Med något brända tassar vandrade Crepsley in Döda Skogen. All hetta var olidlig så att återvända till den plats han fann lugn och ro var som en lättnad. 
Kroppen var tung och musklerna spända, huvudet var lågt och hanens svans hängde efter honom utan ett tecken på minsta rörlighet. 
Ju längre in i skogen han kom desto fortare började han få upp sin energi och kroppen såg stabilare ut.
Ögonen blänkte av trötthet och såg aggressiva ut. 
Tassen stötte i en gren och i hans dåliga humör fick käkarna omfamna grenen och kasta iväg den våldsamt. Hans adrenalin pumpade i varje cell, han behövde något att ta ut sin ilska på. Crepsley kunde hålla lugnet för det mesta men då det väl brast fanns det ingen säkerhet för någon kring honom. 
Bara för att få ut sin ilska tog han ut den över närmsta sönderfallna träd han kunde hitta. Han lät klorna vandra över den svarta barken i en faslig hast. Morrandet kändes i hela kroppen och då kan tog tag i trädets stam med käftarna fick han vittring av ett mindre bytesdjur. Hatet brann inombords, han var i detta nu kapabel till att förgöra vad som helst i hans väg. Även om det tog livet av honom.
Han roterade kroppen och skjöt iväg sig själv med en kraftig fart med hjälp av baktassarna som placerades på trädets stam. 
Hanen tog i allt vad han var värd, allt det onda kändes ända in i märgen och sakta började han förlora sitt förstånd totalt. Ormögonen vidgades tills nästan bara pupillen syntes. En harmlös liten krabat tuggade på de få växtlighet som fanns kvar nära några små stubbar. 
Krabaten kände något i marken, något stort var påväg. Den ställde sig upp på bakbenen för att nyfiket och vaksamt kolla vad det var. Men Crepsley var för snabb, han bytte riktning så drastiskt så ha kom bakifrån den lilla varelsen. 
Tog ett dödande grepp kring dess huvud och skallen knakade till. Hanen var inte vaksam nog och snubblade, hans kropp gjorde volter och släpades en bit på mark. 
Där låg han med en blodig varelse han inte ens kunde urskilja vad det var längre. Inte var den stor, knappt i storleken av en bäver, mer som en hare. 
Han öppnade sina ögon och andades tungt.
Allt vart suddigt och svart, hans medvetande hade lagt av.

[Tänkte att detta blir ett snabbt möte bara, utan ens namnutväxling. Elmire (Faalicors) syster är ju ute och letar efter honom, och tänkte om Elmire kunde ställa en fråga om hon typ sett nån som liknade henne eller så tihi. Ska prata med henne! Och sorry för kort inlägg, har verkligen ingen inspiration right now hehe.]

Faalicor högg tag i fågelns stjärtfjädrar och drog den med sig ner mot marken. Det lilla djuret tjöt av skräck, men ljudet klipptes av när han med ett knyck bröt dess nacke. Fågelns slukades i två tuggor, och middagen var avklarad.
Förmodligen var jakten det mest intressanta som hänt den dagen.
Faalicor hade vandrat runt i Döda skogen ett par dagar nu och inte sött på ett enda liv förutom grodor, ormar och.. Den nu väldigt döda fågeln. Tristessen fick honom att nästan tala till sig själv, å andra sidan var han van. Vem brukade han tala till, förutom sig själv?

En sekund senare satt han uppflugen i ett träd och slickade blodet från nosen och tvättade de vitbruna tassarna rena. Hans beende var slående likt en fågels när det kom till träd - han befann sig sällan nere i gräset utan snarare uppe i kronorna. Förmodligen var det just det som gjorde att han först inte märkte att en annan varg fanns i närheten. Lukten av blod kom seglande genom luften, och Faalicor uppfattade den. Nyfiken på vem som jagat ner villebrådet hoppade han från trädgren till trädgren, och nådde snabbt fram till platsen. Stirrade ner på den.. Avsvimmade? Främlingen.

Ögonen öppnades vagt och huvudet gjorde ont "charnas inälvor!!" Svor han högt då han reste sig upp, vinglade till och lunkade på i någon meter, sedan Morrade han irriterat med en hes stämma. Allt snurrade och det han såg vinglade till. Detta var en väldigt onödig krasch. 
Marken var olivlig, nästan allt var dött. Bara några få levande växter fanns kring hans närhet.
Då han återfått balansen kände han doften av en annan individ, hans öron lyssnade noga. Blicken sökte efter den andre men den verkade inte finnas på mark. Han kollade upp och där bland grenarna tyckte han sig se en bevingad individ. Crepsley fnyste till "ser du något intressant?".