[Öppet för max 2! Fick byta plats från Solstäppen till Sienna då det var så få vargar som kunde joina honom där. Sienna it is~]

Den unga hanen blickade ut över området. Himlen var täckt utav tjocka, mörka moln, men för tillfället var det ett kort uppehåll i regnovädret. Luften var tung av fukt, en skön, befriande känsla efter den långa sommarens olidliga hetta. Nog för att han hade bra belägg för att klara av den med sina övervägande stäppvargsgener, ändå var det alltid varmt. Det värsta hade alltid varit törsten och de igentorkade vattenhålen, som nu var i färd att fyllas åter. 
Det var för säkert tionde gången hanen drack den dagen. Efter att ha överlevt på en sån liten vattenranson länge var det en inombords stress att dricka då det gick, någonting som låg hos den vidsträckta savannens flesta djur. På andra sidan vattenhålet, femtio meter bort, stod en hop gaseller och festade på den kylande vätskan. Ceylon brydde sig inte, han hade lyckats fälla en av de där borstiga svinen dagen därpå och magen var proppfull med kött. Det hade varit ett gammalt djur, och enkelt att jaga ikapp. Annars var det inte alltid lika lätt. Om än han var en skicklig jägare efter att tidigt ha lärt sig att klara sig själv, så hade bytesdjuren tyvärr hjärnor att tänka med även dem, och de var förbannat snabba när de satte den sidan till. Det var alltid en lika skön känsla att hitta ett gammalt djur, det betydde bara en sak. Skrovmål.
Ceylon höjde återigen huvudet från vattenytan, betraktade gasellerna i några ögonblick och vände sedan om för att gå därifrån. Regnet började falla igen i sina miljarder små genomskinliga droppar. Hans päls stötte bort vätan med bravur, lika bra som den höll honom svalare från hettan. Ceylon var född till savannen, och han älskade den.

[DERP]

Z’ev blick var klar och nyfiken när han betraktade de nya markerna. Han hade nyligen ätit, fått sömn och så regnade det - han älskade regn. Han andades med djupa, lugna andetag och kände hur hög luftfuktigheten var. Utan vädret så skulle han aldrig ha vågat sig in i Sienna - då det oftast var för varmt för honom. Han var inte gjord för höga temperaturer, och inte för allt för låga heller. Han avundades vargarna som kunde vistas i höga tempraturer, det fanns många områden som han ville besöka, men han kunde inte kyla ner sig tillräckligt.

Det förstasom nådde Z’ev var  doften av en annan varg. Han svepte med blicken över landskapet och kunde se hur något vargliknande rörde sig. Vargen var större än han, de hade de flesta varit, det var inte ofta han träffade någon somvar mindre än honom. Dock så försökte han se det gode i att vara mindre, men det var inte alltid så lätt.
Z’ev ökade farten tills han nästan hoppade fram, det tog inte lång tid innan han genomsköt den andras riktning.

“Var hälsad” han hade stannat några meter snett framför främlingen. Hans kroppspråk var avslappnat, huvudet en aning sänkt men öronen var riktade mot främlingen. Svansen rörde sig sakta från sida till sida samtidigt som de blå ögonen betraktade främlingen.
"Gör det något ifall jag stör?" tonen i hans röst var vänlig då Z'ev sällan drog sig för att prata en stund, än mindre att skapa ny bekantskaper.


[Norpar en plats här bara för att jag kan c:]

[Gjorde om så han startas i vuxen ålder ^^]

I samma ögonblick som nosen uppfattade doften, doterade han en svart fläck i ögonvrån. Hanen stannade upp och lyfte huvudet  över skuldrornas nivå. Öronen riktades bryskt framåt då han spände blicken i den svarta fläcken som växte i storlek - och uppenbarade en mycket liten varghane. Ceylon höjde både ögonbrynen i en förvånad min då denne studsade fram till honom, skuttande som en kanin över den sörjiga, regnvåta marken. Det dörjde inte länge innan den adra hunnit fram, och stannade sett framför honom. Ceylon sänkte den vänstra ögonbrynet, men höll det andra höjt. 
"Var hälsad! Gör det någonting ifall jag stör?" Sade den lilla hanen, artigt och vänligt i tonläget. Han höll sig för att brista ut i skratt åt energin.
"Var.. hälsad", svarade han och slappnade av en aning i nacken så huvudet sjönk några centimeter, men öronen var fortfarande spända uppe på hjässan. Tungan svepte över mungiporna, innan han frustade till av skratt. Inte illa menat, då blicken var mjuk och samlad. "Du var mig en liten rackare, min vän."

"Du var mig en liten rackare, min vän."

Det gick inte att ta miste på leende på Z'ev's läppar. "Det beror på vad du jämför med" han pratade i en vänlig ton samtidigt som han granskade främlingens päls. "Det ser inte ut som om du störs av regnet" konstaterade han högt. Han styrde undan regnet för att hålla sig torr, då hans päls inte klarade sig länge i regnet. Han funderade kort över att styra undan regnet från främlingen, men ifall det skulle vara något intresse för vargen så skulle han snällt få be om det.

"Säg mig främling, vad är ditt namn?"  han slutade röra på svansen, men var inte mindre vänlig för det. "Jag bär namnet Z'ev" han upprepade sitt eget namn i huvudet samtidigt som blicken svepte över Sienna, det här var kanske första och sista gången som han fick röra sig i landskapet - förhoppnings vis så skulle han lyckas fånga något unikt djur senare. Tanken på mat fick det att vattnas i munnen på Z'ev, precis som varje gång han tänkte på att få fylla magen med mat.

Längre bort kunde han se en hop Gaseller som fångade hans intresse. "Hur smakar djuren här..?" blicken fokuserades snart på främlingen igen, hungrigt väntande på ett svar - samtidigt som han kände mer och mer hur sugen han blev på att få fånga ett av de hornprydda djuren.

Ceylon log skevt åt vad den mindre hanen sade. Jo, det var ju sant. Det fanns säkerligen fler som han där ute - trots allt, var det inte mycket av omvärlden han faktiskt utforskat, och det var definitivt ingen omöjlighet att det fanns fler småttingar utanför savannen. Någonstans måste ju den lilla kommit ifrån i vilket fall som helst.
"Du ser inte ut som om du störs av regnet", konstaterade Z'ev som i nästa sekund presenterade sig. Ceylon fann honom mycket pratglad. Det var trevligt, trots att han själv sällan talade mer än det var nödvändigt. Det var i sanning svårt att ens hinna med att svara på allt innan nästa mening uttalades, så han valde att sålla ut det viktigaste och svara när han väl tystnaded. Tillfället kom snabbt.
"Trevligt att träffas, Z'ev." Han log, fortfarande lika skevt och snett, som om det var en ansträngning att le. Det var det inte, men han hade alltid varit rätt stel i sina uttryck. "Mitt namn är Ceylon." En kort tystnad stod, då han följde den mindre hanens blick, som ledde rakt mot gasellerna en bit bort, fortfarande festande på överflödet av vatten. Var han hungrig, tro? Ceylon skrockade lätt, och höjde ena ögonbrynet.
"De där skulle inte jag ge mig på, om jag vore du. De är jobbigt snabba och är för spänstiga för sitt eget bästa."

“Mitt namn är Ceylon”
Ceylon.. Namnet hade han inte hört förut. Han försökte memorara det mycket noga, för att inte glömma det. Han hade glömt otroligt mycket igenom sitt liv. Han mindes inte längre vad hans födelseflocks namn var eller landet som han kom ifrån hade. Knappt sin mor eller sin faders namn. Inte flocken som han en gång hade haft ansvar för. Nästan inget.

“De där skulle jag inte ge mig på, om jag vore du. De är jobbigt snabba och är för spänstiga för sitt eget bästa”
Z’ev skrockade lätt, “Är det en utmaning eller en varning?” leendet på hans läppar hade inte försvunnit. Det var svårt att undgå att han skämtade. Vissa dagar var Z’ev ovanligt munter, och förstås pratglad. Som ung babblade han på om de mesta, han analyserade allt och talade om sina hypoteser för alla som stannade för att prata med honom, och när han väl hade börjat så var det svårt att få honom att sluta.

“Du.. Finns det surukatier här?” han gjorde en kort paus, var det verkligen så de hette? “Eller har jag kommit till fel ställe?” han log fortfarande, men namnet kändes så fel.. Hade de inte ett annat namn?

[Han menar surikater]

"Kanske bådadera", flinade han retsamt och lät blicken återvända mot gasellerna. De höjde sina nätta huvudet, spelade med de enorma öronen och satte sedan iväg därifrån, vilt skuttande och hoppade, en efter en försvann de bort i regnets grå dis. Han hummade lätt, ruskade på kroppen för att avlägsna överflödiga vattendroppar från den våta, iallfall utifrån, pälsen.
"Du.. Finns det surukatier här?" 
Ceylon höjde blicken och vände den mot den mindre svarta. Suru.. Vadå? Ögonbrynen bildade ett undrande V mellan ögonen, innan ansiktsdrage mjuknade och han skrattade till. Begrep vad han var ute efter.
"Surikater menar du?" Han skrattade lågt. "Jo, de finns här, men jag rekommenderar att inte jaga dem heller. De är smarta, de små köttbitarna - och speciellt nu när himlen är grå med dålig sikt verkar de helst befinna sig under jord där de är trygga. Är du hungrig rekommenderar jag dig att satsa på ett ungt svin. Det finns en skara som bosatt sig i närheten."

Surikater.. Namnet på arten lät bekant, och mycket mer logiskt än hans egna version av det. Han lät tungan tankfullt blöta nosen, han arbetade sakta upp en plan. “Jag tror inte att det har sett det här..” han fokuserade på en punkt framför sig där vattendropparna började samla sig till ett nätt band. “De gillar inte att bli lite.. blöta va?” ett stort leende spred  sig åter på hans läppar. Han kände hur han kontrollerade bandet av vatten och lät blicken vandra till Ceylon.

“Är inte du hungrig?” Z’ev såg glatt på Ceylon, ivrig att visa hanen motsatsen. Han kunde inte släppa tanken på de saftiga gasellerna, han ville så gärna få smaka en av de.. Naturen hade även visat tecken på att vintern snart skulle lägga sin vita kappa om det norra landskapet, vilket betydde att han skulle behövda lägga på sig lite om hans vägar skulle leda upp till norra Numoori. Så vitt han visste så var även vintern den något kämpigare månaden på året.

[Z’ev logik: Går det inte att använda vatten  för att få  sin vilja fram så är det helt omöjligt]

Ceylon noterade genast vattenmassan som började samlas framför de båda i ett smalt band. Vattendropparna samlades, sakta med säkert, till någonting som han sedan kom att likna vid en piska. Det var det säkert inte, men Ceylon höjde genast ena ögonbrynet och vred undrande bak öronen.
"Du hade inte tänkt att missbruka dina krafter, hm?" Det var någonting stäppvargsblandningen höll stenhårt i, att aldrig använda sina krafter i syfte att jaga. Det var rena slakten, i och med att de flesta vargar med en kraft med enkelhet kunde mörda tjugo bytesdjur genom att vifta med högra tassen. Det var barbariskt, och osmakligt. Ville man ha mat, skulle man förtjäna den på ärligt vis.

"Du hade inte tänkt att missbruka dina krafter, hm?"
Allt stannade upp för Z'ev, vatten massan föll till marken och han stirrade endast på Ceylon. Missbruka? Tanken hade inte nått honom, han brukade använda sina krafter för näst intill allt. "Nej, nej, nej" han skrockade ett tunt osäkert skratt. "Mhm, inte direkt nej" han fortsatte att tänka på situationen. Tanken att hans kraft var en fördel hade aldrig nått honom - ifall det nu var så hanen menade. "Jag tar inte mer än vad jag behöver.." han pratade i tankar, uttalade långsamt orden.

"Så här, jag använder min kraft, visst. Men, det är väl bättre än gräva upp deras håla, eller?" han lät tungan blöta nosen. "Ifall de bor i marken så vill säga" ett lätt, något säkrare skratt kunde höras. Hans blick vandrade bort i fjärran, den letade efter lämplig mat samtidigt som han analyserade situationen, han kände en viss osäkerhet när han upprepade hanens fråga, missbruka kraften.. Var det att missbruka sin kraft?

Z'ev verkade plötsligt ha fått en hel del att tänka på. Vattnet föl ltill marken och hans meningar blev korta och tafatta. Ceylon flinade svagt och betraktade den andre. Det syntes tydligt att han funderade så huvudet var på väg att spricka. Det såg  lite roligt ut på något märkligt vis.
"Så, jag använder min kraft, visst. Men det är väl bättre än gräva upp deras håla, eller? Om de bor i marken vill säga", resonerade han tillslut. Ceylon skrattade kort, men blicken var fortfarande en aning stel.
"Jag har aldrig använt min kraft i jaktsyfte. Det känns fel, rena slakten. Vem som helst med krafter kan ju i stort sett vifta med e tass så dör tjugo gaseller på en gång. Ska man ha mat, så ska man få kämpa för den. Det är väl inte mer än rätt, trots att bytesdjuren är dumma så är det ändå ett liv." Han betraktade den mindre hanen, utan att säga någonting mer än så för att ge honom en chans att begrunda synsättet som verkade nytt för honom. Så hade det alltid varit för Ceylon, och så hade han lärt av sina föräldrar när de ännu var i livet. Tyvärr hade de båda dött, den ena i sjukdom och den andra i en olycka. Trots att han fortfarande sörjde dem, så var det sällan han tänkte på dem numera. De hade det bra nu, och han hade växt upp till en självständig individ. Sanningen var att han snart var trettio år gammal, det var länge sedan han hade haft behovet av en mor.

"Jag har aldrig använt min kraft i jaktsyfte. Det känns fel, rena slakten. Vem som helst med krafter kan ju i stort sett vifta med e tass så dör tjugo gaseller på en gång. Ska man ha mat, så ska man få kämpa för den. Det är väl inte mer än rätt, trots att bytesdjuren är dumma så är det ändå ett liv."

Z'ev smackade med läpparna och tänkte noga efter, det var sant, men han tyckte ändå att hanen hade fel. De hade fått sina krafter som en förmån, ifall de inte skulle använda de för att jaga, vad skulle de använda de till då? "Alltså, jag accepterar vad du tycker, men jag håller inte med. Ifall vi inte ska jag med krafterna, vad ska vi ha de till?" han hade svårt att formlera vad han tyckte, hanen rörde verkligen till i Z'ev's huvud. "Dels så har jag aldrig träffat någon med så stor energi att bara vifta med tassen och döda tjugo gaseller. Men om det går min vän, så är det fel" han granskade hanen, fanns det verkligen vargar med en kapaciteten? 
"Liv är alltid liv ja, men tänk dig en hona med valpar i en håla, hon är undernärd, valparna dör ifall de inte får mat och hon orkar inte skydda de utan föda från en av de feta gasellerna som går och betar. Är det fortfarande fel ifall hon fäller en ynka gasell med sin kraft?" han såg på Ceylon, han försökte få honom att se hans syn på det hela. Han tänkte igenom vad han hade sagt, funderade ifall det lät bra, ifall det fanns något som kunde tas fel.

"Det är inte svårt, om man bara har tillräcklig kontroll på sina krafter. Tänk dig din kraft, vatten, om jag har uppfattat saker rätt." Hanen slickade sig om den trubbiga nosen, gäspade och drog efter andan för att fortsätta. 
"Tänk dig att du har tjugo rådjur framför dig. Koncentrera en vattenstråle på några millimeter. Duplicera den till tjugo likadana. Skicka iväg en genom hjärnan på varje rådjur. Det är inte svårt om man har tekniken. Som vi vet, krävs det inte mycket för att falla vägarna ner till Chaibos, och lika lite kraft krävs det för att faktiskt genomföra det. Sedan", han nickade mot honom, "som du säger, är det en annan sak att döda ett rådjur på så vis om det är en hona och fem ungar. Sex liv är fler liv än ett. Förstår du?" 
Ceylon log mot den mindre hanen, och lät den borstiga svansen i långsam takt svepa över hasorna. Avslappnat och vänligt. Han tänkte inte tvinga på Z'ev synsättet, men han såg ingenting annat rättare än så. Ett liv är ett liv, och så var det.

Z'ev såg på hanen och nickade med ett leende på Ceylon. Det var länge sedan han hade fått en diskussion, att få vända och vrida och diskutera. Och Ceylon var inte så dum heller.

"Jadu, min vän. Möjligheten finns, den finns" han log, hanen hade haft rätt. Ifall han skulle kunna fokusera sin kraft på ett sånt sätt så fanns möjligheten att fälla tjugo rådjur på bara några få sekunder.
"Vi har lit samma tanke, eller hur? Du vill förtjäna maten, eller?" det var egentligen en ren gissning, men det verkade smått som det. "Från min synvinkel så är det okej att använda krafter till en viss punkt, att alltid ge bytesdjuret en chans" han log och såg på hanen, alla skulle få en chans.

"Min tanke var att jaga ut surikaterna med vatten ur deras håla, inte blöta ner den" han gjorde en kort paus för att granska Ceylon efter reaktioner. "Och sedan försöka att fånga en av de" han log lätt. I hans egna öron låt det bra, rättvist.

Ceylon log, sen bröt det gulbruna ansiktet upp i ett stort, tandvisande leende som avslutades i ett roat skratt. Svansen svepte uppspelt bakom honom då han såg på den mindre hanen. Jo, han var allt bra rolig... Men visst, det var en lysande idé, faktiskt! Om än en aning skrattretande, men det brydde han sig inte om. 
"Du har rätt. Surikater, genomvåta och uppdriva av en plötsligt översvämning i deras trygga näste... Det skulle jag gärna vilja se!", flinade vargen och lät blicken fara som hastigast granska området över huvudet på den jämnåriga hanen. Ögonen orienterade sig snabbt över den välkända savannen, innan blicken återgick till Z'ev. Det var ett trevligt experiment att ägna sig åt, och han tänkte inte låta en sekund gå till spillo från den stundade jakten. "Jag vet vart de finns, de små köttbitarna. Många gånger har jag satt efter dem, men aldrig lyckats. De är onödigt snabba när de väl sätter den sidan till. Jag begriper inte hur, men de är tydligen tillräckligt smarta för att ha en vaktpost utställd." 
Ceylon tog några steg åt öst, dit han visste att en koloni av de små djuren huserade, men stannade sedan till för att Z'ev skulle hänga med.

"Du har rätt. Surikater, genomvåta och uppdriva av en plötsligt översvämning i deras trygga näste... Det skulle jag gärna vilja se!"
Först trodde Z'ev att hanen skulle vara motsträvig. Hans medgörlighet gjorde Z'ev mycket förvånad, men samtidigt otroligt uppspelt. Han var inte sen att tassa efter den större hanen. Han försökte att ta större steg för att röra sig snabbare, men höll sig sedan till sina små och snabba steg. Han var inte gjord för stort och snabbt, utan smått och smidigt. 

"Jag hoppas att de inte är allt för modiga. Jag menar, hur skulle det kännas att bli bortjagad av en surikat?" tanken vällde hur honom, följt av ett kort skratt. Han visste att vissa djur kunde vara lite.. stöddiga, vilket han hade fått lära sig på den hårda vägen. "Men det hade blivit en bra historia" han log och såg på Ceylon med ett leende på läpparna. Äventyr var aldrig försent, även ifall det var ett litet sådant.

[Alltså, Savannen är full av djur.. Men surikater..? x3]

"De har retat mig så många gånger att de gott kan få vara med om ett litet äventyr. Så värst synd om dem är det inte", skrockade han retsamt, kastade en blick på den andre och fortsatte sedan framåt igen mot målet. Regnet droppade fortfarande oavbrutet från himlen i ett lätt duggregn, vilket var en aning olycksbådande då det varit så i timtal, vilket Ceylon mycket väl visste betydde att det snart skulle vräka ner som ett vattenfall över huvudet på dem. Bäst att skynda på. Även för en van invånare var det inte trevligt att hamna mitt ute i ett regnoväder med den dåliga sikt det brukade föra med sig.
Ett tiotal minuter gick, och det dröjde inte länge med den raska takten de höll innan doften stärktes och deras underjordiska hålor blev synliga. Nåja, åtminstone ingångarna.
"Här är det", sade stäppvargen och nosade lätt vid den fuktiga jorden. Sedan höjde han huvudet och såg på Z'ev. Vad var hans plan? 

[Surikater lever i ökenmarker, vilket Sienna till stor del liknar. Det angränsar dessutom till Tenkai som är ren öken, så det är inte konstigt om det finns surikater som vandrat över gränsen. Beskrivningen av de smådjur som finns är trots allt väldigt svävande vilket nog öppnar upp för lite fantasi ^^ ]

Z'ev granskade surikat boet med en intresserad blick. Han började samla ihop en boll av vatten, lika stor som en tennisboll. Självaste processen tog inte så otroligt lång tid som det borde, han hade regnet att tacka.
När bollen väl var ihopsamlad så förde han in den i en av öppningarna. Han rörde bollen av vatten sakta och kände när den slog i något. Han arbetade under tystnad då han försökte att fundera ut vart surikaterna höll hus i hålan.

"Så fort du ser en springa ut, ta dem!" han såg snabbt på Ceylon med ett vänligt leende  innan han återgick till sitt arbete. Det hade gått flera minuter och han rörde nu bollen lite snabbare. Med taken på gången som bollen befann sig i, verkade det som att det var en mycket väl andvänd tunnel, stor och fin - och det han letade verkade inte vara långt borta då han började höra läten. Ett nöjt leende hade spridit sig på hans läppar, även om de inte skulle lyckas fånga en så skulle händels vara otroligt underhållande.

Surikaterna var inte sena med att röra på benen. De valde en annan utgång, även där följde Ze’v efter, ivrig att få lite mat i magen. Surikaterna utgav helatiden ljud, skrämda eller varnande var svårt för en varg som Z’ev att avgöra.
“Redo?” han kände att bollen av vatten endast var några meter ifrån att få se himlen igen, så även surikaterna.

Stäppvargen såg på när Z'ev samlade ihop en mindre vattenmassa i luften, som han sedan lät försvinna ner i ett mörk hål i marken. Intresserat såg han efter den då den försvann, innan han nickade åt sin tilfälliga jaktkompanjon och travade iväg några fåtal meter för att ställa sig mitt emot honom en bit bort i syfte att täcka ett större område. Det dröjde inte många sekunder innan det började höras spridda pip från marken, och det ryckte till i hanvargens öron då han registrerade ljudet, följt av ett krafsande och rivande ljud då de tycktes börja fly upp genom någon av de trånga passagerna.
"Redo?" Z'ev såg koncentrerat ner i marken, men Ceylon nickade ändå kort som en omärkt bekräftelse på att han hört. Sekunden efter for en grågul varelse upp ur ett hål några par meter bort. Genast sköt de kraftiga bakbenen ifrån och käkarna öppnades då han siktade in sig på det knubbiga djuret. De korta benen var inte mycket att springa med, och bara några sekunder senare hade Ceylon slutit käkarna runt djuret och höll det i ett fast grepp, innan surikaten sekunden senare blev livlös i hans gap. Han hade varit barmhärtig och avslutat dess liv med en lätt stöt genom huvudet. 
Snabbt därpå dök det upp ytterligare några stycken ur en annan håla, och hanen släppte tvärt sitt byte och for efter nästa. Av de tre som kommit upp hann två ner i en annan håla, men den sista blev fast med bakbenen mellan hans käftar. När Ceylon fått ett ordentligt grepp och ansåg att den ändå var dödsdömd så gav han även den en lätt stöt. Den dog ögonblickligen.
"Lunchen serverad", förkunnade han enkelt och satte högertassen över surikaten för att sedan bita tag i skinnet.

"Lunchen serverad"
Z'ev släppte ner bollen av vatten på marken och såg sedan på surikaten. Han hoppades att Ceylon kunde dela, då han tyckte att det var rättvisast att låta resten av surikaterna vara.

"Kan jag få smaka.. en liten bit?" Z'ev pratade med en vänligt, något försiktigare ton. Han hade inte kände Ceylon länge, tiden var så kort att han mindes nästan allt som hade hänt, och han visste inte hur hanen uppförde sig när han väl hade fått käftarna om ett byte. Han försökte granska Ceylon noga, samtidigt som han då och då blickade upp mot himlen. Vädret började lätta, och han visste att han snart skulle behöva röra sig mot nya marker så att han inte skulle bli försvagad. Dock så skulle nog tanken på att han faktiskt hade haft chansen att fånga en gasell gnaga i hon länge.

Ceylon hade inte hunnit mer än ett fåtal sekunder in i sin måltid då han hörde Z'evs försynta röst. Stäppvargen höjde huvudet och såg på honom i några sekunder, sedan kastade han en snabb blick mot den andre surikaten han fångat precis innan den han höll i under högertassen. Blicken återvände mot den svartpälsade hanen, med en underlig ton av fundersamhet.
"Givetvis. Det fanns en anledning att jag tog två", förklarade han lugnt och gjorde en enkel gest med högertassen bort mot det andre, knubbiga bytet. "Ät du. Jag.." Han ruskade lätt på kroppen och sneglade snabbt upp mot himlen. Ett lätt uppehåll, men snart skulle det börja vräka ner igen. Hm. "Hade tänkt att avsluta måltiden i skydd från regnet. Med det, antar jag att vårat möte avslutas. Tack för en god jakt", han flinade lätt," och på återseende."
Med de orden lyfte han upp sitt knappt påbörjade byte, nickade lätt till avsked och vände om för att börja vandra mot en skyddad plats.

[Vet inte om du vill skriva nått mer efter detta, men då jag inte kommer göra det så ser jag detta som avslutat för min del c:]