Scylla hade vandrat en bit sen hon hade lämnat Ken-Yak bakom sig och hon var fortfarande fylld av den skam, av den rädsla som ovissheten förde med sig, hon hade varit så säker på sin sak men så hade säkerheten slagits sönder och skärvorna skar i hennes sinne som krossat glas.
Hon hade inte tänkt så mycket på hennes väg genom Silverpile men stannade till en stund i Itrozo, hon tyckte platsen var vacker men hon visste mycket väl att taggarna var giftiga och hon tog sig genom skogen i lite makligare takt, hon visste inte vart hon egentligen skulle ta vägen nu när hennes instinkt hade lett henne fel, hon var lika vilsen som hon varit som ungdom när hon skulle ge sig av för första gången, hon hade inte haft en aning vart hon skulle börja och så var det nu också, all hennes självsäkerhet hade runnit av henne, hon hade inte ens sökt efter ondska när hon vandrat på den senaste tiden.
Hon satte sig ner och den glödande blicken sökte mellan träden, något kändes inte helt rätt.

Vad hände? Vad hade hänt? Varför? Det var minst en miljon frågor som brottades om plats i hennes huvud. Och fler blev de med tiden. Men en sak var hon säker på. Hon var något helt annat nu.
Det hade gått några nätter sedan hon mött Honom. Sedan allt förändrades. Sedan hon blev.. .
Ljuset var farligt. Hon kunde inte vistas i solen längre. Ljuset gjorde henne nästan blind. Det kändes som att stirra in i något ljuset efter att varit i något mörkt en längre tid. Det gjorde ont. Smärtan och doften av bränt när hon stuckit ut nosen i solljuset var obeskrivlig. Hon hade gett ifrån sig ett avgrundsvrål och det värker fortfarande. Men redan natten efter hade pälsen vuxit tillbaka igen. Som om inget hade hänt.
Hon fick återigen påminna sig om att andas. Det kom inte lika naturligt längre. Som om reflexen bara lagt av. Hon måste andas. Det är viktigt att andas. Kroppen behöver syre annars fungerar ingenting.
Sen är det törsten. Det känns som att hon inte druckit något på år och dar. Vatten gjorde henne bara illamående. Det gick inte att dricka. När hon där emot fällde ett byte insåg hon att blodet dämpade törsten. Och hon behövde inte äta köttet. Det räckte med blodet. Detta är något hon inte förstår. Men hon fällde fler byten för att dämpa törsten ännu mer. Men detta började bygga upp en enorm frustration inom henne. Som om det inte var tillräckligt.
Idunn hade lagt märke till främlingen på långt håll. Dennes doft var... inte som något hon varit med om tidigare. Det ljusa huvudet hade lätt tippats på sne innan hon rört sig framåt. Ljudlöst och med sådan smidighet. Det hade knappt tagit någon tid alls innan hon kunde lägga blicken på den svarta främlingen. Idunn blinkar några gånger. Främlingen verkar på ett sätt... aptitlig.
Med flytande elegans kliver hon fram och avslöjar sin närvaro.
"God kväll, främling." Hon öppnar med en artighetsfras. Det har hon lärt sig är viktigt.
"Vacker natt att röra sig i denna blomstrande skog". Även om rosorna sover så är de ändå slående vackra. Sådana blommor fanns aldrig i bergen. Bergen. Det känns redan som en evighet sedan hon var där. En evighet sedan hon lämnade Sacrarii. Allt känns som en evighet sedan.

Scylla hade suttit stilla en stund och betraktat skogen med sin glödande blick när en röst ryckte sig ur hennes tankar och hon nästintill hoppade åt sidan, hur kunde det vara möjligt att någon kom tillräckligt nära för att konversera utan att hon hört denne eller känt doften?
Hennes tankar rusade igenom historierna som hennes föräldrar berättat för henne och hon svalde tungt nät hon visste vad det var hon hade att göra med, ett av nattens barn, en blodsdrickare, hon hade fått höra från sina föräldrar att de var den värsta sorten att möta, hur det försvann folk i natten bara för att sedan bli funna tömda på blod, dessa historier var anledningen till att hon var så förvirrad över vad detta nattens vidunder sagt, den hade hälsat ytterst artigt.
Hennes andhämtning saktade ner litet men hennes puls slog fortfarande snabbt när det monstret sade att det var en vacker natt att vandra i skogen, vilket kanske hon kunde hålla med om ändå, men hon var ytterst förvirrad.
"Vad vill du mig, du nattvandrare?"
Hon var själv nattvandrare men hon såg sig som motsatsen till vad den här besten var, även om den inte tedde sig särskilt bestialiskt.
Hon undrade om det var ett trick monstret försökte sig på för att vagga in henne i falsk säkerhet

Främlingen hade ryckt till när Idunn talat. Som om Idunns närvaro överraskar denne. Det får den ljusa vargen att dra röst på munnen. Ett lätt fnitter undslipper henne med. Ett vackert ljud. Hon blir faktiskt själv lite överraskad att hon kan åstadkomma sådana ljud.
Vad vill du mig, du nattvandrare?
Idunn tippar huvudet på sned.
"Vad jag vill? Är det fel att hälsa nu plötsligt?" Frågar hon. Faktiskt lite förnärmad att hon fått en sådan fråga. Det är som vanligt. Inte många har uppskattat hennes närvaro tillräckligt mycket för att stanna, eller låta henne stanna. Förr skulle det få henne att känna sig nere. Lite ledsen över det faktumet. Men den här gången känner hon sig faktiskt irriterad istället. Och att främlingen luktar så gott ger mer fyr till elden. Främlingen luktar faktiskt ännu bättre än byten. Det är nästan så att hon kan höra hjärtat slå i främlingens mörka kropp. Hon ja höra hur blodet flyter på genom ådrorna. Idunn tippar huvudet på sne åt andra hållet.

Scylla blev mer konfunderad när det blodtörstiga monstret från sagorna hon hört som liten kommenterade på att hon bara hälsat, sagorna verkade skilja sig starkt från verkligheten, om inte det vore så att hennes kraft gjorde så att hon inte hade en doft, men det var något annat som fick Scylla att känna sig lite illa till mods, något hon inte kunde sätta tassen på.
"Nej, jag... nej..." Hon blev tyst en stund och vred på huvudet, kanske hade hon fel igen, fel som hon haft med Ken-yak, hon var väldigt förvirrad, både med sig själv och med allt som hände.
"Säg mig, har du möjligtvis en kraft som döljer dina dofter?"
Om svaret var nej kunde hon inte annan än anta att hon var en vampyr, men hon verkade så vänlig.
"Har du möjligen stött på en varg som attackerade dig nyligen? en som rörde sig om natten?"
Om hon var nybliven vampyr kanske hon inte visste om vad hon var.

Främlingen stammande svar roar Idunn igen. Vilken rolig främling hon har nött på. Den ljusa vargen rätar på nacken igen. Öronen står spetsade på huvudet. Vingarna ligger mjukt placerade mot kroppen.
Säg mig, har du möjligen en kraft som döljer dina dofter?
Vilken lustig fråga. Idunn blinkar några gånger.
"Jag har helande krafter. Jag samlar på växter med läkande egenskaper. Det är lätt att använda växters doft för att kamoflera sin egen". Svarar hon. Tycker det är ett bra svar. Idunn har alltid varit stolt över sina läkekrafter. Och på senare tid verkar de ha ökat i styrka. Hon har ju trots allt tränat en hel del på det.
"På sistone? Främlingen nästa fråga är rätt oväntad. Idunn gillar att röra sig om natten. Och när hon bodde ett tag i Sacrarii där hon fick hjälp att lära sig att flyga så var alla där nattaktiva. Det är inget konstigt med det. Men någon som attackerat henne?
"Ja. Men det var ingen fara. Jag flög snabbt därifrån." Svarar hon. Den främmande hanen hade fällt henne till marken. Det hade känts väldigt obehagligt i kroppen. Som om hon förlorat medvetandet en stund. Men det var ingen fara. Idunn hade snabbt tagit sig upp på tassarna igen och hon hade flugit därifrån. Det var ingen fara. Vad som förbryllar Idunn mest var att han bad henne hälsa till Dimitrij.

Vargen berättade att denne hade helande krafter, med andra ord, inte alls doftdöljande krafter, vilket stärkte hennes misstro, nu om hennes andra fråga besvarades på ett sätt som stödde hennes teori så var inte denna varg nödvändigtvis ond och då kunde inte Scylla med gott samvete döda henne, hon visste inte ens om hon kunde döda en vampyr ensam, det kanske skulle varit lättare om hon inte lämnat Verida bakom sig, hennes kraftfält kompletterade Scyllas styrka och snabbhet bra., men nu hade hon gjort det ödesdigra valet att lämna henne, vilket hon i efterhand ångrade något, men så var hennes liv.
Främlingen berättade att hon faktiskt blivit attackerad nyligen och nu var Scylla ganska övertygad om att denne var en vampyr, även om hon hävdade att hon tog sig därifrån fort.
"Kan jag, prova en sak?" Frågade hon och satte sig ner för att sedan sätta tassen i munnen och skära ett pyttelitet sår med ena hörntanden och sedan såg hon upp på den andre.
"Vänligen försök att hela det där, om du inte kan det har jag dåliga nyheter för dig"
Hon tänkte låta den andre veta vad hon var, om hon inte redan gjorde det och det hela var ett trick, men om så var hade Scylla redan satt sig i problemet genom att sänka sin gard vid dennes vänlighet.

Kan jag prova en sak?
När främlingen biter sig själv i tassen och det blir ett sår. Ett sår som läcker blod då kan inte Idunn hålla tillbaka ett väsande som stiger i strupen. Hennes annars ljusa ögon är blodröda. Doften av blod gör henne galen. Törsten bränner och hotar att förgöra henne. Hon vill ha blod. Hon MÅSTE ha blod.
Vingarna fälls ut från kroppen och Idunn skjuter ifrån med benen och med ett slag med vingarna är hon uppe i luften. Hon slår med vingarna två gånger till för att lägga in kursen. Sedan kastar hon sig mot främlingen. Hon kan inte hejda sig. Hon kan inte tänka klart. Hon känner vara doften av främlingen blod och hon vill ha det.

Scylla var inte direkt förberedd på att bli påflugen men hon hade inte heller väntat sig mer så med en liten kraftansträngning rörde spände sig musklerna och med omöjlig fart hoppade hon åt sidan i ett tafatt försök att undvika vampyren, nu var det inga tvivel om den saken, hon använde sina krafter igen för att försöka tackla den andre med ökad styrka, hur kunde hon ha varit så korkad? det var en sekunds av ofokus, hon var nu ganska säker på att hon blivit lurad och hon skulle försöka sig på att döda den eller fly, men vampyrer var snabba, och hon visste inte om hennes kraft skulle vara nog för att ta henne därifrån tillräckligt fort

Idunn är fortfarande inte van vid kroppens ökade styrka och snabbhet. Men främlingen verkar vara snabb även denne. Men inför Idunn's blick tycks främlingen röra sig i slowmotion. Det går ändå tillräckligt fort för att Idunn ska krascha ner i marken och se allt annat än graciös ut. Som sagt är hon inte van. Marken under henne trycks ändå ner och åt sidorna av nedslaget och det ser mer ut som om en stor stenbumling landat där än en varg. Men Idunn är snabbt uppe på alla fyra igen för att i nästa stund få främlingen i sidan. Idunn tvingas åt sidan men främlingen kropp hade känts som en fjäder. Idunn fräser åt främlingen. Sedan gör hon ett nytt utfall med öppen käft.

[Är inte säker på Numoorivampyrer men vampyrer är väl rätt hårda. Måste göra ont att försöka tackla en sådan? XD]

Scylla slog emot vargen som om den vore ett träd, hon hade inte varit förberedd på att möta en Vampyr, det påvisade bara hur annorlunda det var att träna hela ditt liv för något och att faktiskt möta det rakt på, men hon kunde kanske ta sig ur det här med livet i behåll, om hon hade tur.
Snart flög främlingen mot henne igen med öppen käft och allt hon kunde göra var att försöka undvika käftarna, hon var rädd om sanningen skulle fram, hon hade slagits många gånger, hon hade dödat förr, men det hade aldrig varit så här, inte med andra vargar, inte med zombierna, hon kände för första gången riktig fruktan, hennes styrka som kraft kanske inte var nog mot en vampyr, hon ville inte besegra detta monster nu, just nu ville hon bara överleva för att se nästa natt, och i såna desperata tider kunde man försöka fuska, hon grävde till med tassen och slungade en klump jord mot den hungriga vampyren innan hon sprang så fort hon kunde, även med sina krafter.

[Det vet man inte förrän man provar]

Hon fick inte sätta tänderna i främlingens skinn. Istället fick hon en näve jord i ansiktet. Hon fräser till igen och lyfter tassen för att försöka borsta bort det som irriterar hennes ögon och nps. Hon spottar och fräser och ruskar våldsamt på huvudet. När hon väl kommer till sans igen så är främlingen borta. Dennes doft och doften av blod ligger fortfarande tjock kvar i luften. Idun svär. Men sedan inser hon vad hon gjort och drar hastigt efter andan. Försökte hon just på allvar att döda främlingen? Det är inte likt henne. Skamset lunkar hon iväg åt andra hållet.

[AVSLUTAT]