Med en pinne i munnen vandrar den svarta tiken fram genom Eldskogen. Den skogsgröna blicken sveper piggt omkring och faller på allt som fångar hennes uppmärksamhet innan det är något nytt som blir intressant. Då och då sänks nosen till marken och vargen stannar upp och nosar en stund innan hon höjer huvudet igen och strosar vidare. Det är kul att vandra runt själv och se sig omkring. Men hon trivs med flocken och går inte iväg för långt.

Hon tar nytt grepp om pinnen och huggtängerna sjunker ner i trät och lämnar märken efter sig. Varför hon tycker så mycket om pinnar vet hon inte. Men det är kul att ha en riktigt fin pinne att tugga på ibland. Den korta lilla stumpen till svans står orörlig på tikens bakdel när hon traskar framåt och fortsätter se sig omkring.

[PAX TILL DELSHAY]

[SKÄMS FÖR MIN SEGHET]

"Orkidé!", sade Delshay med höjd röst, och längde på steget för att hinna ikapp den svartvita flocksystern. De sista metrarna var halvhjärtade språng då han sedan saktade in för att le mot honan. Ett milt, trött leende, men ärligt. Hon hade en illa tilltygad pinne mellan käkarna. "Vad har du för dig?"
  I nyfunnen vana sträckte han sig efter ljuset, stötte lätt till tikens medvetande med de mentala trådarna han aldrig riktigt kunde beskriva som annat än just.. ljus. Det var inte länge sedan flocken lämnat Acherati, men Delshay hade frikostigt delat med sig av sina inneboende resurser av lättnad. Hans förmåga skulle nog i mångas ögon överflödig, men i Jägarna.. dämpa ångest, oro, Delshay fann den ovärderlig. Speciellt efter attacken. Den där silverfärgade bedragaren. Del kände sig märkligt monoton efter vad som hänt, men han anade att där skulle finnas så mycket mer smärta, utöver sorgen, om han inte hade ljuset inom sig. 
  Ljuset var så starkt, så varmt.

Flockbroderns sinne hade lockat hennes uppmärksamhet en stund innan han blir synlig för henne och hans stämma når hennes öra. Hade tiken haft en längre svans så hade den vajat glatt bakom henne nu. Istället vippar den lilla stumpen från sida till sida i sådan fart att vargens bakdel vaggar med i rörelserna.
"Hee Deshag". Svarar hon innan hon hinner inse att hon fortfarande håller pinnen i munnen och måste lägga ner den på marken framför sina tassar innan hon kan tala igen.
"Jag ser mig bara omkring lite". Berättar hon. Den skogsgröna blicken fästs en stund på flockbrodern innan den sveper ut över området omkring dem.
"Eldskogen...". Säger hon tankfullt. Sedan ger hon hanen ett lätt leende.
"Vad gör du själv?".

[Ett kort mysroll kanske? <3]

Ett varmt skratt steg ur strupen då honvargen försökte tala, men det blev bara ett obegripligt sludder som han trodde betydde "Hej Delshay". Han höjde ett ögonbryn åt henne. Ett snett leende spelade på läpparna då han tog ett steg framåt.
  "Just nu gör jag ingenting", sade han sanningsenligt. Sen kastade han sig mot pinnen i en snabb rörelse, fiskade upp den mellan käkarna och skuttade snabbt undan. "Mwwehn nhuu, schåå harr jhag dinn phunne!", försökte han få fram, och andades ut i skratt genom nosen. Delshay sjönk ner på frambenen, bakdelen uppe i luften, bjöd in henne till lek. De gula ögonen glittrade av humor. Blicken smalnade av, som i och vad tänker du göra åt saken?

När hanen kastar sig mot hennes pinne står hon först bara där och glor och undrar vad som hände. Tog han just hennes pinne? Så skrattar han åt henne.
"Men!! Va??" När Delshay sedan sjunker ner på frambenen och bjuder till lek så har Orkidé hunnit komma ikapp tsnkemässigt och hon skrattar och tar ett skutt mot flockbrodern, varefter även hon sjunker ner på frambenen.

[Kort mysroll låter mys! ^_^]

Delshay skrattade hjärtligt när Orkidé gick till attack, ryckte snabbt pinnen utom räckhåll och morrade lekfullt när även hon sjönk ner på frambenen. Han fixerade henne med blicken under några sekunder, innan tiken gick till ny attack - vilket resulterade i en långdragen dragkamp där pinnen tillslut gav vika, och de två vargarna damp ner åt varsitt håll i gräset under överraskade skratt.

[Avslutar här tror jag, ursäktar lite PP ;D De leker vidare med sina pinnstumpar. AVSLUTAT!]