"Det beror på när du lämnade. Loki är jag dock säker på att du inte känner för han är nästan lika ny som jag, det var trots allt jag som värvade honom under mitt första uppdrag." Han tystnade, funderade på hur han skulle kunna informera Iwaku på bästa sätt..
  "Säg namnen på de du vet om så fyller jag på om du har glömt några namn, det vill säga namn du inte visste fanns."

- Aisu såklart, Fiero är inte kvar, Erakan, Elphaba, Leviathan, Alexia, Chargie, Putredine, Tai, Eiro.[NPC, vi hade en till jag inte minns]
Hans stämma var mörk, ja de hade aldrig varit många. Men det skulle han ändra på snart. Iwaku hade planer och såg med glädje på att det var värvandet av medlemmar de skulle fokusera på. Såklart endast ärliga, uppriktiga medlemmar som ställer upp för flocken. Det var vad de behövde faktiskt. Han undrade om antalet hade sjunkit eller om de låg kvar på ungefär detsamma. Det verkade inte som att de var väldigt många fler, då hade de haft ett större revir. 
- Hur länge tror du Aisu blir borta? Jag funderar på att vandra bortom bergen. 

Xerxes nickade instämmande när Iwaku nämnde Aisu men hans ögonbryn bildade ett förvirrat V när namnet "Fiero" nämndes. Det var ett främmande namn, liksom många av de andra namnen Iwaku nämnde.
  "Det är många namn jag inte känner igen, lika många som du missade", började han lågt innan han började räkna upp de medlemmar han visste fanns i Draugai. 
  "Bambra, Nagini, Nibber, Tycha, Uriko... och Tezuka som tagit över Aisus plats tillfälligt." 
  Xerxes hade inte pratat med alla, men han var väl medveten om vilka som fanns i flocken. Han visste dock att det var bra om han hade gjort det, det vill säga pratat med dem. Men han hade inte haft tid; ena sekunden hade han kommit in i flocken för att sedan skickas ut på uppdrag.

"Hur länge tror du Aisu blir borta?" Xerxes suckade när Iwaku nämnde Aisus frånvaro. Han förstod forfarande inte varför hon lämnat dem, bortsett från att hon skulle leta reda på en varg. Men hon hade varken sagt namnet på vargen eller varför hon valt att leta efter den mer än att hon skulle assistera en bekant. Men det var ju bara en bekant, så varför ödsla tid? Varför inte sända ut en av medlemmarna med lägre rang? Så många frågor, men så få svar.
  "Hur länge hon skulle resa framgick inte, liksom mycket annat", sa han trött och suckade, skakade ogillande på huvudet.

Hans frustrerande förvirring bytes snart ut av förvåning:
  "Jag funderar på att vandra bortom bergen."
  "I see...", började han lågt och reste sig upp till sittandes, skakade på sig för att värma upp de muskler som blivit kalla av stillasittandes, eller snarare stillaliggandes. 
  Xerxes var tvungen att erkänna det; han blev lite besviken över att höra att Iwaku skulle lämna dem. Visserligen hade Iwaku berättat att han inte bara kunde komma tillbaka så där, att det var mer komplicerat än så, men Xerxes hade förväntat sig att Iwaku skulle välja att hålla sig i närheten.
  "Hade du tänkt leta efter Aisu?"

Iwaku lyssnade mer noggrannt då hanen räknade upp flertalet namn han inte kände igen. Var inte Alexia kvar? Chargie. Han var förvånad. Aisu behövde verkligen förklara för honom allt som hänt. Erakan var i alla fall kvar, det visste han trotts allt redan och valparna såklart. Trevligt att familjen valde att stanna i alla fall. Han var smått fundersam, hade fler dött i kriget? Som han inte visste om? Hade de blivit jagade?. Han bannade sig själv för att ha gjort de val han gjorde den dagen. 
- Jasså. Så hon förklarade inte allt?
Sa han smått fundersam. Att Aisu letade efter Fiero var ett faktum han redan listat ut, på vilka grunden eller av vilken anledning hade han ingen aning om dock. Fiero hade lämnat flocken en stund innan vandringen mot Kaiwood hade börjat. Så att hon vandrade iväg för att leta rätt på honom var egentligen inte så konstigt. Han var där emot inte så insatt i deras relation till varandra. Han hade valt att hålla sig utanför det. 
- Jag hade tänkt leta rätt på Qu och Mivria. För lite goda råd, men det kanske är bättre att vänta tills Aisu kommer tillbaka. 

"Jag hade tänkt leta rätt på Qu och Mivria. För lite goda råd, men det kanske är bättre att vänta tills Aisu kommer tillbaka."
  "Well..." började Xerxes med ett okynnigt leende, hans ljusblå ögon glittrade skälmskt. "Jag skulle inte ha något emot ifall du stannade, tvärtom, och om du är i behov av goda råd, eller i alla fall råd, så vet du var du kan hitta mig", sa han ärligt. Xerxes kanske inte var tillräckligt gammal för att bli kallad vis, men han var inte heller tillräckligt ung för att bli kallad dum eller oerfaren. 
  Xerxes tog ett långsamt andetag innan han fortsatte prata med sin lugna, mörka stämma. 
  "Men du kanske föredrar Mivrias råd. Jag tar det inte personligt. Av vad jag har hört om henne att döma skulle jag också vänt mig mot henne ifall jag kunde", la han till. Han hade hört många historier om henne som ledarinna av Qu, inte minst berättelser om hennes roll i kriget mot Devils. En berättelse som förvisso alltid presenterades annorlunda beroende på vem han hörde den från men som fortfarande intresserade honom på samma sätt den hade gjort första gången han hört den som tonåring. 
  För att leda en flock genom krig krävdes oerhörd vetskap och självbehärskning. Det hade Xerxes redan kunnat gissa sig fram som tonåring ändå fast han själv aldrig hade varit med i ett krig eller lett en flock. Xerxes hade förvisso fortfarande inte varit med i krig eller lett en flock men han hade en gång i tiden hamnat i slagsmål som en del av hans vardag och med tanke på att Mivria fortfarande stod så var hon en av de få levande förebilder som fanns kvar, både för Xerxes och andra. 
  Xerxes la huvudet på sne.
  "Dessutom kanske det blir drygt att vänta på henne."

- Det får nog vänta. Jag har en känsla av att det är bättre jag stannar.
Sa han och flinade lite emot hanen. Nickade sedan tacksamt. Det var han också, tacksam för att hanen sa att han fanns här för att råd ge honom. Något han skulle komma ihåg. Det fanns inget han uppskattade mer än ärliga vargar som ställde upp när det behövdes. De fanns inte tillräckligt med sådana vargar i Numoori. 
- Jag är oerhört tacksam för erbjudandet. Men det kanske finns något annat du kan göra för mig.
Sa han och funderade, istället för att göra som Tezuka ville och lämna reviret kanske han skulle stanna för att träffa fler av medlemmarna. Många av dem skulle säkerligen vilja träffa en av skaparna av flocken och han ville se potentialen hos dem alla. Han ville veta vilka de är och vad de kan tänka sig stå på för sida. 
- Du skulle inte mot förmodan kunna presentera mig för ännu en flockmedlem? Om du sett till någon på sista tiden, i närheten?

Xerxes skulle i vanliga fall nickat åt Iwakus fråga, men han blev återigen medveten om att Iwaku var blind och hann stoppa sig själv.
  "Very well", svarade han, omedveten om att han pratade i nimorian. Det var liksom en reflex, eller snarare något som bara kom naturligt. Liksom som när man suckade när man var uttråkad. "På återseende", sa han och lät buskaget sluka hans vita kropp.

[Avslutat om du inte har något att tillägga]