(Vargfränderna får ursäkta om jag är lite ringrostig när det gäller att rolla)

Maji lunkade sakta igenom skogen, hon hade varit på vandrande fot i flera veckor nu utan att ha stannat en längre stund för att vila sig. Än så länge hade hon inte hittat några tecken efter några andra vargar, eller visst hade hon hört några yl långt bort i fjärran men hon hade aldrig haft modet att titta efter vem eller vilka det hade varit. Varför var det så egentligen, var inte hennes dröm att åter igen hitta ett ställe där hon kan kalla för hem? Kanske var Maji bara för rädd att om hon kom någon nära så skulle olyckan vara framme igen och ta allting ifrån henne... tanken gick inte att tänka sig då förra gången hade det varit smärtsamt. Hjälplösheten att inte kunna hjälpa dom som stod en närmast när dom verkligen behövde det. Hon skakade tankarna ur huvudet och fokuserade i stället på vart hon var på väg eller snarare var skulle hon gå, för två dagar sedan hade hon lämnat Kaiwood bakom sig så nu befann hon sig i Lövskogen på väg mot Nordan men skulle hon verkligen vandra ända bort dit. Kanske skulle hon kunna stanna här i skogen ett tag, bara för ett litet slag inte något länge troligen tre-fyra dagar på sin höjd. Eller skulle hon bege sig tillbaka? Fast då skulle bara dom gamla minnena komma tillbaka... om den svarta han vargen med blod droppande käkar.  
*Maji fokusera nu* 
Tappade hon fokuset nu skulle det kunna bli hennes död, "En ensam varg är en sårbar varg" hade ledaren i den förra flocken präntat in i henne och det stämde i och för sig. Skulle en främmande flock omringa henne skulle hon nog inte kunna säga så mycket om det, även om det var en så var hon nog i underläge ändå. Det som var lite otroligt var att hon hade klarat sig så här länge med tanken på hur liten hon är, bara drygt 55 cm i manken ingenting att hurra över så det ända hon hade levt på under den här tiden var små byten. Fast tanken vandrade ibland iväg om att hon någon gång skulle fånga en hjort eller älg. Visst kunde dom ha ungar men det hade dom inte året om och en del av dom var väldigt beskyddande om sina ungar. Det bekanta ljudet av tom mage gjorde henne påmind om att det var ett tag sen sedan hon hade fått i sig något att äta. Försiktigt höjde hon nosen lite grann i hop om att få vittring på något ätbart... det hon kände verkade nästan lite för bra för att vara sant och troligen var det också men hon kände doften av hjort. Dock inte levande men ett kadaver som kanske om hon hade tur skulle ha något litet kvar på sig och att det inte skulle vara någon där. Maji ökade på stegen lite när hon doften blev starkare tills hon kom ut i en liten glänta... mitt i gläntan låg det en hjort på sidan halvt uppäten. Troligen hade det varit något lodjur eller några andra vargar som hade fällt det och ingen järv syntes till så kanske skulle hon lyckas få i sig något litet i alla fall. Hungern kändes som små taggar i magen när hon försiktigt gick fram och började äta av hjorten. Dock försökte hon vara lite uppmärksam på omgivningen men hungern tog lite i överhand så hon var halvt vetande om vad som hände i omgivningen.