Solen låg och stekte som någon stekte köttbullar i en stekpanna, med andra ord det var riktigt varmt. Det kom några få vindpustar men det var inte mycket vindpustar.

Sand, bara sand va det enda BQ såg ovanifrån. Hon svettades riktigt mycket, tjock päls var inget o ha just nu. Och speciellt inte svart päls. Tungan vilade mellan två huggtänderna och hon började flosa kraftigt vilket brydde att tungan åkte in och ut ur mungiporna. Tillslut så gav hon upp. Det var så varmt så hennes vingar orkade inte lyfta henne mer och hon störtade rakt ner mot sanden.

Hennes kropp gjorde virvel rörelser när hon störtade och hon landade på sanden med ett högt DUNS. Allt var svart, hon såg ingenting. Var hon död? Hade hon svimmat? Va hände med henne?...

[Pax till Crepsley!]

Crepsley hade lämnat skuggorna i avsikt att utsätta sig för hettan, för att se hur mycket han klarade av innan kroppen gav upp,
Tassarna som var gjord för snö trampade djupt ned i sanden. 
Hanen hade högt buret huvud för att inte visa hettan sin svaghet, och för att han var för stolt för att visa sig svag.
Sanden yrde till efter ett högt lätande duns längre bort, sanden yrde mot hans håll och av ren reflex vände hans tassar mot den riktningen. Även fast lukten han kände var av en varginna brydde han sig inte ett skvatt. Om denne var ett alternativt och tänkbart byte skulle han iallafall släcka hungern för idag.
Hanen närmade sig den svarta kroppen, de ormliknande ögonen granskade henne på håll där hon låg, hon såg nästan döende ut. 
Några få meter ifrån stannade hanen med en smalnad blick, hon var inte döende utan utslagen av hettan. 
Han fnös till och slickade sig kring munnen, närmade sig honan då hans tassar tydligen bestämt sig för att stanna på avstånd. "Är hettan för hård mot dig, varginna? Jaaa, hettan.." Han talade med en grov röst, men då han sa 'Jaaa, hettan' vart hans röst väsande och hans blick såg utsvulten ut.

Värmen ska inte ta död på henne, hon ska inte ge upp, inte ge upp.. Hennes kropp bara sjönk ner. Allt hon behövde var vatten, detta var alldeles för jobbigt för henne. 

En varg närmade sig henne, ja det var en varghane.
"Vem ska du föreställa? En noshörning eller?", sa hon och hånflinade.
Han såg ut som en liten noshörning. Hans energi var inte så vänlig, det var därför hon reagerade som hon gjorde. För just nu i denna ställning så hon undergiven ut, vilket hon hatade för hon var inte undergiven!!

Sakta men säkert reste hon sig upp för att inte se undergiven, hon skulle se stor ut!
Hennes muskulösa kropp hjälpte henne upp och hon skakade bort lite sand som hade fastnat i pälsen. Vingarna skakades om och sträcktes sedan ut så att hon skulle se större ut.

[Hon är sådan i början men hon kommer bli snäll snart :3]

Han flinade åt hennes kommentar och svarade med en hes ton "Hellre det än en död kråka.." Han gillade att hon visade dominans och var uppkäftig, med hennes kroppsbyggnad att döma så var hon kraftigt byggd för att vara hona, men det var det som behövdes i dessa tider, styrka och ett respektabelt utseende.
På hans nosrygg, bröst, och delar av tassarna fanns det frost för att hålla honom någorlunda nedkyld.

Hanen backade inte, visade ingen speciell reaktion när hon bröstade upp sig för att visa sig större och ej så undergiven ut. Rädsla eller undergivenhet var inget han någonsin visade, det var för de svaga, de som inte hade nog med kött på benen för att stå upp för sig själv.

(Hehe, han kan vara ganska elak själv i början x) )

BloodQueen höjde ögonbrynet och gav ifrån dig ett grovt morr när han kallade henne för död kråka. Men sedan tänkte hon efter.. En död kråka? Var hon verkligen så ful så att hon såg ute om en kråka? Hon tänkte efter och brast ut i ett skratt, hennes skratt var hes.
"Haha är inte lika liten som en kråka iaf", sa hon med sin mörka och dova röst.


Haha tur att hon inte kunde kraxa som en ful, äcklig kråka! Åh dessa irriterande fåglar! Kraxar och tar andras mat det är de enda de gör! Dumma kråkor!

Hon fällde in vingarna och skakade lite lätt på sig.
"BloodQueen förresten och du är?, sa hon och viftade svagt på svansen bakom sig för att inte visa sig hotfull.
Men hon var fortfarande på som vakt ifall något skulle hända, vem vet? Denna noshörning inte alls var så trevlig?..

Då varginnan skrattade spred sig ett roande flin sig på hans svarta läppar. Hanen höjde huvudet ännu mer för att få en granskning om hur honan såg ut mellan vingarna, väldigt välskapta och grova vingar. 
"BloodQueen.. Namnet klär dig.. Ja.." Hanen fuktade nosen innan han yttrade sig "Mitt namn är Crepsley" 
Hanen kunde känna av hennes försök att visa sig vänlig, så han gjorde små rörelser med svansen för att besvara vänligheten. Men ögonen var fortfarande smalna, men hanen såg mindre hotfull ut nu.


(Sorry för kort svar! Men måste hinna med bussen hem xD )

Hon satte sig ner och kunde känna solens starka strålar steka på hennes korpsvarta päls. Kunde inte solen försvinna bara ett litet tag? Det var alldeles för varmt för BQ så tiken ställde sig upp och ruskade på kroppen. Hon såg sedan på Crepsley.
"Man tackar, så Crepsley.. Du vet inte om det finns en skugga inärheten? Det är otroligt varmt", sa hon och sa ett väldigt långt o (ooootroligt).


Detta var inte hennes typ av ställe. Alldeles för varmt och alldeles för dött. Inga träd, nästan inga djur, ingen föda(?) hur kunde man leva & bo här? I detta klimat? Själv så tyckte BQ bättre om Kawazatriskogen, där var det fullt med äventyr!

Hon kom och tänka på hennes förra revir, Lövskogen. Varför hon övergav det var för att hon kunde inte stanna där resten av sitt liv, hon måste utforska runt och gå på äventyr! Äventyr var inget för denna dam men det funkade! Varje dag är en ny utmaning...

Hanen kollade på honan med en snabb blick innan huvudet riktades mot ett par klippor där han spenderat mesta tiden för att svalka sig.
"Om du söker kyla.." Han stannade upp, vände sig om och fortsatte sin mening "Följ med mig.. Det finns en svalkande grotta inte långt härifrån.." 
Denna tid stog solen högst på himelen, vilket var den varmaste tiden på dygnet. "Om du är snäll kan jag fixa lite is åt dig.." Sa han retsamt fast med ett leende då han kollade bak mot henne. 

(Hehe aw, ser att det står "Död Kråka" vid hennes profilbild x) <3)

[Jag vet var ba tvungen höhöhö 8)]

Hon beslöt sig för att följa efter Crepsleys lilla förslag på ett svalt ställe. Hennes tassar började trava lite lätt så att det skulle gå snabbare och hon skulle äntligen då skugga som tiken hade längtat efter.
När han sa "Om du är snäll", flinade hon lätt.
"Om jag inte är snäll då? Vad händer då?, skrattade hon och flirtade lite lätt med ena ögat.

Plötsligt fick hon bara fnatt, bara sådär. Tiken sprang omkring som
En liten galning men svansen format som ett S. Tungan åkte ut ur munnen och hon bara sprang runt o runt. Ville hon leka eller vad var det med henne? 
När blodet började droppa ifrån hennes bak och baken började "klippa" ja då förstod man, hon började löpa...

På något sätt fann han henne intressant och ovanligt..Attraherande..
Crepsley log med ett busigt leende då hon frågade vad han skulle göra annars om hon inte var snäll "Om du har tur kanske jag bara naffsar lite" Det lät mörkt och fortfarande hest, som hans normala lite hotfulla ton lät. Fast av hans leende att döma så var hans tonläge inte ens i närheten av hotfullt, utan mest som en flört. 
Hanen harklade sig och trippade fortare så han höll takten med varginnan, men något som var ovanligt hos honom var att han faktiskt, för andra gången i sitt liv, började rodna. Speciellt då honan började löpa. Han harklade sig lite till och försökte dölja känslorna som spreds i kroppen. Inte bara för att hon löpte, utan hennes charm lockade honom närmare. 
Han ökade farten och sprang en bit framför henne "Hänger du med, kråkan?" Med ett lekfullt leende kollade han bak på henne, med glada ögon. Och hans ton var retsam, men fortfarande hes med en väsande ton. Dock lät det inte hotande, utan bara retsamt.

Tiken suckade djupt. Attans, varför löpa just nu? 
Hon log charmigt när han sa att han skulle nafsa henne, väldigt attraherande och speciellt med den hesa tonstämman som han hade, verkligen ett plus i kanten!
Han såg ut som en noshörning men det var något inom honom som charmerande BloodQueen väldigt mycket, vad det var kunde hon inte riktigt sätta punkt på. Men något var det.

"Hänger du med kråkan?" Hördes alldeles bakom henne. Då gav hon ifrån sig ett skall, lekfullt skall. Det var längesen hon lekte jage, och detta var verkligen inte likt henne. Vad hade hänt med henne? Hade hon slagit i huvudet eller något..? 
Vingarna började vakna till av lekfullhet och hon flög i samma höjd som hanen sprang fast några centimeter högre.
"Kråkan hänger alltid med, spring snabbare då noshörning!", skrattade hon.

Och för att göra det lite extra roligt hoppade hon mot hanens rygg för att sedan nafsa lekfullt i nacken på honom. Bara för att det var lite roligt, lite lek skadade ingen av.

Hanens alla muskler spändes då han snabbt ökade farten. Sanden yrde kring hans tassar och han hade vinden i pälsen. 
BloodQueen naffsade honom lekfullt i nacken, och automatiskt väcktes hans krigsinstinkter igång, fast på en mycket mildare nivå. Grottan låg nu bara några få meter ifrån dem, så med sina baktassar  greppade han tag i sanden och hoppade upp på klippväggen, de starka benen förde honom lätt upp för de branta. Han stod nu framför grottöppningen med flåsande andetag, tungan ute och kroppen var en aningen uttorkad. Men han hade sina fula knep där längst inne i grottan där de var som kallast.
"Det finns en del gångar här, och det är inte speciellt ljust.. Så var vaksam på vart du sätter tassarna.." Sa han och nickade mot grottans inre. Crepsley fuktade nosen då han kollade på varginnan, sedan log han med en lekfull glimt i ögonen.

Då hon nafsade honom i nacken lite lekfullt märkte hon att hanen blev en aning spänd(?) så hon slutade med en gång..

När dom var vid ingången till grottan blev hon alldeles fascinerad. Det var väldigt vackert innuti grottan.
"Vakta med vart du sätter tassarna" hörde hon Crepsley säga. Och hon nickade kort för att visa att hon förstod.

"Vad gör du här förresten? Du är isvarg och är vid ett varmt område? Är det inte farligt för dig?", frågade hon nyfiket.

Det var verkligen något speciellt med hanen, han såg riktigt "handsome" ut och väldigt muskulös. Väldigt stilig var han också!

[kort i know.. Dra in lite action kanske? ;)]

Han skrattade till lite lätt och hest "Träffade på en trehövdad Hellhound hona för inte alls länge sen.. Vi gjorde en deal, om jag kunde klara mig här i hettan i 7 dagar skulle hon ge mig det jag begärde som belöning..." Han var tveksam om han skulle berätta hela sanningen, att honan skulle föra dit en annan individ som han kunde sätta tänderna i, för kannibalism hade han växt upp med, men enligt vissa var det helt oacceptabelt och en del tog avstånd på direkten. Vilket han inte vela riskera att BQ skulle göra då han börjat fått känslor för honan.
Han började vandra in i grottan med säkra steg, och isen han skapat där inne var fortfarande välbehållen och kall. För när hans is smälte kunde isen frysa sig själv igen så länge han höll sig i närheten så att han kunde kontrollera den någorlunda.  
"Resten är inte viktigt, huvudsaken är att jag snart har vunnit vadet" muttrade han fram för att försöka hindra honan för att fråga vad för sorts belöning det gällde. 

Han borde ha vetat bättre än att lämna isen obevakad, han kunde känna en doft av ett annat djur. Ett djur som antagligen redan hade lagt beslag på hans is. Och som han hade anat, något var där inne. De var inte ensamma längre. Ett grovt morrande ljud ekade bland grottväggarna, denne varelse var tydlig med att isen var dens ägo nu. Hanen spände musklerna i kroppen och började visa tänder, gav ifrån sig ett grovt morrande, Crepsley gillar inte att dela. Speciellt inte med något som skulle kunna mätta hans hunger. Eftersom att isen låg alldeles kring hörnet och doften var stark hade han i avsikt att försöka locka fram denna varelse, på så sätt skulle han lättare kunna undvika onödiga skador och risken att BloodQueen skulle komma till skada. 

(Hehe, lite drama maybe x3)

Belöning..? Hmm lät intressant.
Men tiken beslöt sig för att inte fråga mer, det kanske var för privat(?). Men hon skulle inte fråga mer.
"Aha okej! Hoppas du får din belöning då!", log hon och följde sakta Crepsley.

Han hade rätt, det var väldigt svalt och skönt här. Hennes päls var inte lika uttorkad längre, vilket var väldigt skönt.
Varenda ord som man sa ekade runt i grottan, vilket var faktiskt ganska coolt! Det lät kanske barnsligt att de va coolt men det var det!

Några minuter senare då Crepsley började spänna upp sig fuktade BloodQueen nosen och sniffade. Självklart hade hon också snappat upp någon okänd doft. Någon var i grottan, vem det var visste hon inte men någon var inärheten av dom. Hon kunde känna att någon flåsade i nacken på henne.

Snabbt vände hon sig om och mullrade grovt. Hon var inte ett dugg rädd, bara allmänt irriterad då hon hatade överraskningar...

Överraskad som han var röck han till med huvudet i en snabb reflex mot honan, och det var nu han insåg att denna inkräktare inte var ensam. Den som låg och vaktade isen var förmodligen ledaren, men den andra som smygit sig på BQ måste ha varit en av de som visat svagast dominans. Varelsen var lång, bred och saknade päls. En varan, mycket stor ödla. Och väldigt farlig, för bettet av en varan är så bakteriefylld att det är skrämmande hur fort man stryker med av dess orenhet. Grottan var mörk, och det fanns förmodligen mer än två varaner som höll vakt. Om han skulle kunna ha nytta av sin kvävande dimma i detta läge var han tvungen att få ut BQ först, vilket inte var det lättaste med tanke på varanen som hade i princip trängt in dom i grottan. Det enda han kunde göra var att ta nytta av isen, det var svalt och tillräckligt kallt för att han skulle kunna skapa den. Varanen väste och visade stor aggression, dess sällskap kändes inte precis bekväm. 
Crepsley försökte få honan att backa men hann inte agera så snabbt som han trodde innan varanen gick till attack mot BQ, Så i ren reflex trängde han upp en ispåle från grott golvet som var formad som en spiral. Med ett väsande och smärtsamt skri från ödlan hade isen borrat sig igenom varanens halls och ut genom skallen, isen tog nytta av vätskan i ödle kroppen och frös allt inombords. 
En klar, men vem visste hur många fler det fanns?

Tiken hann inte reagera innan den jättestora ödlan var död. Det såg inte så fräscht ut, men men..
Hon granskade grottan, "vinkade" med näsborrarna för art känna doften om det fanns en annan äcklig ödla inärheten. Läpparna fuktades och även nosen. En snabb blick gavs till Crepsley.
"Nästa är min..", sa hon och såg en skugga bakom en grott "stolpe". 

Sakta men säkert smög hon fram och försökte vara tyst som en liten mus. En vattendroppe droppades ner till en liten pöl och gjorde ett litet klonk, vilket gjorde så att ödlan började röra på sig.
"Håll dig borta, jag vill inte skada dig", sa hon allvarligt till Crepsley.
Och det ville hon inte, han var något speciellt och det hade varit tråkigt om han också blev skadad.
Då plötsligt kände hon inte att ödlan hade hoppat på henne och bitit henne ganska hårt. Och hon bröt ut i ett eländigt raseri. Hennes ögon blev helt kolsvarta, automatiskt drogs hennes klor ut och hennes kropp blev uppblåst. (Så som en varulv blir arg, så blev BloodQueen).Nu skulle han dö, det fanns ingen återvändo...

Även om reptiler stod honom nära tänkte han definitivt inte tillåta att någon som stod han nära vart skadad av dessa varelser.
Men honan verkade vara allvarlig och vela ta nästa helt själv, så med ett sammanbitet morrande tillät han det motvillig medans han spände sin kropp. "Var försiktig!" Fräste han åt honan med en låg och viskande ton, fast ändå varnande. Då ödlan bet henne tappade han kontrollen, ett bett från en sådan kunde göra allvarliga skador och han hoppades att hon visste vad hon höll på med. 
Hanen reste ragg och blottade tänder, tvekade inte att bita skallen av ödlan om det så behövdes, om honan nu inte skulle klara av det. Vilket han inte tvekade att hon skulle, klara av denna ödla. Hon var stark, väl byggd och såg inte ut som om hon någonsin skulle ge upp. En gnista av envishet och styrka, om inte mod gav hon ifrån sig. 
Hanen sneglade bakom henne, Varanen som vaktade isen hade trätt fram med huvudet, och den var större och groteskare än de andra. 
Crepsley tog sats och hoppade mot klippväggen, tog tag med klorna och pressade kroppen ifrån väggen så han inte skulle störa eller komma åt BQ i hennes fight. 
Varanen hade svansen kring isen och väste hotfullt, men då han sneglade bakot för att kolla till BloodQueen en snabb sekund hade varanens klor vandrat över hans hals och ned till bröstet. Såret vart djupt och det blödde grovt, hanen ryckte till och i ren reflex kastade hanen sig på ödlan och slet i dess hud. Varelsen var stark och antagligen mycket erfaren om rovdjur eftersom dess reflexer var snabba och smidiga. Men det var Crepsleys också, i ren tur fast med mycket skicklighet drämde han till med tassen och lyckades träffa ödlan på dess skalle, han höll ned varelsen mot marken som försökte slingra sig och rev med klorna mot allt den kunde finna.
Huvudet slängdes bak för att kolla till BQ, och han hoppades att hon hade allt under kontroll.


(HEMMA igen 8D så nu kan jag svara närsom~)

Varanen hade lyckats få ett bra grepp om BloodQueens nacke. Hon bröt i ett eländigt raseri. Hennes kropp blev plötsligt större och hennes ögon svartnade. Kom igen då ditt fega as, bit en gång till.. tänkte hon.
Varanens väsande gjorde henne ännu mer förbannad. Hon hade när äckliga varelser viskade henne i örat.
"Ett tips är om du släpper..", sa hon med sin mörka röst och bara väntade på att varanen skulle släppa och byta position.

Vilket den gjorde. Snabbt släppte varanen greppet och höll på att byta grepp men då BQ bet tag i varanens nacke och brottande ner den. Hon höll fast varanen medans den sprattlade och försökte ta sig loss. Hon höll huvudet fortfarande nere mot marken då hon höll fast varanen. Dessa varelser var väldigt snabba, men dom var inte jätte starka, utan bara allmänt snabba och smidiga. BQ var inte den jätte snabba vargen men hon var stark nog att hålla kvar varanen och bara väntade på att all dess energi skulle lugna ner sig.
Vilket det tydligen inte gjorde. Den samlade bara mer o mer energi.

Tillslut hade hon ingen ork kvar att ha varelsen mellan käftarna sprattlandes. Så hon lät hennes tänder sakta men säkert tränga in i nacken på varanen. Hon väntade på hjälp av Crepsley. Men hur var det med honom? Hon kunde inte kolla på honom just nu. Hon gav ifrån sig ett högt muller ljud (lik en björn) och vingarna sträcktes ut för att hon skulle se större ut och kanske så skulle varanen ge upp? Vad visste hon men allt hon fokuserade på var att hålla fast varanen och vänta på Crepsley`s hjälp. Hon kunde inte byta position för då skulle varanen säkert få ett bra grepp, vilket hon inte vågade chansa. De bästa var att hålla fast den.

[Förlåt om du har väntat så länge på svaret! D:]

Crepsley's sår blödde och hade befläckat hans vita päls ned till det högra benet då blodet rann. Tassen han höll ned varanens huvud med trycktes hårdare mot skallen, borrade in klorna och stack hål på ena varanens öga. I fullt raseri och panik sprattlade ödlan intensivt och vilt. Han lade all sin tyngd mot skallen, och sedan använde han den andra tassen för att riva upp dess hals. Det vart blodigt och en aningen kladdigt, men att använda käkarna skulle bara ta längre tid då han var tvungen att försöka byta position.
Ödlan vart svagare, miste allt mer blod och livsgnista. Crepsley tog en risk då han antog att den var död - vilket den också var.
Han vände sig om mot BQ och han anade att honan behövde hjälp, om inte hade hon troligen slitit skallen av ödlan vid det här laget.
Crepsley böjde sig ned och högg ödlan rakt över huvudet medans BloodQueen höll fast dess nacke, han pressade käkarna samman med all kraft och ett dödligt knakande hördes, skallen var allvarligt skadad och varanen vart bara mer ilsken och i äcklig smärta. Honan höll varanen hårt, vilket var bra. Crepsley högg flera gånger, kvickt och hårt med kraft. Tillslut efter ett antal kvicka hugg var varanen mer eller mindre livlös. Den rörde sig knappt och livslågan rann ut ur kroppen. De alla var döda, äntligen.
"Vilka glädjedödande kräk.." Muttrade han för sig själv men sneglade på honan "Nacken, Gör den ont?" Frågade han hest, han var fortfarande en aningen arg men visade inge aggrisation mot  honan. 

(Luungt! C: )

Crepsleys snabba och kvicka hugg mot varanens skalle gjorde BQ en aning chockad. Hon visste inte att han var så snabb och flexibel!

När varanens äntligen började slappna av började BQ sakta men säkert släppa greppet. Äntligen var faran över, eller..? Tiken hoppades på att faran skulle vara över och dom båda skulle kunna pusta ut och spendera lite kvalitets tid tillsammans. 
För det var något speciellt med denna hane, vad kunde hon inte riktigt lista ut men något var det. Kanske var han ett litet charmtroll? Men han hade lyckats få henne på plats, fånga hennes hjärta. Hon som trodde att hon skulle dö själv, alldeles ensam. Men tydligen så var de inte det, fanns det faktiskt någon som älskade henne, fanns det verkligen någon som kunde kämpa för henne?

Hon fällde ner vingarna och skakade på hela kroppen. En blick gav BQ till Crepsley, men de va ingen vilken blick som helst utan en kärleksblick. Hennes giftgröna ögon glittrade och hennes blick var bara fast på Crepsley.
"Tack för hjälpen, äsch de är ingen fara med nacken, jag klarar mig", sa hon tacksamt med sin mörka stämma och log lite svagt mot hanen.

[De är NU romantiken börjar ;D]

Blodet på hans bröst frös till iskristaller, små lena islager som var vackert röd - isen hindrar såret från att pumpa ut mer blod.
Crepsley's gul gröna ögon hade för en gångs skull inte den där hårda & iskalla blicken. Istället var den varm och trygg. 
Han log och vände sig om, bröt av en istapp från iskällan han skyddade och ställde sig så pass nära honan att hon enkelt skulle kunna ta istappen för att få i sig vätska och inte torka ut. Av hans kroppsspråk att döma så syntes det tydligt att han gillade henne mer än bara som en vän. 
Ögonen på BQ glittrade, och hanens blick sjönk in i hennes. "Queenie.. Du har väll ingen partner, eller?" Hanens röst var mild och hes, men fortfarande lika grov ton. 'Om hon har det, svär jag på att aldrig mer falla i klorna på en hona igen..' Tänkte han, det var sällan han ens gav främlingar en chans utan att vilja tugga på deras kroppar, och det krävs mycket för att få Crepsley på andra tankar än mordtankar vid ett möte. Han brinner för att strida och döda, det är något han håller nära sitt sargade kannibal hjärta. 
Om han sabbade detta skulle han antagligen inte förlåta sig själv.

(Gullegull x3 )

När han räckte fram istappen till henne tog hon tacksamt emot den och lät den sakta men säkert smälta mellan hennes käftar. Vattnet var så len o mjuk i halsen och den bara forsade ner i magen. Crepsley hade faktiskt rätt! Det var väldigt svalt och skön inuti grottan, inga äckliga varelser fanns kvar, utan dom hade grottan alldeles för sig själva.

Hon blev alldeles varm inombords och hennes hjärta pumpade snabbare än vad den brukade göra. Det var så tyst inuti grottan så man kunde höra BQ's hjärtslag. 
Romantiken började spridas inuti grottan.
"Nej det har jag inte noshörningen, varför undrar du det?", sa hon men en romantisk hes röst och fnissade lite grann när hon kallade Crepsley för noshörning.

Försiktigt började hon närma sig hanen, satte sig brevid honom och bara fick hans varma o Goa kroppsvärme emot hennes. De såg ut som Ying o Yang. BloodQueen var Yang och Crepsley var Ying. Vilket perfekt par..

[Goseli gos < 3]

Han log, kände värmen inombords nästan smälta isen på hans bröst. Hjärtslagen vart snabbare, och man kunde tydligt känna dom om man vidrörde honom.

"Nej det har jag inte noshörningen, varför undrar du det?" Fick han som svar, känslan då dessa ord nådde hans öron var obeskrivlig. Crepsley, som alltid varit så aggressiv och lömsk, empatilös och grym, skoningslös. Vart faktiskt mjuk på insidan, kroppen slappnade av, glädje fyllde varje cell och allt kändes som i en dröm.
BQ var nu tätt intill och det var då han sade "Ditt svar glädjer mig.." Han vred huvudet en aningen och slickade henne ömt på örat, sedan fortsatte han sin mening "Skulle du kunna dela resten av ditt liv med någon som mig, BlodQueen?" Ja, han 
frågade om hon vela bli hans varginna. 
Men frågan var, skulle hon älska honom lika mycket om hon fick reda på hans bakgrund och att han var en kannibal. 
Men en sak var han säker på, han skulle älska henne oavsett vad som händer.




(Hihi, åh gosegos<3)

Hans varma andetag gjorde henne avslappnad och lugn. Aldrig hade hon fått vara avslappnad innan, utan hon hade massa oroliga tankar men just nu behövde hon inte oroa sig. Hon kunde känna hans trygghet och hans "jag kommer alltid att skydda dig" instinkter.

Hanens varma tunga smekte hennes öra. Hennes huvud la sig på sned åt de hållet som han slickade åt och slöt ögonen för att det var så otroligt skönt.
Hans fråga blev genast varm inombords och BQ log lite generat.
"Absolut, Död kråka och noshörningen för alltid", sa hon och slickade försiktigt på Crepsleys nos och lär hennes tunga smeka nosen.

[I can feel love in the air <3]