Cry bar, med hjälp av Törne, hjorten hela vägen till centrumet av reviret utan att behöva släppa ned den en enda gång. 
  Cry stannade upp släppte hjorten med en duns. Kort därefter gjorde Törne likadant. Cry gav honom ett tacksamt leende samtidigt som han hämtade andan. Visserligen hade Törne varit till stor hjälp när de burit bytet men hjorten var fortfarande fruktansvärt tung och det var svårt att få in tillräckligt med luft när mun och näsa var fylld av en hjorts tjocka vinterpäls.
  "Tack så hemskt mycket", började Cry och lät lite andfådd. "Du kan börja äta, jag kallar till mig resten av flocken." Därefter vecklade han ut vingarna, lyfte dem högt ovan huvudet för att därefter hoppa upp och slå dem under sig; han knuffade sig högt upp i luften med det första vindtaget. 
  Uppe i luften hovrade han en stund över Lövskogen innan han ylade högt, lät ljudet färdas med vinden. Han gjorde samma sak en gång till innan han långsamt sjönk till marken.
  När han landade virvlade snön lite om honom när hans stora vingar tvingade ner luft.
  "Så", sa han och la sig ned, men inte tillräckligt nära bytet för att kunna smaka på det. Detta byte hade han fångat för flocken, inte för sig själv. Cry var tålmodig, och han kunde vänta. Ifall hjorten skulle ta slut, vilket han tvivlade på då den förmodligen var den största han fällt att döma av det han kunde se, så kunde han alltid leta rätt på en till. Förvisso kunde han knappt se men han var relativt säker på att denna hjort han hade framför sig var stor.

[OBS, det står inte i texten men rollspelet utspelar sig under vintern]

Det var kul att hjälpa till att släpa bytet till revirets mitt. De fick ta i båda två men tillslut var de framme. Törne släppte bytet strax efter Cry då den vite fick bestämma vart han ville placera bytet. Senare när Cry sagt att det var okej för Törne att börja medan han kallar på resten av flocken så bestämde sig Törne för att förbereda maten åt flocken. Han slet upp buken på bytet och blottlade det varma köttet. Snart är Cry tillbaka på marken med honom. Törne har satt sig för att invänta de andra. Det finns säkert andra medlemmar som behöver få i sig mat fortare än han själv.

[Tvångsavslutat]