dagarna blev till veckor och veckor till månader. Årstiden bytte sin skepnad från den bitande kalla vintern till en mer behaglig vår. Dagarna och nätterna avlöste sig men inne i den djupa grottan så gick tiden nästan obemärkt förbi. 

Långt inne i grottan låg en tik, hon var svag och sårad, smärtsamma kramper for igenom hennes kropp, kramper hon inte kunde motarbeta. Nya liv var på väg att se dagens ljus. Eller grottans mörker. En bit ifrån den grå tiken satt en svart och röd hane, de blodröda ögonen nästan lös av förväntning och då tikens skrik ekade mellan grottans kalla fuktiga väggar log han kallt. Det hade börjat och snart skulle hans plan bli satt i verket. 

Ytterligare skrik lämnade tiken men snart dog ekot av hennes skrik bort och ersattes av hennes snyftande. Den svartröda hanen steg fram och de blodröda ögonen föll på en annan svart gestalt längre in i grottan. han nickade kort och den svarta gestalten försvann iväg (en NCP). De blodröda ögenn föll på de 9 små blöta varelserna som låg och kravlade vid den trötta moderns sida. "Rör dom inte din best" Väste hon fram med en utmattad röst. "Seså köra Mirain. Nu ska vi inte vara sådan då vi just blivit föräldrar" Hånet i rösten var tydligt. Han log hånfullt och började tvätta valparna. Då modern gjorde ett försök att hugga efter honom högg han hennes blixtsnabbt över strupen. Blodet flöt genast och han morrade dovt. "Passa dig om du inte vill göra dem moderslösa redan nu" Rösten väste hotfullt då han släppte hennes strupe. Tiken sjönk ner och låg stilla dock morrade hon vagt åt hanen men gjorde inget mer.

Dagarna gick, veckorna gick. Ständigt fik tiken utstå hot, förnedring och ständiga bett och ny. Valparna växte sakta upp och blev mer och mer medvetna om sin omgivning. Tiken kände både ett enormt hat mot de små men även djup kärlek och den svartröda hanen såg detta. an närde hennes hat och kvävde kärleken. Höll tiken fångad och hon fick träffa sina små allt mindre och mindre och för varje gång så kände hon att valparna tappade förtroendet och kärleken till sin mor. Sedan en dag var det en valp mindre. Hon tog mod till sig och rågade ut sin svarta fångvakt (NCPhanen). "Vad hände med den lilla?" Den svarte såg på tiken och log svagt men kallt." Den dog.. Klarade inte pressen från träningen". 

Under denna tiden tränade den svart röda sina valpar, tränade dem både fysiskt och mentalt. Härdade dem och såg till att de blev honom totalt lojala. Manipulerade dem så de blev honom helt lojala. Valparna lyssnade till fadern. Tog till sig alla ord. Han var hård mot dom men rätt fram och på sitt sätt kärleksfull.

det gick några år. Valparna växte sig starkare och även om några inte hade överlevt behandlingen, någon hade till och med fått ge sitt liv i käftarna på fadern för att denne visade sig lojal mot modern och bar på moderns goda blod. Han tog med de överlevande valparna tillbaka hem. För att introducera dem för sin släkt och familj.

(ett kort dåligt inlägg på hur Chi och Mirain hade det och valparna innan de återvänder till TBB)

SVARA INTE PÅ DETTA ROLL