Den gråsvarta tiken med den eldröda luggen gick med trötta steg in i Ötamon. hennes udda blick är rödgråtna och blanka och den rann fortfarande blod från hennes sår i nacke och manke även om de mesta hade torkat. i hennes mun hade hon en gyllene valp med udda ögonfärg och lång man och lugg lika eldrött som hennes själv. valpen darrade i hennes mun och gnydde, hon släppte ner henne och slickade henne på huvudet och buffade mjukt på henne - jag låter ingenting får hända dig min älskling. hon snyftade och började gå igen haltandes. 

Hon såg sig omkring i den vackra skogen, så detta är Ötamon hennes son hem. hon hade sökt sig hit, de var inte säkra längre i cierzo eller i Nordan och för att inte riska flockens säkerhet valde hon att gå hit till deras nya hem om de var välkomna.

hon snyftade till och sjönk ihop marken med ett stön, hon är helt slut och hon hörde hyacints förvivlade ylanden och hon kände en mjuk nos mot sin kind. någon gång skulle de återvända till nordan på besök men nu ville hon bara träffa sin son. hon brast i gråt och hennes kropp skakade.hon kände att någon strök sitt huvud mot hennes och sedan en slick på hennes kind och så hörde hon lihais röst. hon tittar upp och möter sin sons varma men oroliga blick och hon viskar fram med en tårfylld röst - Lihai!

Lihai:
den stora gråa hanen gick omkring och kontrollerade gränserna. hans enda öga är bärnstensbrunt och hade en varm glimt i sig. deras flock växte sakta men stadigt och han var stolt över dem alla, de är hans familj.  trots att hade bara ett öga rörde han sig snabbt och smidigt mellan träden. han hade precis kontrollerat  den sista delen av reviret när has öron uppfattade en valps ängsliga ylande i närheten. han vände snabbt om och rörde sig ditåt och ju närmare han kom desto starkare blev ljuden. 

hans nos uppfattade plötsligt välbekanta dofter men det är omöjligt, de borde inte vara här, de borde vara i nordan. men när han kommer fram så ser han sin gyllene halvsyster sitta vid hans mor och gny förtvivlat. han tar några steg framåt - Hyacint? säger han med en orolig broderlig röst och hans syster tittar upp och flyger in i hans famn och börjar gråta. han ser förvånat på henne men stryker ena framtassen över hennes rygg - såja allt kommer bli bra, jag måste titta till mamma säger han och ser lugnade på sin syster. han tar några steg fram till sin mor och han ser det halvtorkade blodet på hennes nacke och manke och han rynkar på nosen. vem kunde ha skadat hans mamma hon som är världens snällaste? han böjer ner huvudet och stryker med huvudet mot hennes panna och slickar henne på kinden - mamma? 

(paxat till Wami)

Den mörka varginnan rör sig uppe bland träden och vandrar på grenar och tar sig över till nästa träd. Grenarna sträcker lätt på sig och ger henne en väg att gå på. Hon trivs något otroligt i denna skog. Och det har känts mycket bra på senaste tiden med. Flocken växer sakta men säkert. Och hennes bror har anslutit sig till dem. Hon känner sig så lycklig. Och valparna har inte ställt till med något heller. Livet leker. Hon har försökt tillåta sig att slappna av lite. Även om mörka tankar och oro fortfarande gnager i bakhuvudet och håller hennes kropp spänd.

Dagen har varit lugn så här långt och luften är som alltid frisk. Vintern är här och skogen är lika vacker som på sommaren. Träden sjunger för henne på något språk hon inte känner. Men det gör ingenting. Melodin tilltalat henne i alla fall och harmonin i stämmorna är lugnande. Varginnan rör sig från träd till träd och den mjukt glödande blicken sveper över allt hon kan se. Öronen vippar lätt fram och tillbaka och lyssnar till skogens röst.

Så viskar jorden om främlingar so befinner sig i närheten. Allt står inte rätt till. Varginnan sänker blicken mot marken just som Lihai springer fram mellan träden. Öronen stryker sig mot nacken. Något står verkligen inte rätt till. Snabbt tar hon sig fram mellan träden och får snart syn på främlingarna och Lihai som verkar stå dem nära. Han uttalar valpens namn och kramar denne. Den mörka varginnan tar sig ljudlöst ner från trädet och tar några steg fram. Hon hör Lihai kalla den äldre främlingen för mamma.

Hon vill inte klampa fram om familjen framför henne behöver vara ensamma. Det här är Lihai's familj. Den han lämnade för  att följa med henne. Öronen ligger oroligt kvar mot nacken.
"Lihai?" Hon viskar försiktigt hans namn. Behöver de vara ensamma? Eller kan hon kanske hjälpa till. Hon känner doften av blod och hör gråten. Något står verkligen inte rätt till.

Hon slappnade av trots att tårarna strömmade nerför hennes kinder, de är trygga, hon drar några djupa andetag och försöker lugna ner sig, men känslorna bara väller inom henne. Men hon är bara glad att hon fann dem, utan att stöta på några problem efteråt. Hon hörde Lihai fråga något men det tar en stund för henne att koppla ihop vad det var han frågade. - han tänkte döda oss får hon fram. Hennes öron slokar och hon får syn på dottern, hon måste vara stark för sin dotters skulle hon vara stark.  han gav henne sår men hon hoppades att hon gav honom minnen han sent skulle glömma efter detta. Hennes udda ögon ser på hennes två barn, båda hade blandade raser i sig liksom hon själv men hon är så stolt över dem, hon älskade alla sina barn oavsett. Hon rycker till när hon hörde en annan röst och hon får syn på en svartblå randig tik med glödande blå blick bakom honom. Hon antog att detta måste vara Wami Lihais partner. hon log försiktigt mot Wami - jag ber om ursäkt för intrånget, men min instinkt sa att komma till er, att söka mig till er.

Lihai
han stirrar förvånat på sin mor och undrar hur hon hade fått skadorna på nacken och manken. han klipper osäkert med öronen och buffar mjukt på henne - vad är det som har hänt? Hans blick smalnar och blir mörk när han mor berättade att han tänkte döda dem - Zodiac? Men det kunde inte stämma, de älskade ju varandra, så varför ville han helt plötsligt döda hans mor och hans syster? han morrade till lågt. Hans öron vrids bakåt när han hörde Wamis röst bakom sig och han tittar bakåt på henne - Wami, kom och hälsa på min mamma Wind Spirit och min halvsyster Hyacint. Han log försiktigt mot dem, men han undrade vart Arroya är? hade den skithögen lyckats döda Arroya? tanken får hans ragg att resa sig och han får en kall hård glimt i sitt öga. - Var är Arroya?

Hon lyssnar på deras samtal. Det är inga glada ord. Någon har tydligen försökt att döda Lihai's mor och valpen som är med henne. Wami står kvar i skuggan och känner sig utanför. Men hon vill inte klampa på. Så hon står tyst och stilla och studerar scenen framför sig.

Så ber Lihai henne att komma fram och hälsa. Ett försiktigt leende lägger sig på hennes mörka läppar när hon livet fram och stannar vid Lihai's sida.
"Trevligt att träffas. Trots omständigheterna...". Säger hon och möter den äldre honans udda blick.
"Ni är välkomna att stanna här". Lägger hon till och sänker blicken till valpen som sitter vid Lihai.
"Ni är säkra här". Hon ser mot Lihai. Burrar in nosen i pälsen på hans hals när hon ser hur vredgad han är.

Hon hörde honom prata och hon såg vreden i hans blick. Hon suckade, orkade inte älta längre om detta. Det var bara att gå vidare och vad framtiden för med sig vet ingen. - Arroya var inte med oss när detta hände, jag letade efter henne för hon har försvunnit, men jag känner på mig att hon är okej. Hon log försiktigt mot sin son. Hon möter Wamis glödande blick och ler försiktigt, hon böjer på huvudet i en respektfull gest, eller ja så långt hon kunde böja huvudet. - Trevligt att träffa dig med Wami. Med ens lyser en lättnad i hennes udda ögon och hon slappnar av, hela kroppsspråket talar att hon slappnar av. - jag tackar er för att ni tar emot oss. Det syntes värme i hennes ögon och tårarna har slutat rinna, de mesta fick hon väll ur sig under färden men det skulle ta tid att läka, men som alltid har hon hämtat sig och gått vidare och det skall hon göra även denna gången med. Hon log mjukt när dotter går fram till Wami och Lihai och dotterns udda blick är försiktig men ändå tillitsfull. Hon böjer på huvudet i respektfull gest mot dem "Tack så mycket" hörde hon Hyacint säga.

Lihai:
han hade lust att läxa upp Zodiac rejält, ingen skall behandla någon av i hans familj illa och det gäller även vänner. Men när hans mamma berättar att Arroya är försvunnen men troligen vid liv så har han blandade känslor, dels ville han vara helt säkert att systern levde men samtidigt vet han att Wind har gjort allt för att ta hand om hans systrar och han trodde på henne att Arroya lever.

Han känner Wamis nos mot sin hals och vreden försvinner, det går inte att älta det här, hans mor och syster är i säkerhet hos dem och han visste att de skulle hämta sig och lämna detta bakom sig och glömma detta. Men ytliga sår tar  en tid att läka men inre sår och ärr tar ännu längre tid, men han vet att Wind är stark och har klarat det förr, Hon är lika stark som han älskade Wami. han log varmt mot sin mor och syster och slickar Wami kärleksfullt på nosen. han spetsar öronen när hans syster kommer fram till dem och böjer på huvudet och tackar dem. han skrattade till och ger henne en broderligt puff på halsen - Ni är alltid välkomna här!

Hon kan känna Lihai slappna av och då gör hon det med. Hon hoppas han inte tänker göra något dumt. Hans mor och syster är i livet och de är här hos dem. En av systrarna i alla fall. Och här får de stanna så länge de önskar. Hon ler när han slickar henne på nosen och lutar huvudet mot hans starka hals för en stund. Hon ser ner på valpen framför dem.
"Känn er som hemma". Hon ser på Lihai's mor igen.
"Jag vet några örter som kan hjälpa till att snabba på läkningsprocessen. Om du vill ha hjälp". Säger hon och tar ett steg mot Wind. Wami känner skogen väl och vet precis villa växter som är bra och vilka man borde hålla sig borta ifrån. Hon har inga helande krafter men hon har alltid uppskattat sitt starka band med naturen.