Pågående Event
Senaste ämnen
» Its on [P]
Don't let me disappear EmptyIdag på 00:19 av Matvei

» Vålnaden i dina spår [Zaria]
Don't let me disappear EmptyIgår på 19:47 av Lurlei

» På kollisionskurs
Don't let me disappear EmptyIgår på 19:30 av Lurlei

» Ett nervöst bakhåll [P]
Don't let me disappear EmptyIgår på 19:22 av Lurlei

» Skapandet av en Yeti [Lune]
Don't let me disappear EmptyIgår på 19:12 av Lune

» Ingen återvändo
Don't let me disappear EmptyIgår på 18:48 av Lune

» Orosmoln [P]
Don't let me disappear EmptyIgår på 18:45 av Lune

» Moonmoon//Loony Lune
Don't let me disappear EmptyIgår på 18:24 av Lune

» Frustration
Don't let me disappear EmptyIgår på 08:39 av Kian

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 5 gäster. :: 2 Botar

Inga

Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Heads up! Uppdatering av karaktärslistor och titlar
Don't let me disappear Emptytor 10 dec 2020, 15:57 av Yargol

Hej allesammans!

Nu när Numoori äntligen tycks vakna upp lite igen efter årets långa dvala så passar vi i Crew på att se över medlemslistan och alla karaktärer och konton vi har på sidan. Vi har med detta upptäckt att där är väldigt många karaktärer och konton som i dagsläget saknar rätt titel eller någon form av notis om vad som hänt dem, och det gör därför just nu att det ser ut som att flera spelare …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Vinterevent 2020
Don't let me disappear Emptytis 01 dec 2020, 00:29 av Admin

.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.

Mörker och stjärnklar natt bryts snart av ljus
Och plötsligt nu som förr
Med färger från en dröm
Så ser vi himlen åter dansa


.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.






Välkommen till vårt officiella vinterevent 2020 som är en direkt callback till norrskenseventet 2014.

Det vi fick bevittna då …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




 

 Don't let me disappear

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Akayru
Ninjavarg av Oga
Akayru

Spelas av : Aka / Freja

Don't let me disappear Empty
InläggRubrik: Don't let me disappear   Don't let me disappear Emptyfre 14 okt 2016, 15:59

Skillnaden i hans sinnesstämning efter att ha lämnat marken var enorm. Fortfarande var han jagad. Minnena högg i stjärtfjädrarna. Men här uppe, ovanför trädkronorna, under himlavalvet, här fick tankarna plats. Något som tävlade om utrymmet med allt som spretade i hans huvud var känslorna. Ångesten. Det kändes som att den tagit upp hela hans väsen där nere. Nu var det istället som om vinden svepte rakt igenom honom, renade hans inre. Gav honom lov att tillåta det mörka välla ut i universum, förintas i solens gyllene ljus och slukas av något som var större än mörkret som var större än Akayru. Ändå tycktes det som att det aldrig slutade. Som om han bar ett overklighetsstort, varigt, svart sår inom sig. Ur det hålet vällde tillräckligt med svärta för att kunna mätta alla mörkervargar i Numoori. Han fortsatte att stiga, susade upp, upp, upp. Rörde sig utan mål. Sicksackade, loopade och dök om vartannat. Försökte våldsamt lamslå tankarna genom att pressa sin kropp. Han hade mer tillit till sin falkkropp än sina eländiga vargminnen. Var han otacksam? Kanske. Ibland spekulerade Akayru utan vidare känslomässig investering i om han ens var en Ljusvarg. I detta nu tycktes den tanken lika futtig som flyktig. Egentligen alltid. Inför Gina hade han aldrig talat om det högt, men sanningen var att han inte brydde sig ett dyft om huruvida han var en Ljusvarg eller ej.
Näst intill svarta fågelögon blickade ned över Acheratis trädtoppar. Höjden han nått till trots hade solen nu helt lämnat hans synfält. Hur länge Akayru hade varit i luften visste han inte. En timme, kanske mer. Han befann sig redan ovanför utkanten av skogen. Det vore så enkelt att bara flyga vidare. Så som han alltid gjort efter varje möte sedan han börjat leva i ensamhet. Efter att ha flytt. Något stack i honom. Känslan påminde honom om dem få tillfällen då han legat avigt på en tass som liten och vaknat av att den somnat. Fågeln stod nu märkligt stilla i luften. Vingarna fortsatte att slå, ändå lämnade inte kroppen samma punkt på himlen. Skarpt stirrade han ned bland löven medan han fortsatte att ryttla. Hannen kände sig som en sådan levande kliché. För det var i detta ögonblick han för första gången kände tvekan i valet om att stanna eller lämna. Svaret hade alltid varit det senare. Här och nu kulminerade kedjereaktionen som startat så sent som tidigare idag, när han mött henne. Nyxe. 
Ett frustrerat läte som tycktes malplacerat då det lämnade Akayru's näbb ljöd i det blå. Lät nästan argt. Så slöt han vingarna kring sin vitbruna kropp. Omfamnade sig själv. Höll om den dumt envetna valpen inom sig för att få tyst på honom. Lite vuxnare störtade hannen som en fjäderklädd komet ned emot Acherati's träd. Redo att landa på sina tassar och låta dem bära honom fram tills han fann sin morbror igen.  





OFF: Privat med Stripe. Utspelar sig direkt efter Styrkan i mitt leende
Till överst på sidan Gå ner
 
Don't let me disappear
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Acheratiskogen-
Hoppa till: