Mörkret hade precis fallit ner i den vackra skogen. Fåglarna hade gått o lagt sig.
Det fanns både för o nackdelar med att det blev mörkt, fördelen var att man inte syntes lika bra i mörkret som i ljuset. Och nackdelen var att man inte riktigt visste vad som kunde vänta sig i mörkret.

Det hade regnat igår, luften var väldigt fuktig och det fanns vattenpölar lite här o var, en del vattengropar fanns det också. I dessa vattengropar brukar de luriga o knäpptysta reptilerna ligga, i väntan på att något dumt växtätande djur ska stanna för att dricka vatten eller passera.
De flesta rovdjuren visste om vad som gömde sig i dessa vattengropar och undvek helst dessa. Men i vissa stunder var det försent...


BloodQueen, den stora svarta fakargen råkade vara en av dessa. Hennes vingar slog emot aligatorn som gjorde vad som helst för att dränka henne, men hon gav inte upp.
Vatten flög åt alla håll o kanter och aligatorns svans piskade till flera gånger i vattnet, stora vatten vågor flög upp mot den tjocka mossan. BloodQueen morrade grovt samtidigt som hon bet mot aligatorns nacke, men aligatorn var snabb och lyckades få tag om hennes nacke. Nu visste BloodQueen att det var kört. Aligatorn pressade sina käkar hårdare o hårdare mot BloodQueens nacke samtidigt som han pressade ner henne mot vattengropen, för att dränka henne...

Paxat till Crepsley!