Natten är hennes tid och om natten är skogen som vackrast. Blå ögon glöder ikapp med månblommorna. Den mörka tiken med sina blå tecken smälter in i omgivningen i det glödande mörkret. Det blir aldrig riktigt mörkt i Ötamon. Att ha flocken i den här skogen var ett bra val.
Denna natt är tiken ute och vandrar reviret. Men av en känsla klev hon över revirgränsen och vandrare djupare in i skogen. Månblommorna omkring henne viskade om en främlings närvaro och nyfikenheten har alltid varit tikens största kraft. Ljudlöst rör hon sig över marken. Kroppen är slank och smidig och den långa svansen guppar med i hennes rörelser. Växterna böjer sig ur vägen för vargen. Ger henne plats att placera sina tassar och hon vill inte trampa på någon av de vackra glödande blommorna.

Borta på andra sidan bäcken får den mörka tiken syn på främlingen. Månblommorna kastar sitt glödande sken över hans mörka gestalt. Ljudlöst går tiken närmare och stannar inte förrän hon kommit fram till bäcken. Den glödande blå blicken vilar på främlingen på andra sidan bäcken.
"God afton". Hälsar hon vänligt. Nyfiket studerar hon främlingen. Han bär glödande tecken likt valpen Cerridwen. Är han med delvis månvarg? Eller är han renrasig? Sådant är svårt att avgöra. Han verkar passa in så bra bland månblommorna.

Han lyfter på huvudet när han hör lite prassel  framför honom och han ser sig omkring medan vattnet rinner nerför hans mun ner på vatten ytan. Han klipper ite med öronen men ingen kommer ut så han rycker som på axlarna och skall precis böjer ner huvudet för att fortsätta dricka när han hör en vänligt röst hälsa honom från andra sidan bäcken.

Han vrider på huvudet och riktar sin violetta blick och han får syn på en mörk tik med en glödande blå blick och en blårandig svans framför honom på andra sidan bäcken. Hur hade hon kommit fram utan att hans ens märkte det. visserligen hade han hört prassel men han gissade att det var någon hare eller annat djur som flydde vid lukten av dem.

Men månen hade inte varnat honom och hade det varit en fiende så hade han fått någon slags varning i alla fall men han kunde slappna av vid tikens närvaro. Han log ett vänligt leende mot henne, hans violetta ögon mötte hennes glödande blåa blick. - Var hälsad främling säger han vänligt. Han undrade om hon också hade månvargs blod i sig med tankle på de glödande ögonen men han såg ingen mån tatuering som han själv hade.

Nog lade han märke att hon studerade honom med en nyfiken blick, att hennes blick var riktade på hans tatutering. Han ler snett. - intresserad av min tatuering eller något annat? han ler ett retsamt men avslappnad leende mot henne.