Våren var här, även i den nordliga skogen kunde man känna av vårens effekt. Snön hade smält bort och skogen ekade av vår fåglarnas glada kvitter. En strålande sol sken från en klart blå himmel och värmde den nordliga skogen. Solens varma strålar lyckades även leta sig igenom trädens barr kronor. 

I en av skogens mer öppna gläntor satt den snövita varghanen. De tofs prydda öronen spelade på hans huvud men han satt med ögonen slutna och njöt av solens värmande strålar. Han var dock fullt medveten om skogen runt honom även om han satt med sluta ögon.

Då en lätt bris smekte hans vita päls så kunde han ana doften av en främmande varg i den så han öppnade de isande blå ögonen och såg sig omkring. Tankarna gick i hans huvud och han undrade vad en främling gjorde inom Cierzos revirs gränser. Dock satte han lugnt kvar och väntade för att se om den främmande vargen skulle dyka upp.

Pax till Gideon. Lite dålig start men är trött och lite mosig i hjärnan :-P

Vinden smekte Gideons vingar så lätt och ståtligt där han svävade ovan mark. Det nöjda leendet spred sig över hans läppar och allt kändes så underbart i solens varma strålar.
Gideon vek av och cirkulerade kring en gran som han planerat att landa vid. Han flög ned i en spiralliknande rörelse och landade lätt på tassarna, skogen här var väldigt charmig.

Hanen satte sig ned efter landningen och putsade sina guldiga vingar med ett leende. Hygienen var viktig för honom då hans päls alltid såg så vacker ut i solens strålar, den såg nästan ut som äkta guld som någon hade spillt på hans päls. Han var inte självgod eller hade ett överdrivet bra självförtroende, det var snarare tvärtom.
Gideon har aldrig tyckt sig vara speciell eller älskad av någon, inte heller hade han tyckt att han var vidare bra på någonting. Men det kunde bero på hans uppväxt såklart, där hade han inte fått så mycket kärlek alls.

Hanen ruskade sedan på sig och gav sig av till tass in i den vackra skogen.
Huvudet var högt buret, han kunde få smått ont i ryggen om han släpade sig fram som en säck potatis. Det var inte det att han hade permanenta fel med ryggen, nej, det var bara det att en landning han gjorde här om dagen inte slutade så bra.
Trädet gick av då han for in i det, därav ryggsmärtorna.

Hanen stannade plötsligt upp och vädrade i luften, Sällskap! Tänkte han för sig själv och fortsatte sin vandring med lugna steg. Där borta bland träden stod det en ljus hanne vid en vit gran (?). Gideon kunde inte rå för att tippa huvudet lite på sned vid denna syn, han hade aldrig sett en vit gran såhär års.
"Var hälsad främling. Vilket vackert väder det är" Sade han med ett leende. Detdär med främlingar var inte hans starka sida direkt. Men han försökte, det var iallafall huvudsaken.

De isande blå ögonen föll på den främmande vargen då denne blev synlig mellan träden. Han satte lugnt kvar vid granen och öronen klippte lite på hans huvud. Då vargen kom närmare reste han sig upp och betraktade dennes gyllene fäll och noterade hans vingar.

"Var hälsad främling. Mitt namn är Gavin och jag är ledare över flocken Cierzo som har sitt revir i denna skog." Han nickade som hälsning. Hans kroppsspråk var avslappnat och han hade en vänlig ton i rösten. Den vita hanen var en sådan att han hellre friade än fällde och ville ge alla en ärlig chans.

Gideon vart nästan chockad och stannade till, hade han hört rätt? Var detta ledaren? Så vänlig, så oerhört lugn. Gideon fick ett leende på sina läppar och vart väldigt glad av bemötandet. Svansen viftade "Mitt namn är Gideon..." Började han först för att få en bra start, sedan bugade han som en mer respektfull hälsning. "Jag.." Sedan stannade allt upp och han var tvungen att ta ett djupt andetag. "Alltså.. Jag skulle väldigt gärna vilja.." Fortsatte han sedan och skrattade lite nervöst "bli en del av flocken.." sade han till sist och visade underläge, hur betede man sig emot en ledare? Gideon trodde att det var såhär man gjorde, så han agerade därefter så.


(Han blev väldigt chockad och nervös på samma gång haha xD)

Gavin höjde lite på ena ögonbrynet då den andre sade att han gärna ville bli en del av flocken. Ett par sekunder sade Gavin inget men sedan log han vänligt mot den andra gyllene hanen. "Den som söker ett hem och en familj är välkommen till vår flock." Gav betraktade den gyllene bevingade hanen. Han såg på honom och lade huvudet lite på sned. Han kunde ana att den andre var yngre än honom men han var högre i mankhöjd än Gav. 

Gav satte sig ned igen och log vänligt mot Gideon. "Så jag hälsar dig välkommen till flocken Gideon. Om du vill kan jag visa dig till samlingsplatsen och lyorna så kan du få träffa fler ur flocken där"

Först tvekade Gideon en aningen, vr det verkligen så enkelt att gå med i en flock? inga frågor? inga prövningar eller något sådant? Hanen stannade upp lite innan han tveksamt tog ett steg framåt mot den vite ledaren. "Jag följer gärna med er" Sade han lungt och gav Gavin ett leende.