Den gyllene hanen rör sig söder ut över stormstäppen. Han har tagit sig utanför reviret och rör sig fram i lätt energisk trav. Den långa svansen sveper med i hans rörelser bakom honom när han tar sig framåt. Öronen är spetsade på huvudet och vippar lätt fram och tillbaka. Den vassa gula blicken sveper lätt över stäppen som breder ut sig framför honom. Vinden är rätt stark och sveper fram över stäppen och här och var virvlar det omkring löv och annat som lätt fastnar i vindens grepp. Vinden drar även i vargens päls och rufsar lätt om den.

Efter ett tag kommer hanen fram till en liten vattenkälla. En liten bäck som kamoufleras rätt bra i omgivningen om man inte tittar noga. Där tar vargen en paus och sänker huvudet till vattenytan och dricker. Vattnet känns kallt i strupen men ändå skönt. Han dricker några klunkar till innan han åter höjer huvudet. Vattendroppar droppar från hakan och han slickar sig om munnen. Då lägger han märke till doften av varg som vinden sliter med sig. Öronen klipper till på huvudet och den gyllene hanen vrider lätt på huvudet och ser sig omkring.

Den unga tiken gick med långa steg över stäppen med spetsade öron och hennes ögon hade en nyfiken glimt i sig.
Hon är helt ny i detta land och kände inte alls till områdena häromkring.

Hennes päls är rödbrun med mörka fläckar och hon har en lång hårman och lugg som hängde det ner över hennes ögon, det högra ögat är himmelsblå och det vänstra är havsblått.
Hon slickar sig om nosen och fortsätter sin färd på stäppen, en vind kommer farandes och får tag i hennes päls och rufsar till både hennes päls och man och lugg.

Hon ruskar lite på sig och skakar på huvudet, då hennes nos uppfattar en doft av varg i närheten. Hon tvekar en aning men nyfikenheten vinner och hon styr stegen ditåt och snart får hon syn på en gyllene varg vid en bäck framför sig och hon stannar och betraktar honom med sina ögon. - goddag främling säger hon och böjer på huvudet mot honom.

Han står stilla och väntar. Några fåglar skränar ovanför hans huvud när de far fram mot något okänt mål. Väntan blir inte särskilt lång. Snart är det en nätt tik som kommer gående. Öronen klipper till på hanens huvud. En stäppvarg.
Med eleganta rörelser sätter hanen sig ner och den långa svansen placeras kring tassarna. Inväntar hennes ankomst då det verkar som att hon är på väg rakt mot honom. Den vassa gula blicken synar tiken. Nog ser hon ut som en stäppvarg. Hon rör sig som en stäppvarg.
Han nickar kort när hon hälsar.
"Goddag". Svarar han utan att riktigt röra en min. Tystnaden lägger sig ett kort slag mellan dem. Så tar han ett djupare andetag för att tala igen.
"Vem är ni?" Frågar han. Snarare att han kräver att få veta. Hon kom till honom. Hon talade först. Hon får presentera sig först. Det klapprar lätt i tänderna när han stänger munnen igen och blir åter tyst.

Hon betraktar den gyllene hanen framför sig, en stäppvarg precis som hon själv. Hon drog lite på munnen och sätter sig ner på marken hon också och lägger svansen om hennes tassar. Hennes ögon möter hans gula, reserverade men ändå nyfikna.

Det rycker lite i hennes öron när hans fråga om vem hon är kommer så snabbt, nästan krävande. Hon suckar inombords, aja hon kom ju först till honom och hälsade först så hon borde vara artig och säga sitt namn först, men hon kanske skulle ta och retas lite med honom bara för skojs skull. Hon log ett snett retsamt leende - Jag som hade hoppats att få höra ditt namn först främling.

Hon lägger huvudet på sned och möter hans gula blick. - Men eftersom du frågade så snällt så är mitt namn Hana.
Hon slickar sig om nosen och det rycker lite i svanstippen - Vad är ert namn främling? Hennes röst är neutral men respektfull mot  honom.

Han ser på henne med inte så road blick när hon ler retsamt mot honom. Hanen är inte den skämtande typen. Han är väldigt seriös av sig. Ett kort fnys lämnar honom när tystnaden lägger sig igen. Sen gör tiken rätt och presenterar sig. Hana. Duktigt.

"Mitt namn är Zodiac". Presenterar han sig. Han sitter kvar. Ser likgiltigt på henne. Hana. Stäppvarg. Vad gör hon här? Är hon renras? Misstänksamt tankfullt studerar han henne. Själv är han inte förtjust i smutsblod. Ögonen sluts bakom ögonlock en stund. Han andas lugnt. Så ser han på henne igen.

"Vad gör ni här?" Frågar han sedan. Han vill veta. Vart kommer hon ifrån. Hon är stäppvarg så han kan inte låta bli att känna viss nyfikenhet. Men stor portion misstänksamhet.

Hon betraktar den gyllene hanen framför henne med sina olikfärgade ögon. Zodiac. en stäppvarg som hon själv. vad gjorde han själv här ute? Hon slickar sig om nosen och möter hans gula likgiltiga blick. Hon drog lite på munnen. Zodiac det namnet passade honom tyckte hon. - väll mött Zodiac och trevligt att träffa en artfrände här.

Öronen klipper en aningen likgiltigt till när han häver ur sig nästa fråga. ja vad gjorde hon här? hon hade precis kommit hit och hade tänkt vandra runt lite. finna vänner, en flock en plats att kalla hem kanske bilda familj någon gång. - jag är ny häromkring så hade tänkt vandra runt, kanske finna en plats att kalla mitt nya hem.

Hon ser på honom med en nyfiken glimt i sina ögon men samtidigt var även hon misstänksam. man kunde aldrig veta och man skulle alltid vara försiktigt mot främlingar hade hennes föräldrar lärt henne. - Så vad gör en artfrände som du här själv Zodiac? 

Han sitter kvar utan att röra sig när hon yttrar artighetsfraser. Visst. Trevligt att träffas. Det återstår väl att se. Hon säger att hon är ny här. Vart kommer hon ifrån? Hon verkar pratglad. Zodiac känner sig inte imponerad just nu. Men hon är en stäppare. Så något intressant kanske hon kan vara?
"Jag bor här på Stäppen". Säger han. Han är ju en stäppare. Så stäppen är ett självklart hem för honom. Mer behöver hon inte veta just nu. Det återstår att se om hon verkar vettig eller inte.

de olikfärgade ögonen ser sig omkring på stäppen, så han bor här? betyder det att han tillhörde en flock och hon hade gått in i deras revir? nej, det borde hon ha vetat då hon är extrem noga med att hålla sig utanför revirgränserna.

Hon sveper lite på svansen och rycker lite på axlarna. Ja hon måste medge att det var en plats värdig en stäppare och hon hade inget emot att bosätta sig här, men då kanske hon borde fråga ledaren. - ja det är en plats värdig stäppvargar säger hon för sig själv.

en vind kommer farandes och river tag i hennes päls och får hennes långa man och lugg att fladdra. Hon visste inte vad hon skulle göra eller säga eftersom han verkade inte vara den mest pratglada typen och hon kunde ju inte läsa tankar precis.

Han bara nickar kort som svar. Han släpper henne inte med blicken. Vinden drar tag i hennes man och lugg och får den att dansa. Likaså hans egen man och lugg. Vinden är start här på stäppen. Det kallas ju stormstäppen. Det är ett passande namn.

Zodiac är inte den mest pratglada typen. Han sitter lugnt kvar där han sitter. Med ett kyligt uttryck i anletet. Håller fokus på tiken. Vet inte vad han ska tycka om henne riktigt.

[derp]

Hon drog några andetag, hon möter hans blick igen och ler snett - så skulle du visa mig runtomkring? Hon sveper lite lätt med svansen och reser sig upp graciöst. Hon klipper lite med öronen och vinden är stark det håller hon med om och långt bort hördes ett hotfullt mullrande och genast tänds det glimt i hennes ögon och det pirrande inom henne

Det kanske inte var för alla men hon gillade när det oväder då hon själv hade elektricitet som ena kraften men solenergi den andra. Oväder fick henne att bli lugn eller ja det är svårt att förklara.
Hon tar några steg närmare honom och ställer sig framför honom men bäcken skapade mellanrum mellan dem och hon böjer ner huvudet och börjar dricka. - Det vankas oväder mumlar hon med en låg stämma. rösten dock var otydlig om hon uppskattade det eller inte.

(mhehe.. får se hur det går :P )

Visa henne runt? Ser han ut som en tourguide eller? Han smackar med tungan. Inte det minsta roat.
"Det är en stäpp". Säger han bara. Om han försöker verka rolig eller inte skiner inte igenom över huvud taget. Han visar ingenting. Den vassa gula blicken hålls fäst i tikens udda blå.

Han hör med mullret som rullar in på avstånd. Det är som sagt inte ovanligt med oväder på stormstäppen. Han studerar henne när hon går fram till bäcken framför honom och börjar dricka. Det vankas oväder. Som om han inte märkt det själv. Han tänker inte spela henne i tassarna i alla fall. Vad det än är hon är ute efter.

[:P]

Hon fortsätter att dricka i långa djupa klunkar, himlar lite smått med ögonen och ignorerar honom. " visst är det så han vill ha det så fine" tänker hon irriterat för sig själv. Hon var helt ny här, hon visste inte vart alla områden låg eller vilka man skulle vara extra vaksam för, men hon får lära sig som hon fick göra hos sin familj... Den hårda vägen, lära sig av sina misstag och utveckla sig, bli stark, ja hon kunde stå här och rabbla upp föräldrarnas regler eller vad de skulle kallas, eller så kunde hon strunta i mister surmupp här och gå vidare och lära sig själv.

Hennes udda blåa ögon smalnar av en smula när han kommenterar att det är en stäpp. Ja hon ser att det är en stäpp, men man kunde ju vara trevlig och hjälpa en ny runt, det kanske fanns fler stäpper vad vet hon? Försökte han dumförklara henne? Tanken retade henne och hon gillade det inte, att bli avvisad sådär.

Hon snärtar irriterat med svansen och riktar sin blick mot vädret igen och sedan mot honom. Från att ha varit varm och tillmötes gående syntes nu kyla och avvaktande i hennes blåa ögon. Hon säger inget men ögonen talar sitt språk..
Det höga mullrandet hördes allt närmare nu och hon spetsar öronen en smula. - pride goes before a fall.. Hon riktar blicken mot Zodiac igen..

Öronen klipper till på hans huvud och han studerar tiken när hon rör sig. Hon är ju inte så dum att vila ögonen på ändå. Hon har graciösa drag och nog ser hon ut som en renrasig stäppare. Inte dumt alls. Zodiac reser sig upp och går närmare henne. Nosar lätt i luften. Han stannar nära henne med går inte hela vägen fram. Där sätter han sig ner och lägger svansen kring tassarna.
"Om du blir min kan jag fundera på att visa dig runt". Säger han utan att röra en min.

Hon följer honom med en kall misstänksam glimt i sina ögon. Hon klipper lätt med öronen men måste erkänna för sig själv att han inte såg så dum ut, graciös med ändå stark, en stoppade precis som hon? Hon log inombords, men visade inget än.
När han slänger ut frågan om hon blir hans så trodde hon att något slog slint i huvudet på honom. Bli hans? Bara sådär? Hon visste inte om hon skulle vara glad eller förolämpad?  Hon ville inte vara en som duger ena dagen och bli dumpad nästa. 

Men när hon granskar honom så ser hon att tydligen menar allvar. Hon slickar sig om nosen lägger huvudet på sned och möter hans gula blick - Wow! Du var då rak på sak Zodiac säger hon med ett finurligt leende. Hon reser sig upp och tar några steg mot honom så det är inget avstånd mellan dem - men jag vore en dåre som tackade nej. Hon strök nosen overkligt hans kind - om du tror att du står ut med mig så är jag din. Hennes blåa ögon hade en blandning av retsamt utmanande och kaxighet i sig men samtidigt undrade hon varför? Var det för de var av samma ras eller?

Lite belåten över hennes svar kanske? Men kan han lita på henne. Hon får helt enkelt visa sig värdig. Tills vidare kan han nöja sig med det här. När hon stryker sin nos mot hans kind lutar han huvudet lätt åt hennes håll. Sen nafsar han henne på halsen varefter han reser sig upp och sveper till med den långa svansen. Som sagt. Ett oväder är på väg. Kanske smartast nu att söka skydd? Just som han tänker det börjar regnet falla hårt. Han ser på Hana.
"Följ med". Säger han och vänder sedan om.

Hon kände att han lutar sitt huvud lätt åt hennes håll och det gick en rysning genom hennes kropp när han nafsade henne på halsen. Öronen rörde sig och mullrandet hördes igen och irritationen över ovädret vällde upp inom henne. Hon gillade inte att bli våt men ibland var man tvungen att bli våt för att ta sig framåt.. och just när hon tänker det så börjar regnet falla hårt. 

Hon sveper med svansen och försöker hålla sin stolta värdiga hållning men det är lite svårt med regnet som väller ner över dem. Hon riktar sin blick mot hans och hörde att han bad henne följa med. Hon börjar gå efter honom, öronen smått bakåt mot nacken för att skydda dem mot regnet. Hon hoppades att de skulle finna ett skydd snabbt. Hon granskar den stora starka gyllene hanen bredvid henne. Hon log lite för sig själv nästan skadeglad.  Tänk om de såg henne nu, med den stiligaste stäpphanen som finns vid sin sida, de skulle alla få äta upp och sina ord och vad de har gjort och förmodligen bli chockade..

*spolar lite*

Han kommer fram till en håla stor nog för dem båda. Han har sett sig omkring på stäppen rätt många gånger och har funnit en del bra skydd och annat. Vissa har fått utvidgas en del medan andra har kunnat användas på en gång.
Han stannar vid hålans ingång och ser på Hana. Inte är han sådan att han inte låter damerna gå först. Dessutom kan han hålla koll på henne när hon går först. Själv är han inte så blöt. Solenergin håller honom någorlunda torr. Inte behöver han bli kall av regnet. Han höjer blicken mot skyn och inväntar att Hana ska gå in i hålan.

Hon stannar och ser på honom och sedan på skyddet, hon antar att han ville att hon skulle gå in först. Trodde han att hon skulle smita annars? Men hon går förbi honom och nickar med huvudet som i ett tack till honom och försvinner in i skyddet, hon hade inte hunnit samla på sig energi och värme från solen men mullrandet störde henne inte det var bara regnet som störde henne. 

Hon nosar lätt omkring inne i skyddet innan hon lägger sig ner på marken och klipper med öronen. Om hennes fd vänner och bästa vän och de andra från flocken såg henne nu.. - ni hade fel så fel allihopa!! Mumlar hon för sig själv..

Han ser efter Hana när hon går ner i skyddet. Själv står han kvar en stund till och vädrar i luften. Han kan gå tillbaka till flocken senare. Hana kan han dock inte ta med sig. Inte på en gång. Hon får hålla sig utanför tills...
Han släpper tanken och kliver själv in i skyddet. Hana har redan lagt sig ner där inne och han kliver in och lägger sig ner bakom henne. Så nära som möjligt. Hans egen kropp är varm. Kanske har han saknat någon att hålla nära. Eller så är det bara en lek för honom. Just nu är det väldigt obestämt och vem vet hur hans tankar går. Tungan smiter ut mellan läpparna och fuktar nosen innan han med en suck lägger ner huvudet på tassarna.

Hon låg med huvudet vilande på frambenen, öronen rörde sig lite när han kom in och lade sig bakom henne. Hon kunde känns hans värme och det kändes faktiskt väldigt betryggande. Hon höjer huvudet och ser på honom med sina olikfärgade ögon. Hon visste inte vad han var ute efter, men kunde hon lita på honom öppna sitt hjärta för en annan varg? Efter att blivit så grymt sviken så vågade hon inte öppna sig. Hon vägrade att visa sig svag igen. Men kanske? Kanske kunde denna stiliga gyllene hanen som nu låg i samma skydd som hon och nära henne komma in nära hennes hjärta? Skulle hon våga att släppa in honom nära sig? 
Urk dessa förhatliga munnen och svek bränner inom henne och allt på grund av hennes olikfärgade ögon. 
En blick på honom igen och hon flyttar lite på sig så hon kan nafsade honom i nacken. 
Hon hade gärna velat vara mer tillsammans med honom med han tillhörde en flock och hon tänkte inte orsaka problem varken för honom eller för sig.

Han ligger stilla med slutna ögon en stund. Kanske tänker han tillbaka på förra gången. När han hade någon nära. Hur fel det blev. Den här gången ska det bli rätt. Det är en tik av rätt ras. Ingen ful blandras.
När Hana nafsar honom i nacken öppnar han ögonen, höjer huvudet och ser på henne. Vad vill hon nu. Sen lutar han sig närmare och börjar slicka henne på kinden. Han slickar henne på kinden och sedan över nosryggen och upp över pannan. Hennes lugg kittlar hans tunga och när han slutar slicka hennes ansikte smackar han lite med tungan, nyser och ruskar på huvudet. Sedan lägger han ner huvudet över hennes tassar. Lutar sig närmare. Den mjuka glöden från hans päls gör att skyddet badar i ett mjukt sken. Han har samlat på sig mycket solenergi på den soliga delen av stäppen.

Hon undrade vad han tänker men ler mot honom när han tittar på henne men hon känner hans tunga mot hennes kind och skulle slicka honom på kinden när han slickar henne över nosryggen och över pannan, där vacklande hon då hon inte alls var beredd på vad han gjorde nu. Hon visste inte vad hon skulle göra utan stirrar först på honom helt dumt. Tanken på att hon ser svag ut nu får henne att sansa sig och hon skulle fråga varför han gjorde så? Flörtade han med henne? Lekte med hennes hjärta och känslor som Hiro och Sakura gjorde eller tyckte han om henne? Hon stelnar till när han lägger sitt huvud över hennes tassar, hon kunde svara på att hennes hjärta hördes jättehögt och skulle förmodligen hoppa ut ur bröstet på henne. Rodnad sprider sig över hennes kinder och hon ser bort, hon är inte van, detta gjorde henne förvirrad, han gjorde henne förvirrad. - du... säger hon med en sån stark röst hon kan fast detv kändes som den skulle förråda henne när som helst..

Han ligger rätt bra där han ligger och känner henne så nära. För honom är det ingen speciellt det här. Att ligga nära och mysa. Vänta ut stormen tillsammans. Det känns väldigt skönt faktiskt. Sen har Zodiac aldrig riktigt förstått det där med personligt utrymme. Inte när det gäller sådant här i alla fall.
När han hör hennes röst rycker det till i ena örat och han höjer något motvilligt på huvudet och fäster den vassa gula blicken på henne. Vad är det NU då?
"Vad?" frågar han då hon helt klart avbröt sig. Hon kanske inte alls är så där uppnosig som hon visade där ute. Hon verkar nästan... blyg??

Hon klipper med öronen, och b annat sig själv för att visa sig sårbar "aldrig mer, aldrig visa mig sårbar" hon möter hans gula blick och hon smackar lite med tungan och slickar honom över huvudet, det lugnade henne hon kände hur styrkan kom tillbaka till henne. Hon vacklande och var oförberedd men det tänkte hon inte låta hända igen. Hon sveper lätt med svansen och log ett leende - du är då rak på sak du säger hon. Hon lägger huvudet på sned och möter hans blick - du tycker inte att jag har konstiga ögon? Frågar hon rakt ut. Om han var rakt på så tänkte hon svara likadant!!

Han rör sig inte när hon slickar honom på huvudet. Han låter henne göra det. Han sluter ögonen för en stund. Öppnar dem sedan igen. Han ser på Hana och väntar på om hon ska säga något mer. Så talar hon. Rakt på sak. Det är mycket enklare att vara rakt på sak. Det blir bara komplicerat om man ska linda in orden i ludd. Han svarar henne inte i alla fall. Finns inget direkt att svara på. Så talar hon ingen. Frågar om han inte tycker hon har konstiga ögon. Var är det för konstigt med hennes ögon? Bara för att de har två olika nyanser av blått betyder det inte att de är konstiga. Vad förväntar hon sig att han ska säga? Det låter nästan som att hon förväntar sig att han ska tycka att de är konstiga på sättet hon ställde frågan.
"Det är inget fel med dina ögon". Svarar han bara enkelt och lägger ner huvudet på sina tassar igen. Utanför skyddet tilltar stormen och regnet smattrar hårt mot marken.