Det trubbiga huvudet nickade ivrigt och taggarna uppe på det var nära att slå i stentaket ovanför honom. Han kunde inte sluta le.
"Det behagar väldigt mycke'." sa han, snubblade över orden och kunde inte vänta. Att han varit påväg bort från slätten hade han glömt, det ända som betydde nått var att, så snart regnet lagt sig, få ge sig ut med Sirocco.
Den gröna blicken for över de våta stenarna så fort att det verkade omöjligt att den stora vargen hade sett någonting annat än ett suddigt grått töcken. Blixtsnabbt fäste han den åter i de turkosa ögonen och fortsatte le som ett fån.
"Är du rädd för regn?" frågade han med ett busigt flin som visade att det var ett skämt. Ett skämt som samtidigt antydde precis hur mycket han ville ge sig av. Det skulle bli roligt att vandra med Sirocco, lära känna denne ännu mer, även om Ninäd tyckte att dem känt varande hela tiden. Så märkligt det var att det inte kändes som en kort vänskap, utan någonting som pågått mycket längre än så, kanske en hel livstid innan.

Ett breet leende låg i hans ansikte och en glädje låg över honom. Det kändes som om de kännt varandra i evigheter och detta bara var ännu en gång de träffades för att umgås. Men faktum var att de precis träffats. Hans svans svepte på marken bakom honom.
Orden som hanen snart uttalade fick honom att pausa upp, hela kroppen blev still och han blinkade förvånat. Han hade aft en illusion av att Ninäd skulle glömma honom efter att de skiljt sina vägar åt, det tycktes som om andra, utöver han själv, hade sämre minne, som lät dem glömma saker, och nu var den bruten. Ninäd ville följa med direkt.
Förvåningen släppte och svansen vaggade åter bakom honom, om än häftigare än innan.
"Nej" Ett nytt leende klädde ansiktet. "Låt oss blöta ner pälsen litet"
Det var för honom underligt hur samspelt han var emd hanen, men han kunde inte förneka bandet som han kände till honom. Försiktigt reste han sig under stenen, han kände sig liten bredvid hanen även om denne låg ner. Otåligt trampade han lätt med framtassarna och fortsate med att piska med den randiga svansen bakom honom.

Han blev orolig det korta ögonblicket Sirocco förvånat såg på honom. Hade han sagt någonting fel? Var det för tidigt att be om det?
Sen så återfick den mörka vargen sitt leende och Ninäd började flina även han. Siroccos svans snuddade vid hans egen och fick den korta stumpen att vagga våldsamt.
Ett lågt skrockande undslapp honom när Sirocco reste sig och gick ut för att blöta ner pälsen. Själv kravlade han ut för att inte slå i taggarna i stentaket.
Regnet mötte hans ansikte när han leende såg på Sirocco.
"Nu får du visa mig vägen!"  När dem legat ner hade storleksskillnaden varit påtaglig, men när de båda stod upp var det tydligare än någonsin. Flinande från sin höjd såg Ninäd ner på Sirocco och lät svansen vagga på.

Han såg snabbt upp på Ninäd då ha kommit ut, som om han sökte en försäkran på att hanen fortfarande ville följa med i regnet och började sedan, efter en litet krumpsprång av ren glädje, trava iväg i regnet, med ett busigt flin på läpparna skvätta han back vatten på den äldre, och besynnerligt större, hanen. Han såg bak på honom med de turkosa ögonen och lugnade sig litet igen, blev så som han varit innan lugn och mogen för sin ålder. Men han var bara så glad att Ninäd valde att följa honom nu.
Det var med lätt travande steg som han höll sig något framför hanen, hade han gått skulle han säkerligen hamnat efter då Ninäds steg var så mycket längre än hans egna. Nu var det officiellt, han var på väg hem.

Han kunde inte låta bli att flina brett i regnet när han såg hur Sirocco höll sig lite framför och travade för att inte bli passerad av den långbente. Det var nästan så han ville skratta när han såg att det krävdes minst tre Sirocco-steg för ett av hans egna.
Regnet blötte försiktigt ner hans sandfärgade päls när han med något sänkt huvud följde efter sin lilla följeslagare.
Det var spännande att vara på väg någonstans, med någon. Lite liknade det hans korta resa med Adúnë, även om han hoppades att den här skulle bli längre och att han kanske skulle få lära känna Sirocco på ett annorlunda sätt...