Ute på slätten är det stilla. Frost klär marken och knastrar mjukt under vargens tassar. Den mörka tiken rör sig framåt i lugn mak. Trots vad hon varit med om tidigare så har hjärtat lugnat ner sig. Vandrande döda var inget hon hade förväntat sig att möta på. Hon vet i alla fall att hon inte tänker ta den vägen tillbaka sen. Ken-Yak ha visat sig vara en dålig plats för henne, för många gånger. Det är lika bra att hålla sig borta.  Utmärka den platsen på kartan. Bara hålla sig borta.


Den mörka varginnan traskar på med energi i stegen. Fortfarande har hon ingen aning om vart hennes bror är men det är ingen fara. De möter på varandra igen tids nog. Just nu njuter hon av den stilla tystnaden. Ötamon är en harmonisk och lugn skog. Men ibland vill hon bara bort. Den här vandringen har redan gjort mycket nytta. Vargen fyller lungorna med frisk luft och andas sedan långsamt ut i en lätt suck.


Snart inser hon att hon inte är ensam. Jorden hade försökt påkalla hennes uppmärksamhet men hon hade gått i egna tankar. Snart faller hennes glödande blå blick på två andra svarta vargar som liksom henne själv verkar vara på promenad på slätten. Den mörka tiken stannar och studerar främlingarna.


[PAX TILL BLACK & RONIA]

Hur mycket han än älskade Lövskogen var det uppfriskande med ett kortvarigt miljöbyte. Han och dottern hade lämnat reviret tidigt på morgonen när de få fåglar som inte flugit söder ut just börjat sin morgonsång, och de hade gått hela vägen genom Kaiwood tills de nått slättens norra kant. När de kom ut ur skogens skyddande skugga möttes de av vintersolens kalla sken, som filtrerades genom ett dis av grå moln. Black kisade. 
En svart figur avtecknade sig mot den frostbitna marken och den stålgrå himlen. Vinden förde med sig doften av en främmande hona. Han fortsatte att gå, med Ronia bredvid sig, men stannade när de började närma sig främlingen.

Far och dotter hade lämnat flocken i Kasai och Tears tassar när de bestämt sig för att börja ta några trevande steg i planernas rätta riktning. Vad de behövde göra nu, när flocken varit stationerad i Lövskogen många månvarv om, var att se vilka möjliga bundsförvanter där fanns att tillgå. Hur de ställde sig till deras nya granne, hur de möjligtvis kunde tänka sig reagera gentemot eventuell konkurrens.
  Ronia hade formligen kastat sig över förslaget, ivrig att sätta saker i rörelse. Det hade varit relativt enkelt att övertala Kasai till att stanna hemma, och ännu enklare att få Tear att hålla ett öga på de yngre förmågarna. Resten klarade sig gott och väl själva, de var vuxna vargar och systemet familjen byggt upp hade hittills fungerat sånär som på fläckfritt. Hon var inte orolig. 
  Black och Ronia hade vandrat Kaiwoods utkant för åtskilliga dagar, sett noga till ett analysera luften för att inte råka stöta på en flock de inte förberett sig på. Sedan hade de svängt av söderut mot Numoorislätten. Första målet hade varit Qu, men båda de svarta vargarna hade snart insett att flocken inte fanns på slätten längre. De hade nästan bestämt sig för att påbörja resan tillbaka till Lövskogen när de stötte på en blåmönstrad varginna.
  Duon stannade sida vid sida, delade en hastig blick och blev sedan stående när honan såg tillbaka mot dem. En stor, en mindre, båda med röd lugg och mörk päls, tydliga attribut av kattdjur. Ingen av de tre sa någonting för några ögonblick. Ronia vädrade i luften, hummade nästan ohörbart.
  "Hälsad", sade Ronia tillslut, avvaktande.

Den mörka varginnan står stilla och ser på främlingar namn. Hon kan tydligt se likheterna mellan dem och gissar på att de är släkt. Far och dotter kanske?
Hälsad.
Hennes blå blick, som alltid har en mjuk glöd även om det inte alltid syns om dagen, fästs på den mindre främlingen. Tiken. Hon nickar lätt.
"Hälsad". Svarar hon och låter blicken segla mellan de två främlingarna.

Black såg på när Ronia och främlingen hälsade. Han såg på honan. Hon var mörk med blå markeringar och ljusa blå ögon. Mindre än honom själv, ungefär lika stor som hans dotter. 
"Jag är Black, ledare av Isil Anar. Det här är min dotter, Ronia." sa Black. Han visste ännu inte om honan var vänligt inställd och han hade lovat Tear att inte rota i huvudet på folk. 
"Vår flock har sitt revir i Lövskogen." förklarade han, ifall honan inte kände till Isil Anar. De hade inte levt i norr länge och kunde inte förvänta sig att folk runt om kände till dem.
"Vem är ni?"

När hanen talar fästet hon blicken på honom. Black. Ledare av Isil-Anar. Och dottern heter Ronia. Den mörka tiken nickar lätt åt honom.
"Ursäkta att er dotter fick min uppmärksamhet före er" svarar hon när hon kommer på att hon kanske gjorde fel. Hon gav Ronia fokus först eftersom tiken talat först.
"Mitt namn är Wami. Ledare av Trinity. Vi har vårt revir i Ötamon". Presenterar hon sig. Det känns ovant att möta på en annan ledare. Det har inte hänt tidigare. Nyfiken är hon på denna flock. Wami tror inte hon har hört om den flocken tidigare. Men hon har inte så stort vetande om Numoori och flockarna. Det är lite dåligt av henne faktiskt.

"Ursäkta att er dotter fick min uppmärksamhet före er." sa honan. Black gav henne ett leende för att visa att det inte var något som stört honom. 
"Mitt namn är Wami. Ledare av Trinity. Vi har vårt revir i Ötamon."
Han lade informationen på minnet. Jaså, en annan ledare. Han hade inte hört om hennes flock förr.
"Hälsad, Wami av Trinity. Jag har hört mycket om Ötamons skönhet, det måste vara en fantastisk plats att ha sitt revir på."

Wami ler vänligt åt hanens ord.
"Mycket! Det är en väldigt lugn skog. Månblommorna och eldflugorna är något man måste uppleva åtminstone en gång i livet ". Svarar hon.
Hon låter blicken svepa lite mella  de två vargarna innan hon ser på Black igen.
"Ursäkta att jag frågar. Men vad är Isil-Anar för en flock? Vad står ni för?". Frågar hon och kan inte låta bli att låta nyfikenheten styra som vanligt.

Ronia följde intresserat den lättsamma konversationen mellan Black av Isil anar och Wami av Trinity. Hennes intresse hade genast blossat upp på nytt i samma ögonblick det nämnts att Wami inte bara var en vandrare, utan också flockmedlem, men inte av det frånvarande Qu. En annan flock, i Ötamon - och hon var dess ledare. Ronia rätade på nacken, kastade luggen ur ögonen och fixerade blicken på ledarinnan, tog ett steg framåt och harklade sig lätt.
  Om detta var en möjlig bundsförvant var det läge att ställa Isil Anar i god dager. Om än Black och Ronia visste absolut ingenting om flocken, så hade Wami under de korta ögonblicken inte precis gett sken av att vara en individ som skulle kunna hushålla för en otrevlig flock. Iallafall inte en som möjligt skulle kunna sätta sig på tvären inför en möjlig allians. Kanske. Kanske inte. Det var definitivt värt ett försök.
  "Isil Anar", började hon, "är en diplomatisk fristad. Vi välkomnar de som vill och utbyter lojalitet mot lojalitet, tjänst mot tjänst, utefter vad den individuella vargen klarar. Vi tränar systematiskt, växer och blir starkare, men vi äger ingen önskan om att trigga oro för maktens skull. Vi är en familj om än inte bundna i blod, men vi tar hand om varandra som om vi vore. Vi hjälper varandra och har varandras skuldror att luta sig emot." Hon pausade, tog in Wamis reaktion med smal blick. "Vi var länge svaga, men eran är ny. En grupp har blivit till flock. Tiden har kommit för att se vad vi kan göra för våra flockbröder och systrar." Ronia tippade huvudet på sne.
  "Berätta om er själv, Wami av Trinity."

Den här gången är det tiken som svarar henne. Hon talar informativt och med klar stämma. Som om det vore inlärt. Kanske något som alla valpar får lära sig i Isil-Anar? Eller bara ledarens dotter. Wami lyssnar intresserat och öronen klipper mjukt till på huvudet.
"Det låter ungefär som Trinity. Alla är lika värda. Allas åsikter spelar roll. Ingen är utanför. Vi är en stor familj."  Svarar hon.  Det var på de grunder Wami skapade Trinity. För hon ville att den skulle vara så mycket mer än TBB. Det är fortfarande en liten flock. Men alla står varandra nära. Wami blir glad av att höra att det finns fler flockar med liknande i riktning.

Ronias kalkylerande blick ändrades långsamt allteftersom Wami talade. Den värmdes upp många grader till någonting som inte var någonting annat än en Ronia som var oerhört nöjd med situationen. 
  "Verkligen?", svarade hon långsamt och slog sig ner med ett jakande hummande. Intressant. Ronia såg mot Black, som med all säkerhet tänkte i liknande banor. 
  "Fråga, chansa", ekade Blacks röst i hennes medvetande medan han slog sig ner han också. Tiken såg den större hanen nicka till med någonting uppmuntrande (kanske även stolt) i blicken. Right. Ronia såg tillbaka mot Wami med ett djupt andetag, valde sina ord väl, förberedde sig. Hon anade kraftigt att ett långvarigt samtal låg framför de tre individerna.
  "Så!", började Ronia med ett snett, men inte oärligt, leende. "Vad skulle du säga, Wami, om Isil Anar erbjöd Trinity en bundsförvant?"

[Black, Ronia och Wami pratar länge och väl. De skiljs åt några timmar senare med ett löfte - om allt går enligt plan, ska Trinity fogas samman med Isil Anar. AVSLUTAT!]