Hon var rätt butter. Den eldfärgade tiken hade förmodligen gjort ett misstag. Figaro hade intressant information. Hon hade följt honom till grottan enbart på grund av det. Det var inte bara information han gett henne. Men när morgonen grydde och tiken vaknade så var hanen borta. Hon kan inte förstå hur dum hon varit. Inte för att hon förväntade sig något av Figaro. Hon är glad att han är borta. Men det är en oro som gnager henne på insidan.

Tiken hade vandrat från Numoorislätten och befinner sig nu i Kawazatri. Den här skogen är hon inte allt för bekant med. Hon är inte säker på vart hon är på väg. Hon drivs bara av en känsla att hon vill inte vara ensam. Kanske skulle hon valt det andra hållet. Hon vet att TBB huserar i Kaiwood. Men om vad hon hört om den flocken är sann så är det nog ingen bra flock för vad hon nu står inför. Förmodligen. Än syns inga direkta tecken. Men hon blir hungrig fortare än hon brukar. Något att dricka skulle inte sitta helt fel heller. Hon borde ta ett avbrott i sin vandring och fokusera på att finna något att äta. Och vatten.

[PAX TILL UMBRA]

Umbra satt stilla, med öronen alert spetsade på huvudet trots att han inte hörde något över skogens egen kakofoni av ljud och Erligs lek. Han tyckte sig ha anat doften av en främling, och sökte med blicken bland snåren runtom. Erlig, för ung för att vara särskilt uppmärksam, fortsatte att prata högt med sig själv medan han jagade ljusglimtar på vattenytan. De hade funnit en grund bäck med vatten som rann över släta stenar. Erlig hade omedelbart kastat sig ner i det porlande flödet. Det nådde knappt unghanen till buken. Umbra hade lagt sig vid sidan om. De kraftiga, ihållande regnen som föll i skogen hade tillfälligt uppehåll. Han skulle snart bli blöt igen oavsett.
     Det var liggande där som Umbra hade fångat aningen av en främlings doft. Han hade satt sig upp för att speja ut omkring dem. Det dröjde ytterligare en stund innan Erlig lade märke till något.
     ”Umbra, jag tror det är någon-”
     ”Jag vet”, avbröt Umbra innan Erlig hunnit avsluta sin mening. Unghanen verkade inte ta illa vid sig över att bli avbruten, utan vädrade bara tydligare i luften. Utan förvarning satte Erlig av ut bland buskarna. Umbra såg efter honom för ett ögonblick, innan han reste sig och följde efter. Han hörde Erlig kalla ”Hallå?” ut i skogen framför dem.
 
[Herregud ett så himla långsamt svar, jag hade missat det här rollet. Förlåt < /3 Säg till om du vill fortsätta eller inte]