Oh goood.
IRL forumet är en ganska deppig plats skulle jag vilja säga. Men det är ju självklart, livet utan magiska vargar är inte mycket annat än skit.

Fast inte för mig.
Jag mådde skit hela förra året, ända tills i julas i år faktiskt.
Sen blev det drama med vänner precis då jag började må bättre, bråk hemma dessutom.
Och så blev jag sämre psykiskt, vilket ledde till att min lindriga anorexi återvände (ja, jag har ätstörningar, nej jag har inte sagt något om det förr) och sen splittrades kompisgänget, och de få vänner som ändå varit min trygga punkt skickades iväg åt tusen håll.
Till råga på detta så var jag sjukt pressad i skolan, inför slutbetyg och gymnasie mm.
Det skall noteras att jag röjde runt på nätter och kämpade i skolan på noll näring, då jag helt enkelt inte åt alls. jag slängde frukost eller gav den till hunden (då min mamma lagade gröt åt mig) åt aldrig i skolan men sa hemma att jag ätit jättemycket och var proppmätt... Dessutom sov jag ingenting heller. Det var sällan jag sov mer än fyra timmar per natt, under skoldagar. Helgerna spenderade jag hos vänner och ute med hunden, utan mat eller vila - samtidigt som jag hade otrolig prestationsångest.
Jag gled ifrån alla mina vänner då skolan tog slut, men lyckades ändå pussla ihop det igen med några då jag återkom från Roskilde. Då försökte jag hålla hoppet uppe, jag hade haft en underbar tid där. Sett tusen awesome band och min sjuka besatthet av MCR hade återvänt ^^''
Det var skönt där ett tag, även om jag fortfarande hade sjuk ångest över att äta mm. Sov fortfarande aldrig mer än sex timmar per natt (något som vissa nissar fick bli vittne till så jag var inne så gott som 24/7 under en kort period)
Pga min brist på ork känner jag att min hund blev väldigt försummad under denna period.
Detta gav mig dåligt samvete, och alla som kan något om psykiska problem vet att man bar ältar och ältar och mår sämre och sämre och får mer och mer att älta.
jag åt i huvudsak inte alls.
I samma veva hade jag ett storgräl hemma (mycket pga min abnormala trötthet och det faktum att jag ständigt koncentrerade mig på att räkna ut hur mycket mat jag förtjänade att äta idag, imorgon, någonsin) detta resulterade i att jag förklarade för min mamma om mina problem med att äta, och sen dess har jag kämpat med att bil frisk.
Det gick i vågor, ett tag åt jag riktigt bra, andra mindre bra.
Plötsligt tyckte jag att jag var patetisk som bättrade mig så fort, det mpste betyda att jag aldrig varit riktigt sjuk - jag borde ju få åtminstånde ett återfall. jag förtjänade inte att bli frisk.
Jag fattade inte att detta var sjukdommen, att det var ett återfall och att jag var långt ifrån friskt.
jag åkte iallafall på urkult och bestämde mig för att bli frisk där.
Där i den underbara stämningen, omgiven av nyttigheter och veganmat och underbara människor (kyoko<3) så funkade det faktiskt, och jag kom hem och mådde ritkigt bra.
Sen var två av våra katter tvugna att avlivas.
Båda allvarligt sjuka, inom mig bröt jag ihop även om jag inte insåg det själv.

Det var ingen stor grej jämfört med annat jag varit med om.
Men samtidigt så flyttade vänner, och jag blev väldigt nere ett tag
En nära vän lämnade mig helt
Det var skit.

Orkar inte ta upp allt som hände, det känns ärligt som en evighet sedan trotts att det bara är några veckor bort.

Jag började gymnasium
Torsdag den 18 Augusti
Vasa - estet bild och form - gävle
Nya klasskompisar, vänner, estetare.
Toast Koala Oscar
Haha, för trotts all denna skit som jag nu vräkt ut mig likt ett avloppshål så är inte detta en fml tråd, det är inte medlidande jag vill ha, jag vill faktiskt helst av allt skrika av glädje, ensam eller i kör.

Anorexian är inte bra, snarare värre, jag har inte ätit alls idag, åt en macka igår, dagen innan åt jag en sked linsgryta och två makaroner... Jag håller koll på detta, mina tankar kretsar fortfarande runt mat för ofta, men ändå allt mer sällan.
jag ritar, jag leker, skrattar, och skäms.
Jag skäms så jag kunde gråta, samtidigt är jag så lycklig att mina ögon faktiskt tåras.
Hahaha.

Jag är kär. Så jävla kär.
Pratade med en kompis idag på telefon, en av dem som flyttat, en av dem jag glider ifrån allt mer, en av dem som inte får plats i mina tankar - som prejas bort av mat och svält och räkning
Vi pratade om en pöjk i min klass.
Oscar (ännu en av dessa oscar, även om denna är min toast)
Hon sa att det nog var det mest underbara i världen att vara kär, att vara nykär.
Jag sa att det mest underbara i världen var att var kär, och bli äskad tillbaka.
Annika (hennes rumskompis) sa att det mest underbara var de första dagarna man var tillsammans med sin senaste förälskelse.
Då kom vi överens.

Jag tuggar fortfarande tuggummi istället för att äta mat, faktiskt så jag också druckit två PK idag, Oscar bjöd.
Jag vill fortfarande att när han hålle rom mig så skall han känna revbenen och ryggraden dör under tjocktröjan
Då känner jag mig vacker
När jag ligger i hans knä och han klagar över att mina kanter är så vassa att vad som hels tpå mig kunde användas som knivar
höfter
revben
ryggrad
är fortfarande inte nöjd med kinderna, eller låren, även om det tidigare börjar se ok ut nu, en fin mörk fåra
Avskyr fortfarande ringarna under ögonen, skapade av min bristande sömn och mitt minimala näringsupptag
Önskar att jag kunde vara stark, att jag kunde ha muskler på mina beniga armar
önskar att jag kunde dra upp tröjan och inte visa vassa revben och en kurrande mage utan magrutor
Önskar att jag orkade umgås med honom en hel dag utan att bli så trött att jag knappt kan prata
önskar att jag kunde vara sugen på mat ibland
önskar att vi kunde äta tillsammans, att han kunde bjuda mig på restaurang eller bara max eller till och med donken.
Eller en kanelbulle i skolkafeterian
Inte en pk, en cola, eller ett paket tuggummi.

Men jag har aldrig mått bättre.
När han ser på mig, och ler.
När jag ligger ihopkurad mot honom och han tittar ner på mig och trotts att luggen glider undan och visar mina finnar och trotts att jag säkert är röd om kinderna och svettig av värmen så gnistrar hans ögon... så biter han sig i läppen och tittar bort, bara för att försöka låtabli att kyssa mig
När han helt utan anledning ser på mig och påstår att jag har vackra ögon, eller fint hår (som jag klippt själv med kökssaxen)
När han tar med mig till sitt favoritställe eller pratar om något svårt
Eller som i eftermiddags, då vi bar satt i parken, lyssnade på vinden i de gulnande trädkronorna och vattnet i ån samtidigt som han plingade fram slumpmässiga akord på Lorenz gitarr

Jag säger inte att han är assnygg (fast det är han) med sin lite stora näsa, slarvigt rakade stubb och sitt nyfärgade svarta hår. Jag säger inte att han är perfekt, han super och röker och har knullat runt. Han spelar i ett metalband, han lyssnar, han känner och han nöjer sig med en puss på läpparna utan mer närkontakt än ett handslag.

Precis då jag börjat på detta romaninlägg SMS:ade han mig, ett av de många SMS jag fått denna vecka "Two more days and I'll be in the arms were i belong. Were I feel loved, were i can breath. With the one who makes me smile, the only one"
Jag längtar också till måndag.
Till skolan med enkla lektioner och massa bild. Till de underbara vännerna som inte är falska, som bryr sig och som skiter i att jag har hål i mina tights och kletig kajal. Men främst till honom.

Vi började i samma klass i torsdags för en vecka sedan. I fedags sa vi hej till varandra. I måndags pratade vi lite, i tisdags umgicks vi, i onsdags med, i torsdags kidnappade han mig, igår/fredags med. Idag åkte jag frivilligt in till gävle och spenderade hela dagen med att sitta brevid honom och bara vara. Finnas till.
Då jag skulle hem kysstes vi, eller snarare pussades, när jag åkt bad han om ursäkt via SMS.
För vad vet jag inte. Jag sa iallafall tack, han skrattade och sa att han fan föll för mig, jag skrek "TIMBER!" och han skrattade liter mer.
Jag älskar honom. Han mig.
Ikväll skall han supa.
Imon skall jag lägga tid på hunden och han skall repa.
På måndag är det skola.


På lektionerna har vi skrivit till varandra. Amanda (en mycket trevlig flicka i min klass) undrade hur länge vi känt varandra. Vi skrattade och sa att vi träffades i torsdags precis som de flesta andra klasskamrater, hennes enda kommentar var "vad härligt" följt av ett leende.
Jag träffade ett ex, någon jag ännu står ganska nära, igår, då jag och oscar var på redrum.
Hon frågade vem han var, jag sa att han var en vän, hon frågade om han bara var det, oscar hade lyssnat och steg fram, vi tittade inte på varandra utan tittade bara ner i golvet och skrattade. Hon förstod.
I onsdags träffade vi en gammal klasskompis, jag pressenterade oscar, hon sa såklart (då jag i min förra klass stod otroligt nära en annan oscar), jag skrattade, han pratade lite med sina vänner som vi hade mes oss medan jag och hon tog igen vad vi gjort under sommarlovet.
Sen frågade hon om jag höll kontak tmed oscar(1), jag sa ja, Hon frågade om vi blivit tillsammans, jag skrattade generat och s anej, hon frågade om jag skulle bli tillsammans med denna Osvar.
Oscar sneglade på mig, låtsades inte höra.
jag sa nej.
Hahaha, jag ljög. Uppenbarligen.
På kvällen skrev han ett SMS och var ledsen, sa att han gillade mig och att jag stannat hans hjärta.
Vi kom in på ämnet hat
Jag sa att jag motsatts-hatade honom

Jag vet inte varför jag skriver allt detta, men jag måste bli av med alla dessa tankar.

jag äter ju fortfarande inte
Sover inte
Min fjortonåriga kompis är gravid
en annan kompis har hamnat på sjukhus pga en bilkrock
tre vänner har hamnat i seriöst trubbel och riskerar fängelse
en otroligt nära väns pojkvän har lagt in sig på psyke
hon mår skit pga detta och jag har nästan ingen kontakt med henne fast hon behöver mig
Den förra Oscar och jag, som var så jävla tighta, har nästan helt förlorat kontakten.
Och jag mår så jävla bra, så oförtjänt jävla bra.

Idag i parken där vi spenderade så gott som hela dagen, träffade vi några konventare. En hel hög faktiskt, som hade cosplay-picknick. Whatevercon:are, otroligt trevliga typer, jag har haft en så underbar dag.
Som slutade så perfekt.

Jag mår så bra.
Är så glad

På historian (i fredags) skrev han en kod till mig.
7,9,12,12,1,18 4,9,7
Så simpelt enkel, jag log och skrev Me too.
Hans svar löd "självkära kräk"
Vi skrattade

7-G 9-I 12-L 1-A 18-R 4-D
Gillar Dig

Så underbara dagar, med så underbara människor, utan ansvar, utan tankar, utan koll.
Ett sådant underbart liv
Allt kommer skita sig om jag inte blir seriöst snart
Men det kommer gå bra
jag har ju min koala-toast

Oh fuck, lycka är ...


Skulle kunna skriva en roman om detta, om tusen detaljer i våra få dagar, om hur underbar han är, om allt han sagt, om våra SMS, om vad vi skrivit och sagt på lektioner, vad vi gjort, hru hans liv är, om hur han råkade bränna mgi på ena knogen med en cigg, om hur ledsen han blev över det, om hur han gömd eoss udner sin palestinasjal idag, om hur han snor min hatt helatiden.
Om hur vår första kyss failade totalt då han är längre än mig och min keps/hatt (porrhatt) gled ner då jag sträckte mig mot honom så vi pussade på varsin sida av skärmen.
Om hur vår första låpt var till slutet av låten "fireflies" av Owls city (eller möjligen precis efter, till introt av en Panik! At the disco låt som ett par fjortisar på busshållplatsen spelade.

Men det räcker nu.
Fan, om ni orkar läsa allt detta så är ni fan värda ett noblepris. jag orkar då inte läsa igenom det och stavkolla.
All denna skit, som jag inte kunde bry mig mindra om.

Det underbaraste i världen är att vara kär, nykär, när man precis blivit tillsammans och älskar varandra som fan. När det är en evighet mellan fredag och måndag, eller snarare två, och när man försöker trösta varandra med att eftersom man spenderat hela lördagen tillsammans så är det bara en halv evighet kvar tills nästa gång man ses.
Och att det är värd all väntan, längtan, saknad.
När man är så jävla kär att man skäms till och med inför den man älskar, för att det är så patetiskt och man snarast känner sig som ett luder för att man faller likt en fågel med skadeskjutna vingar för någon man knappt lärt sig efternamnet på.


Strand är det förövrigt.

Så, läste allt ;D orkar inte skriva mer annat än glad för din skull (L)

Oh gee, du är bäst. *ger noblepris*
Hihihi, taaack.. det är jag med xP


heeew, han dregglar när han pussas ^^''

*tackar och bugar* haha xD
Fortsätt sårå ;D

Läste allt 8)

och.. ja.. var ska jag börja. Jag är glad för din skull! för att vara kär är det bästa som finns!!
JAG VILL OXÅ VARA KÄR! eller jag är kär tror jag.. iiiiihhh. Men det är en helt annan betydligt mer olycklig kärlekshistoria ;3

Meeen, jag vet oxå hur det är att ha ätstörning, dock har inte jag lika allvarlig som du verkar ha o.o

Jag vet hur sjukt besatt man kan bli av mat. Lycka till och kämpa vidare! (L)

Naaw, en till *ge ut mer nobelpris*
Detta hade man inte förväntat sig (L)

och tack
Kärlek äger, men ja... Jo.. det är jobbigt.

Vet inte hur allvarligt jag har, är egentligen inte anorexi utan någon mildare form jag har.
jag räknar lixx inte kalorier lr så,jag bara.. äter inte... oftast

Men jag är på bättringsvägen.. eller kanske inte, men det känns så, jag skall försöka.
Tack igen (L)

Nissar är så snela <333

Läste också allt, så jävla glad för dig < 3 Vi måste ses snart!

Kan tillägga att även jag kämpat med ätstörningar, tror det är vanligare än man tror, tyvärr :(

Vägde 12 kilo mindre förut, men var fan inte värt det, ett psykiskt och fysiskt helvete alltså hahaha. Så trivs bättre som tjockis <3 lol.

Tack.. Det är väll allt jag kan säga.

Ätstörningar suger. Jag har skött mig nu i över två veckor, tror det finns en chans att jag kan bli frisk.

Om en vecka har jag å Toast varit tillsammans i två månader. It's a wonderful world...





Jag måste bli aktiv här.

Läste allt,
är så glad att du är bättre nu.
Och lyckligt.
Det är faktiskt lagligt att vara lycklig, även om man
känner att man borde vara typ olycklig för att såna som man känner är i knipa....
Ha de bra och krya ytterligare på dig!
Numoori försöker dra upp Embla och
få en frisk och rund Embla på fötter! =')
((självklart snällt menat))
<333

Jag läste allt... Nu. :3
Glad att du är lycklig. :D
Det är en härlig känsla.

Kan dock inte säga att jag förstår hur du känner gentemot mat.
Själv behöver jag äta med jämna mellanrum för att orka.

Men Kram på dig söta Embla. :D

Ååå så himmla bra! :'3 Och här kommer alla orka läsa, vi är ju rollare för fan! ;D Men så underbart för dig, lät så underbart. Hoppas allt kommer ordna sig tillslut. Men bra att du är lyklig nu i ellafall!
Ta hand om dig och kram på dig Embla!<33 :')

Det är så vackert, det du beskriver :) <3

Om kärlek och lycka.

Och du förtjänar allt. Vart enda jävla bit av det. <3

ÅH NUMOORI <333

Tack alla söta rara underbara, blev alldeles tårögd då jag läste alla era kommentarer. Ni är så underbara <3 Varenda litet skrivet (och oskrivet) ord värmer så förbannat mycket mina älskade nissar, vafan skulle man göra utan er och ert stöd?

Vi har varit tillsammans i fyra och en halv månad nu...
Allt är inte underbart, men det mesta ^^'' Då jag orkar och känner att jag behöver kanske jag fördjupar mig i det där, men just ni skall jag bara mysa in mig i hur mycket ni faktiskt bryr er. Kan inte förklara hur mycket det här betyder för mig (L)

Tack och tack åter igen :*