Och här kommer jag igen med mina oseriösa forum. Men vem bryr sig, mwehehe? XD

Posta noveller och sådant här, så blir det här en fin tråd att läsa i :D
F'låt Pem, men det får bli en vanlig tråååd
I alla fall. Min töntgrej kommer häär:

TADY FTW

Kvällen hade kommit till Kawazatri med allt sitt mörker. De nattaktiva djuren hade just vaknat och skogen surrade åter av liv. En hona låg i sin lya och tillät sig själv att dra på de svarta läpparna. Det här var en perfekt plats för deras flock. En perfekt plats att öva och träna på, en perfekt plats att bygga upp deras flock för att sedan kunna härska i Numoori i skuggorna. Så patetiskt egentligen. Ett hånflin gled upp och ersatte det förra leendet. Ett land, med flera flockar som trodde de ägde landet, men egentligen så härskade en flock – Occultos - men i skuggorna, osynliga för alla.
”Shady?” En låg röst avbröt honans, vars namn var Shady, tankegångar. Hon spetsade öronen när hon kom på vem rösten tillhörde. Taher, deras beta. Hon böjde på huvudet och tog sig ut. Så fort hon var ute sträckte hon på sig igen och så på hanen med de eldiga ögonen.
”Ja? Vad ville du?” Hennes röst var mjuk men kraftfull, som den alltid var. Ikväll bar den dock en underton av en annan känsla, något som kunde kallas vänlighet. Taher tvekade lite och det fick henne att lägga huvudet på sned.
”Vad?” Han skakade på huvudet.
”Jag tänkte bara säga att jägarna gör framsteg i sina träningar.”, svarade han och hon fick känslan av att det inte alls var vad han ville säga till henne först. Kanske kunde… ja, det kunde nog lätta på hans tunga något. Shady log mjukt mot Taher.
”Kom. Jag ska visa dig en sak.” Hon gick mot ett av de tjockaste träden och han följde efter. På det trädet hade hon haft som träning och eldat upp bitar av det, så att det formats en stig upp längs med stammen. Den var väldigt ojämn, men hon hade inga problem med att placera tassarna rätt. Hon kunde höra hans jämna andhämtning bakom sig, men sa inget. Det var tyst medan de tog sig upp till toppen av trädet. När de kom upp till toppen var fortfarande lövverket tätt. Shady tog sats och hoppade upp igenom lövverket. Hon greppade tag i en gren och lyckades ta sig upp på den. Taher var inte riktigt lika smidig och fick göra om det några gånger. Grenen knakade och svajade oroväckande när han tillslut lyckades få grepp och ta sig upp, men när han väl gjorde det vände Shady ansiktet mot honom.
”Det här känns som en magisk plats, gör det inte?”, frågade hon, och när han vände ut ansiktet nickade han instämmande. Från deras gren hade man utsikt över djungeln. Trädtopparna både flöt in i varandra och stod ut, i en vacker grön blandning. Himlen var djupblå med massor av ljusa prickar, stjärnor, och en blek fullmåne. Det var vackert.
”Så, Taher, vad var det du ville säga till mig?”, frågade hon mjukt och lågt. Här uppe talade man automatiskt lågt, för att inte störa den vackra fridfullheten. Han öppnade munnen men hon hann före.
”Sanningen.” Taher nickade och drog ett djupt andetag, verkade stålsätta sig. Sedan, så vände han huvudet mot henne och såg henne djupt i ögonen. Grönt mötte rött.
"Jag älskar dig Shady, mer som en vän.” Om någon annan skulle sagt det skulle hon blivit hånfull och kylig. Tiden skulle ha saktat ner, men det gjorde den inte. Den fortsatte att rulla på, och väntade på att hon skulle bli chockad. Det blev hon inte. Det enda hon kände var en stor fjäril av glädje som bara växte och växte.
”Jag älskar dig också, Taher.”, svarade hon, och i just det ögonblicket var allt perfekt.

TADA POSTA MER FOLKS

BLÄÄR x KLETEN
(Skriver talet på engelska för att jag kan och det låter vackert i min hjärna XD <3 Läs på egen risk~)


The Magic of Spring

Det hade regnat några dagar vilket gjorde att han inte hade besökt honom sedan solen. Han visste att det inte spelade någon roll om han gick dit när det regnade, han skulle ändå inte vara vaken. Bläär kunde känna hur det hoppade lite i lätt i bröstkorgen medan han trippade fram genom skogen. I dag sken solen dock och fåglarna sjön likt det var en dag att fira. Våren var tydlig och alla skogens djur tycktes dansa med deras partners. Ett par av rådjur hoppade lekfullt över ett par låga buskar där ett par kaniner tillsammans med deras ungar tittade ut ur deras lilla hål i marken. När rådjuren först såg honom så stirrade först på den bevingade vargen innan de gav varandra en snabb titt och hoppade snabbt ifrån honom. Han tittade endast efter de kärleksfulla rådjuren och beslutade att inte försöka flyga efter. Han hade nyligen ätit och han ville skynda sig till Kelitzon. Han slog vad om att lervargen snart skulle vakna upp från sin lilla dvala och av någon okänd anledning ville han vara där från stunden han vaknade. Den pirrande känslan som befann sig i hans bröstkorg blev starkare när han gick runt en av de största stenbumlingarna som fanns i skogen. Han var säker på att han kunde känna hjärtat bokstavligt talat hoppa över ett slag när han såg den leriga vargen kliva upp ur lerpölen och till sig lite lätt. Bläär fann sig stirrandes på honom som om han rörde sig i slow motion och han kunde inte hjälpa sig själv när han tyst tänkte Wow för sig själv och han fick skaka sig innan han gick fram mot kleten för att sköta sig normalt. Han blåste upp bröstkorgen lite och försökte se stor och stolt ut innan han talade med en något ljusare röst än han egentligen menat:
"Klete.. Kelitzon!" Han kände sig något het om kinderna när han nästan talade ut det smeknamn han nu så ofta tänkte. Han ville inte få någon att tro att han var.. Han.. Han gillade Kleten på ett speciellt sätt. Även om han på insidan inte kunde stå emot de känslor som långsamt vällde upp inom honom, han förstod dem inte. Han förklarade de lätt som en överdriven vänskap men djupt i hans undermedvetna visste han att det var fel. Han visste att allt detta var fel, den andre var en varg men ändå inte. De var likt två olika arter tillsammans i en ensidig, överväldande kärlek och han ville inte säga något. Kleten var förstås dum, Bläär var till och med osäker på om han skulle förstå honom. Men han ville inte förstöra deras vänskap, som var lite av ett ägarskap. Han log lite smått åt tanken på att Kleten var hans, och lydde bara honom. Det fick det att pirra ännu mer hos honom men han försökte återigen skaka av känslan, det varade dock inte länge då Kleten talade. Hans röst tycktes vara djup och och förförisk. Så olik hans vanliga, barnsliga röst.
"Blair." Han uttalade namnet rätt. Bläär kunde känna hjärtat hoppa till. "Oh, Blair. I woke up today knowing everything I've known before, yet. I can only think of you when I try to think of someone. It took me a while to understand everything as the headache took me by suprise at first. But I now know everything I need to know." Hade Bläär kunnat så hade hans kinder rodnat under pälsen och han gav ifrån sig ett lätt förväntansfullt Aah.. och hoppades direkt att Kleten inte hört hans omedvetna läte. Han kände sig lättad när den andre inte tog upp det. "Blair, What my stupid self can understand is that if my heart at some point beats, it sure galops wild when you're close. I want you by my side every day, and even when I sleep down in the mudhole I can feel your present and all you have to do is call for me when you need me. My stupier self might not understand the feelings we share. But I do, and I was granted this day to share with you all my thoughts." Han gick långsamt närmare. All lera tycktes tydligt fästa sig i en form som den aldrig innan gjort, den var fast och formad. Den skakade inte lika mycket och de konturer som aldrig innan visats såg tydliga, visade hans formade ansikte som såg så ungt ut. Bläär fann sig tänkandes att han måste ha varit ung när, vad än hände honom hände. Han ville svara på det talet som Kleten så fint hållit. Men han kunde inte säga något. Allt han kunde tänka på nu när den andre tycktes minnas var en enda sak:
"What, what happned to you?" Frågade han, medan de båda rörde sig närmare varandra tills de endast var några centimeter ifrån varandras nosar. Vad han kunde avgöra från Kletens ansiktsuttryck så såg han nästan lite smärtad ut innan han med ett lätt leende talade.
"Something wonderful, considering I wouldn't have lived to meet you if it hadn't have happned." Bläärs ögon talade om hur han fann det sorligt innan de byttes ut mot något mer.. lustande. Det han hade hört innan fann sig i honom och han kunde inte hjälpa sitt eget hjärta som nästan skrämde honom med hot om att hoppa ur hans bröstkorg. Kanske var det vårkänslorna som äntligen fick honom att tänka.. Mer eller mindre klart om vad han kände. På något sätt hade han längtat efter detta att få höra dessa ord komma från lervargens mun fick en otrolig känsla att växa inom honom och allt annat runt omkring tycktes stanna upp för honom. Allt han kunde se var de vackra gröna ögonen som stirrade djupt in i hans egna. Med så mycket mer själv än de vanliga ögonen han brukade kunna se. Det skar lite lätt i hjärtat att tänka att denna som stod framför honom inte var den Kleten han kände, den han var van vid och även om han gillade denna nästan lika mycket så var den gamla Kleten trots allt hans Kleten. Men denna som talade klarspråk var trevlig han också, på ett annat sätt.
"Blair.." Bläär grimaserade när den andre utalade hans namn rätt. Han var inte van vid att kleten, hans kleten uttalade det rätt. Och det blev lätt distraherande..
"Please, call me Bläär." Kleten såg lätt förvånad ut innan han log och tog ett steg närmare vilket resulterade i när kontakt mellan de två. Ännu ett omedvetet Aah.. undanslap Bläär när de nuddade varandra. Leran var fast och kontrollerad och han fann sig smeka sig mot Kletens hals med stängda ögon. "Bläär.. Let me hold you close for to night. Let me feel what I feel for one night before I revert to that stupid state of not knowing the luck I have to have you close to me. Give me what the gods gave me: One day." Bläär drog sig närmare och kunde nästan känna varje muskel i kroppen spänna sig av belåtenhet när hans känslor släpptes fria och hans svans slog bakom honom medan han flaxade lite lätt upphetsat med vingarna likt en gammal undermedveten dans, även om det inte behövdes då uppmärksamheten hos den han ville fånga redan var hans från första sekund. Han log varmt mot kleten medan de kramades på det speciella sättet som en lervarg och en vingad varg kunde.
"One day? I'll give you my whole life."

||Minnesbilder||
I REGRET NOTHING!!

Det var en helt vanlig patrull, svarta tassar sattes i marken. Senaste tiden hade varit svår, svårare än vad han någonsin väntat sig. Men han klarade det. Hans test, hans demon, fortsatte slita upp de smärtsamma minnena, gång p gång ilade smärtan igenom hela hans kropp, men han fortsatte gå. Gång på gång såg han henne falla i vattnet och slå i huvudet. Han såg blodet beblandas med vattnet. Demonen skrattade hest i huvudet innan han snabbt, utan minsta förvarning, slet tag i hans kropp. Benen drog bort under honom och han föll mot marken. Hakan slog i en rot och huvudet smärtade. Den eldfärgade manen låg platt mot hans nacke och hals. Han rörde sig inte, utan höll den svarta blicken fäst i fjärran. Smärtvågen som gick igenom kroppen då demonen vred om något inom honom fick han att kvidande krypa ihop. Han avskydde det. Avskydde att visa sig svag, och Trigaso älskade det. Åter bubblade det hesa skrattet upp inom Hans sinne. Nu dock av en annan anledning. hänsynslöst tog han chansen att rota igenom sinnet, leta efter fler svaga punkter. Med växande fasa insåg Midnight vad som hände och trött, fortfarande med svindel, försökte han stänga till det han ännu lyckats hålla hemligt men för sent. Trigasos stämma hånade honom. Han var inte stark nog. En vekling. Men det var inte orden som smärtade honom längre, och inte heller det anfall demonen utfört tidigare. Inte ens minnet av hans älskade som föll i vattnet, nej det var värre. Så mycket värre. Smärtan som strålade i honom nu gick ut i varje del av hans väsen för han visste att det han innerligt skyddat, även för sig själv, låg nu öppet. Som för alla att se. Minnena av den ljusa vargen började spelas upp framför ögonen på honom. Demonen hade fått ett nytt mål, han kunde känna det. Krampaktigt försökte han sälla sig upp och ett kvidande lämnade honom. "Nej" hans steg var vingliga men hans ögon kunde inte se. Minnena blockerade allt. "Nej" mumlade han igen med en skälvande stämma. ||'vart är du påväg?'|| hörde han sig egen stämma säga ||'Jag letar efter Devils medlemmar'|| förkunnade en ljusare stämma glatt, innan demonen gick vidare till nästa scen. Midnight orkade inte hålla kroppen uppe längre för smärtan. ||'Okej, men jag vill bara att du ska veta att jag inte känner ett tvång att strida, fina tikar uppför sig inte så'|| han mindes att han funnit det konstigt att hanen kallat sig tik. Udda. "Nej snälla inte mer, låt honom vara" Hans röst var svag, bedjande. Inte han, inte Virel. Vad som helst. För honom var det uppenbart nu. Han hade förnekat det, så innerligt att han gått på det själv. Gömt det långt inom sig och glömt. Glömt den pirrande känslan han fått när han vandrat med hanen, förträngt den som om den aldrig funnits. ||'Varför inte berätta litet om dig själv?'|| Den ljusa rösten talade direkt till honom. ||'Ja, var ska man börja? Familjen? Historian? Flock och sådant?'|| Han hade svarat nonchalant, som om han inte ens brytt sig, och se vart han var nu. ||'börja där du vill börja, och säg bra det du vill säga, inget mer, inget mindre'|| Aldrig hade någon talat så vänligt med honom, inte hans eget kött och blod. "Vad vill du ha av mig?" Rösten brast och ögonen var våta. Saknad, sorg och innerlig önskan efter att han varit starkare grep honom. "snälla låt honom vara" Snyftade han fram, ack och ve om Shady sett honom nu, men han brydde sig inte. Inget betydde något längre. Hela hans värld var omskakad. "Jag gör vad som helst, Vad som helst" Demonen slutade inte med bilderna men svarade "Vad som helst? Säger du?" Det vart tyst, som när på minnena som spelades upp det var smärtsamt att se honom och veta att han aldrig kunde få det han sökte. "ja" sade han tillslut "Vad som helst" och genast slutade minnena strömma förbi honom. "Duktig pojke" spann demonen hånfullt.

SÅ AWZUM

...alltså... What XD

still awesome though

men.. Bara.. Wat.

Midnight skrev:

...alltså... What XD

still awesome though

men.. Bara.. Wat.

Jag och Pem var bara åzumt påhittiga igår kvälllllll

Blair skrev:

Midnight skrev:

...alltså... What XD

still awesome though

men.. Bara.. Wat.

Jag och Pem var bara åzumt påhittiga igår kvälllllll

Hehe! Slash fanfictions! <3 trodde aldrig att skrike skulle kasta in en fanfiction hon med dock XD

Etzlenil skrev:

Blair skrev:

Midnight skrev:

...alltså... What XD

still awesome though

men.. Bara.. Wat.

Jag och Pem var bara åzumt påhittiga igår kvälllllll

Hehe! Slash fanfictions! <3 trodde aldrig att skrike skulle kasta in en fanfiction hon med dock XD

Nej, verkligen inte x''''D

Blair skrev:

Etzlenil skrev:

Blair skrev:

Midnight skrev:

...alltså... What XD

still awesome though

men.. Bara.. Wat.

Jag och Pem var bara åzumt påhittiga igår kvälllllll

Hehe! Slash fanfictions! <3 trodde aldrig att skrike skulle kasta in en fanfiction hon med dock XD

Nej, verkligen inte x''''D

Det vart en redigt trevlig överraskning x"D mmh, frågan är nu, vem skall näst utsättas för en slash-fanfiction~?

Etzlenil skrev:

Blair skrev:

Etzlenil skrev:

Hehe! Slash fanfictions! <3 trodde aldrig att skrike skulle kasta in en fanfiction hon med dock XD

Nej, verkligen inte x''''D

Det vart en redigt trevlig överraskning x"D mmh, frågan är nu, vem skall näst utsättas för en slash-fanfiction~?

*citera ännu mer* vet inte... Etz och någon mer? :3

Blair skrev:

Etzlenil skrev:

Blair skrev:

Etzlenil skrev:

Hehe! Slash fanfictions! <3 trodde aldrig att skrike skulle kasta in en fanfiction hon med dock XD

Nej, verkligen inte x''''D

Det vart en redigt trevlig överraskning x"D mmh, frågan är nu, vem skall näst utsättas för en slash-fanfiction~?

*citera ännu mer* vet inte... Etz och någon mer? :3

Quote party, yeehe ~
.. Mmh, well vem skulle etz kunna få ihop det med XD finns det en frivillig själ någonstans?

Etzlenil skrev:

Blair skrev:

Etzlenil skrev:

Blair skrev:

Etzlenil skrev:

Hehe! Slash fanfictions! <3 trodde aldrig att skrike skulle kasta in en fanfiction hon med dock XD

Nej, verkligen inte x''''D

Det vart en redigt trevlig överraskning x"D mmh, frågan är nu, vem skall näst utsättas för en slash-fanfiction~?

*citera ännu mer* vet inte... Etz och någon mer? :3

Quote party, yeehe ~
.. Mmh, well vem skulle etz kunna få ihop det med XD finns det en frivillig själ någonstans?

Tzou viskade i mitt öra att Mid var frivillig. *host*

Blair skrev:

Etzlenil skrev:

Blair skrev:

Etzlenil skrev:

Blair skrev:

Etzlenil skrev:

Hehe! Slash fanfictions! <3 trodde aldrig att skrike skulle kasta in en fanfiction hon med dock XD

Nej, verkligen inte x''''D

Det vart en redigt trevlig överraskning x"D mmh, frågan är nu, vem skall näst utsättas för en slash-fanfiction~?

*citera ännu mer* vet inte... Etz och någon mer? :3

Quote party, yeehe ~
.. Mmh, well vem skulle etz kunna få ihop det med XD finns det en frivillig själ någonstans?

Tzou viskade i mitt öra att Mid var frivillig. *host*

Ohoh~

8D

Ska vi ta resten på Skype? ~ :3

Ska bara, hurr vakna, fixa till mig lite, kanske gå ut med hundarna och käka frukost. Men efter det, jah! 8'D