Ett lekfullt skratt ekade över det öppna landskapet. De senaste dagarna hade temperaturerna varierat kraftigt från minus till plus och lämnat smältvatten och slask efter sig. Under natten hade minusgraderna återigen kommit och täckt stora delar av Eriinari med en tunn isskorpa. Det hala underlaget fick många av områdets djur att vandra med försiktighet medan det för andra var underbart.
  Den asymmetriskt fläckige ungvargen halkade glatt omkring ovanpå en bred med grund svacka där smältvatten frusit på. Bakbenen försvann ständigt för honom och han skrattade gott medan han försökte hålla sin balans. ”Gida, kom nu!” uppmanade han medan han tog sats och gled längst med isbanan som svackan skapat. ”Nej, tack.” Gida himlade med ögonen åt den yngres påfund och lade sig en bit ifrån där marken var bar och inte täck av is. ”Du är knäpp.” konstaterade och en road fnysning han inte kunde förhindra lämnade honom. ”Äsch, du är bara grinig för att du stöp på nosen tidigare.” Rawna stannade upp och kisade för solen som träffade hans ljusa ögon när han såg upp mot den äldre. ”Alla ramlar, Gida.” flinade han retsamt. Gida muttrade förnärmat. ”Jag vet.”
  Utan framgång försökte Rawna gräva sig igenom det hårda underlaget som rispades av hans klor. ”Du behöver inte skämmas för det.” andades han andfått med den fläckiga tungan hängandes utanför gapet. Utan att ta blicken från marken under honom fortsatte han att föra framtassarna intensivt fram och tillbaka över det hala underlaget. ”Tyst med dig.” morrade Gida irriterat och med hjälp av sin telekinesi låste han en av Rawnas framben så han förlorade fotfästet. Med en dov duns föll den fläckige till marken och såg sig desorienterat omkring innan han bröt ut i skratt. Gida höjde på ögonbrynet. ”Klump.”

Rawna fortsatte fjanta på tills Gida blev less och de stack och jagade. 

[Avslutat]