utseende
Hon är väldigt mycket karg i kroppen, med rörliga leder, indragbara klor och lång smal svans. Pälsen är medellång och något sträv men ändå mjuk. Mörkret inom henne gör pälsen matt svart utan skiftningar eller glans vilket ger ett bra kamouflage om natten. Ögonen glöder av hennes inneboende eld och de är blodröda. Trots den smidiga kargkroppen så är hon ändå något grövre än en renrasig karg. Benen är långa och smäckra men än dock kraftfulla och svansen är något längre än normallång och något längre päls. Vad som inte syns är att utan mörkret inom henne som fyller ända ut i pälsstråna så är hennes päls lik en svart panters. Fläckig.

Hon har ett brännmärke på ena skuldran. I form av en bruten cirkel.

historia
Nagini föddes som sista valpen och enda överlevande i en kull på 5 valpar. De första fyra föddes livlösa och gick inte att rädda. Hon trivdes med att det bara var hon och mor. Hon fick ju mer av mors fokus än om hon hade haft syskon.

Vid ca 5 års ålder upptäcker Gini sin eldkraft efter en träning med mor där syftet var att upptäcka valpens krafter. Gini lyckades koncentrera sig tillräckligt för att en gnista skulle slå fram på ett harskinn som var rester efter byte mor hade haft med sig. Gini blev överraskad och tappade koncentrationen och gnistan som ännu inte fått fäste dog bort. Mor var imponerad och glad över att valpen ärvt en sådan mäktig och destruktiv kraft efter den fader som Gini aldrig fick veta att hon hade.

Nagini vaknade som vanligt en morgon och fann sig ensam i lyan. Mor var förmodligen ute och jagade frukost och skulle snart vara hemma igen. Valpen klev ut ur lyan och började leka. Fördriva tiden tills mor kom tillbaka. Men solen steg högre på himlen utan att mor återvände. Magen kurrade hungrigt och valpen började känna sig ensam. Så här länge har mor aldrig lämnat henne tidigare. Solen sjönk på himlen men ingen skymt av mor. Den kvällen, ensam, hungrig och rädd, gick valpen in i lyan igen och kurade ihop sig. Darrande av kyla försökte hon sova. Mor är tillbaka när hon vaknar igen. Det måste hon vara.

De efterföljande dagarna försökte valpen själv skaffa föda. Livnärde sig på ätliga växter och bär som mor visat är okej att tugga på. Vissa insekter slank ner med. Hon lyckades finna en harpalt som stelt och skräckslaget låg i det höga gräset. Det var ett lätt byte.
Valpen började inse att mor inte skulle komma tillbaka. Även om hon envist intalade sig själv att mor var på väg. Valpen var ledsen och ensam. När Shiva försökte övertala henne att lämna sitt hem i Kaiwood så stod valpen envist på sig och såg surt på surgubben när han lämnade henne åt sitt öde.
Hon fick hjälp med mat lite då och då av den snällare hanen Chi. Hon är tacksam mot honom även om hon inte förstår varför han hjälper henne.

Tack vare den vänliga Achangra så lyckades Nagini förstå sig på trädklättringen bättre och kan nu klättra riktigt bra. Även om det inte är det mest graciösa man kan tänka sig. Achangra var ett väldigt trevligt sällskap. Förutom när hon kastade sten på Nagini.

Valpen växer till ett långbent och kalvig ungdjur. Pälsen är det svartaste svart och ögonen är lika röda som blodet som flyter i hennes ådror. Hon har vuxit med elden och behärskar den mycket bättre nu även om den fortfarande är svår att kontrollera. Hon har tagit till sig vad andra har velat lära henne och hon är en ivrig elev. Villig att lära sig mer. Men denna ivern måste hon även kunna lägga band på för att inte rätt som det är råka stå med nosen i backen…
Det kom en dag då den lilla vargen bestämde sig för att det var dags att lämna tryggheten vid lyan. Hon vandrade ut på Eriinari när vintern fortfarande härjade kall och obarmhärtig.

Utmattad och kall söker hon skydd för vinden invid vad hon tror är en sten och en konstig buske. Desillusionerad lägger hon sig ner och burrar ihop sig och somnar. När hon sedan vaknar igen inser hon att hon sovit intill ett skelett. Ett skelett av en varg.
Här är det något som förändras inom henne. Något brister och insikten slår henne likt ett hammarslag. Det är med nya ögon ungvargen lämnar platsen. Aldrig kommer hon bli densamme igen.
[mer kommer...]

krafter
Eld - Hon kan antända i stort sett vad som helst och hon kan även släcka elden på kommando. Men elden är en nyckfull varelse och får den väl grepp om något så blir det svårare att släcka den. Sprider den sig snabbt och blir större så kan det bli omöjligt att släcka den. Men Nagini har lyckats få mer kontroll över elden och hon tränar ofta för att bli bättre. Hon kan göra sina tänder och klor glödheta och elden får hennes blodröda ögon att glöda.

Inre mörker - Mörkret skapar obehagskänslor hos alla hon möter. Det kan vara allt ifrån krypningar i kroppen till fullskalig rädsla beroende på hur mycket eller lite ondska som den hon möter själv besitter.
Nagini är medveten om sitt inre mörker och hon hör detta som en röst i hennes huvud. Om det verkligen är en egen personlighet eller om det endast är hennes egen mörka sida som talar till henne går inte att avgöra. Hon själv ser det som en helt egen individ som delar hennes kropp och hon låter mörkret styra ibland.
Mörkret inom henne går även ut i pälsstråna. Det är därför hennes päls är matt utan skiftningar eller glans. Hon blir som en skugga. En svart skepnad. Något mer medveten har hon blivit och detta påverkar vissa av hennes personlighetsdrag. Det händer att mörkret tar över henne helt. Förr märktes det inte så mycket men då mörkret också växer när Nagini växer så märks det mer. När mörkret tar över blir den blodröda blicken mörkare beroende på hur mycket mörkret tar över. Tar mörkret över helt blir ögonen helt svarta.

färdigheter & utveckling
Talar Nordspråk.
Förstå vissa ord och meningar på Nimorian men kan inte tala språket.
Trädklättring(klättrar ekorrstil!)
Känner till vissa ätliga växter och bär.
Har även blivit visad vissa växter med helande egenskaper.
Vargkött är gott!!