin vandring. Då han tagit sig upp på land så ruskade han det värsta av vattnet ur pälsen innan han lät stegen föra honom tillbaka till platsen där han senast sett Karma. Om hon var kvar där var en annan fråga. Måntatueringarna som klädde hans kropp sken relativt starkt i fullmånens sken, agerade som ledljus vart än han gick. Väldigt behändigt, förutom då han jagade på land. Då han närmade sig platsen så kunde han känna hennes sinne, men från en helt annan riktning än han hade förväntat sig. Egentligen så var han väl inte förvånad. De båda älskade ju att upptäcka och utforska. Ett vagt leende drog sig i mungiporna, så väl som det gick med fisken, samtidigt som han styrde stegen åt hållet där hon befann sig. Det dröjde inte allt för länge innan han kunde se hennes gestalt mellan träden.

Karma hade stannat en stund på platsen där Ephrian lämnat henne. Men hennes sinne hade snabbt blivit rastlöst och hon tänkte att det skadar inte att se sig omkring lite mer så länge hon stannade där i närheten. Det är mörkt och endast månensljus och alla tindrande stjärnor lyser upp världen. Något hade fångat tikens nyfikenhet. Det var först ett prasslande ljud. Sedan en rörelse. Hon hade sett grodan hoppa iväg i gräset och vargen var inte sen att följa efter. Då hade grodan börjat hoppa fortare. Karma följer efter, nyfiken på vårt grodan är på väg. Hon har sätt grodor förut. Det är inget nytt. Men just en sådan här groda har hon nog aldrig sett. Färgerna är olikt något annat. Hon har sätt grodor med många olika färger. Men det är alltid kul att hitta en ny färg på grodor. Hon följer grodan tills den försvinner in i lite högre gräs. Först sticker vargen in huvudet i gräset och försöker följa grodan. Hon kan höra den där inne. Sen blir det tyst. Karma backar ut igen. Sedan ser hon sig om efter något annat att fördriva tiden med.

Hon är lite hungrig. Hon har börjat bli hungrig lite oftare än vanligt. Hon äter nog lite mer med. Tiken sätter sig ner. Magen putar lite. Hon sätter sig lite annorlunda för att försöka göra det lite bekvämare för sig. Hon lägger sig ner. Sedan blir hon rastlös igen och reser sig upp. Då hör hon någon närma sig. Ljuden av hand steg är för henne väldigt välkända nu. Svansen börjar genast att vifta och tiken ler glatt. Sedan så går hon honom till mötes.

Han stannade upp då han såg att hon kom emot honom, lade ner fisken på marken och vände sedan tillbaka blicken till henne. Likt de allra flesta gångerna då han såg på henne så kunde han inte hindra ett leende från att lägga sig på läpparna, ville för den delen inte heller göra det. Den här gången så låg det dock något smått ironiskt över hans uttryck. ''Du var hungrig madam? Maten är serverad''. Han bugade under tiden han talade, som för att styrka skådespelet än mer. Han kunde nästan hålla fasaden, nästan. Han brast ut i skratt när han väl hade höjt huvudet igen. Han brukade inte vanligtvis hålla på med sådana saker, vilket kanske gjorde det än roligare. Svårt var det också. Han sträckte fram huvudet för att stryka nosen mot hennes kind innan han tog ett steg tillbaka och slog sig ner på marken. Han kom på sig i stunden att han faktiskt kände sig lycklig, och hade gjort under en längre tid nu. Det var bra att deras vägar hade korsats den där dagen i Shendu, han hade behövt det, någonting positivt i sin tillvaro. Det var vad hon hade gett honom, med råge. Visst fanns det tillfällen då mörkret och sorgen återvände, men de stunderna blev allt färre och allt kortare med tiden tyckte han. ''Vad har du hittat på medans jag fiskat?''. Stämman var genuint nyfiken. Var alltid intresserad av att höra vad hon hade att säga.

Hungrig ja. Hon fnissar lätt åt hans kommentar. Sedan kan hon inte låta bli att skratta när han till och med bugar åt henne. Hon vet själv inte hur hon ska reagera på det. När han sedan stryker nosen mot hennes kind så passar hon på att ge honon en lätt skick på nosen när han är på väg att dra sig tillbaka.
"Tack. Och förlåt att jag är till besvär. Det känns som att min aptit har blivit större under vandringen hit. Och inte är jag till någon hjälp heller. Jag lovar att gottgöra dig". Svarar hon och ler sött åt honom. Hoppas inte att hon är till så mycket besvär som hon själv tror. Hon vill inte att han ska tröttna på hennes sällskap. För själv så känns det som att hon blir mer glad och lycklig för varje dag som går. Och det är tack vare honom. Karma hugger in på fisken. Hon är trots allt hungrig.
"Jag såg en väldigt lustig groda. Den hoppade in i gräset där borta". Berättar hon mellan några tuggor och nickar åt det håll gräset är. Grodan är inte längre intressant. Men fisken framför henne är väldigt intressant. Karma ser upp på Ephrian.
"Det finns gott om mat för oss båda. Du kan med äta Säger hon. Dessutom är det mysigare när de delar på maten.