[Reserverad för Eori.]

Det var med ett litet leende som Shiva låg i skuggan av ett av de stora klippblocken, som skydd för solen. Den var visserligen inte brännande het, men Shiva kände även för att vila. Han hade inte bråttom, han hade gott om tid. Han sökte efter en varg från Qu, vilket betydde att han var tvungen att stöta på någon från Qu för att kunna fråga. Men dum nog att vandra in på deras revir var han inte. Så han hade redan från början förstått att detta kunde ta lite tid, men han hade inte bråttom. Inte alls.
En svag suck lämnade honom då han försökte fokusera på att låta energierna breda ut sig runt honom. Han försökte se längre än han gjorde, försökte sträcka sig bortom den räckvidd han nu hade. Men det var med ett frustrerat morrande som han gav upp. För han kunde inte, han nådde inte dit han tidigare hade nått, såg inte de saker han tidigare hade sett. Han var försvagad, han var svag. Och det irriterande honom fruktansvärt mycket.
Han var en mäktig varg, det låg i hans blod. Han var en född ledare, och han kunde inte vara svag. Det passade sig inte.

[Skumt, men skyndade mig. Måste ut med hunden ;p]

Sten och stora stenblock. Nästan som en öken fast med stenar och stora stenblock. Så himla tråkigt ställe att vara på men vad ska man göra? Fanns verkligen ingenting o göra här. Dessutom var set så himla öppet, man kunde se en varg på flera kilometers avstånd. 

Vingarna svävade mellan molnen som fanns på himlen. Ett moln där borta, och ett där. Moln överallt! Molnen såg så fluffiga ut, sånt som man bara ville studsa omkring på. Hoppa som en liten hare på dom! Undra om man verkligen kunde hoppa på moln? Ja det undrade den fiskmås-aktiga tiken Eori.

Hon styrde mot molnen för att testa sig fram. Skulle hon ramla så skulle hon automatiskt ta emot sig själv med hjälp av vingarna.

[Stooora fluffiga moln ~]

Plötsligt var det något som störde hans lugna vila, för med en ens kände han av hur en energi fladdrade förbi i utkanten av det energifält han kunde se. Han ryckte till och höjde på huvudet, men han kunde inte längre se den främmande varelsen. Med en lätt suck lade han åter ned huvudet i tron om att det endast varit en fågel som flugit förbi ovanför honom, men det motbevisades när energin återigen fladdrade förbi i en hiskelig fart. Huvudet höjdes och blicken vändes mot skyn. Det var något där uppe, men vad?
Ögonen smalnade av medan Shiva använde sin blick och kisade mot den himlen. Den var klart blå, förutom några lågt svävande molntussar som svepte förbi rakt ovanför honom. Och där, bland molnen, tyckte han att han kunde skymta något som såg ut som...
Han var osäker på hur han skulle beskriva varelsen, det var på så långt avstånd han såg. Men den verkade då vara betydligt större än en vanlig fågel.

Funderandes över vad det kunde vara som störde hans vila så satte sig Shiva upp, fortfarande med blicken mot skyn. Var det värt att ta reda på? Självklart. Han var ju här av en anledning, att finna någon från Qu. Detta kunde lika väl vara någon från Qu, för vad visste han egentligen om vilka trick de bedrägliga vargarna i den flocken kunde?
Ett lätt skall lämnade hans strupe, ekade över området och borde höras av de flesta som var närvarande. Ifall det var en fågel där uppe borde den bli skrämd och lämna platsen. Ifall det var något annat... Ja, det fick han helt enkelt vänta på och se.

Ett skall ekade i hennes öron. Hon stannade upp och tittade sig omkring. Va det någon här? Någon som kanske ville äta upp henne? Någon som ville ta livet av henne? Tankarna for omkring och tiken beslöt sig för att landa på marken, även om det fanns mycket faror där nere men hon fick ta reda på vem det var som gav ifrån sig det där skallet. Hon kände inte igen skallet iallafall, hm vem kan det vara?

Sakta men säkert började hon styra sig ner mot marken, stenarna var ingen bra landningsställe, hennes fötter skulle ta så mycket stryk som de brukar göra.. Sand var lättare att landa på för det var mjukt och skönt för hennes fötter. Men stenar, njaa osäkert.

När hon var påväg och landa fick hennes nos upp en doft, en annan individ här. Intressant..

Shiva fortsatte att se upp mot himlen, men han kunde inget se. Inte ordentligt, endast små rörelser, vilka lika gärna kunde vara molnen som ständig upplöstes i kanterna och fick det att se ut som rörelser.
Shiva satt stilla i skuggan av stenen, väntade på att se om någon skulle reagera på hans skall. Och så kände han plötsligt hur en stark, levande energi kom in inom den radie Shiva kunde känna av, och han vände genast på huvudet åt det hållet och fokuserade på den levande varelsen som närmade sig. Det verkade vara en varg som kom närmare, en vindburen sådan.

Med ett par smidiga rörelser stod Shiva på tassarna igen och travade emot den främmande vargen. Hoppades tyst på att det skulle vara någon ur Qu. Eller åtminstone någon som kunde vara till någon nytta. Det behövde Shiva verkligen, för annars skulle den här dagen vara helt... meningslös. Eller, han väntade ju och sökte de från Qu, men väntan var ingen aktivitet som roade honom och han var nog rastlös som det var. Han behövde något som kunde förgylla dagen en aning för att orka med en till dag av väntan ifall det skulle behövas.