Den gråbruna tiken hade tagit sig till bergen. Inte samma berg som hon en gång flytt från. Eller är det det? Hon har ingen aning men hon är säker på att det här är andra berg. Vargen hade vandrat på bergsstigar några dygn. Hon hade tagit korta vilopauser när hon blivit för trött för att fortsätta utan sömn. Hon har ätit det lilla hon hittat. Pälsen är blodig igen. Men det är inte hennes blod. Blodet tillhörde en varg som stupat för en annan vargs tänder. En varg som sugit blodet och livskraften ur sitt byte. Blodet han droppat på henne när han stod över henne har torkat in i pälsen. Tiken har inte brytt sig om att försöka torka bort det. Vad hon brytt sig om är att komma så långt bort from HONOM som möjligt. Blodröda ögon har etsat sig fast på hennes hornhinna. Hon kan inte få honom ur huvudet.

Efter att ha vandrat en bra bit finner hon en övergiven grotta. Hon är säker på att den är övergiven för hon undersöker den noga innan hon väl lägger sig till rätta och låter medvetslösheten sveper henne bort. Hon drömmer oroligt. Jagad av mardrömmar. Det är två par röda ögon son ser på henne. Som står över henne. Tiken gnyr i sömnen och sprattlar. När hon vaknar känner hon sig inte alls utsövd. Hon har inte mycket kraft eller ork att tala om. Men hon behöver finna mat. Hon går ut ur grottan och ser solen stiga över horisonten. Över bergstopparna. En ny dag gryr.

Det tar inte lång tid innan hon finner ett spår att följa. Vargen följer spåret tills hon finner en liten gnagare som sitter på en klippavsats och tuggar på lite nötter. Tiken tar gnagaren med överraskning och även om det inte är mycket så får hon i alla fall något i magen. Hon slukar nötterna med. Är det gott nog åt en gnagare så är det gott nog åt henne. Tiken tar sig tillbaka till grottan och lägger sig ner där inne igen. Det tar inte lång stund innan hon sover tungt igen. Även denna gången oroligt och fångad av mardrömmar.

Nästa dag regnar det. Vargen ställer sig utanför grottan och släcker törsten med regnvatten. Det sköljer även mycket av smutsen och det torkade blodet ur pälsen. Turligt nog är det en vilsen lama som kommer närmare i hopp om att få skydd i grottan. Den märker inte av den gråbruna vargen som i vätan nästan smälter in i bakgrunden. Vargen får mat som gott räcker i några dagar.

Den gråbruna vargen stannar vid grotta . Det är ett bra sovplats och här kan hon sjunka ner i självömkan ett tag. Klandra sig själv för att ha övergivit valpen Ezekiel. Han hatar henne förmodligen nu. För att hon bara stack. Hon hoppas att han är okej. Att han mår bra och fortsätter att kämpa för att bli starkare. Hon saknar honom. Men hon vågar inte gå tillbaka. Hon bestämmer sig för att stanna i bergen. Hon försöker då och då få fått i det där blixtrande ljuset som jagade bort blodsugaren från henne. Men hon kan som mest bara känna värmen i kroppen. Kanske behöver hon befinna sig i livsfara för att kunna locka fram den? Det är inget hon känner för att prova. Istället fortsätter hon kämpa för sin överlevnad. Kämpar med att få tillbaka styrkan.

[Ensamroll med Pandora så svara inte tack. :)]