[Joina vem som helst bara! ^-^]

Det var en av de vackra dagarna i skogen. Solen lös varmt och behagligt för att ge ljus åt växter såsom djurlivet som var trött på den kalla vintern som verkade lämna denna skog ifred. Skogens trädkronor lös nästan som eld då ljuset visade upp de vackra färgerna löven hade. I en glänta som träden hade lämnat öppen så att solen föll på ett större område låg en svart skepnad bland det längre gräset som växte där. León älskade ljuset och värmen skogen gav henne. Hon hade tillbringat mesta delen av vintern här och lämnat det kalla vinterlandet bakom sig mot denna behagliga plats. Det gav henne så mycket energi hon hade mist på alla dessa år. De vita ärren på halsen visade tecken på det hårda år hon hade haft. Då hon hade kommit till denna skog hade både hennes fysiska och psykiska hälsa varit hemsk. Men hon hade nu återhämtat sig, hållit sig undan från någon som helst kontakt med andra. Hon hade en viss talang av att hamna i bråk, ställa till det och göra allt så mycket värre för sig själv. Men det var León, trubbel var hennes andra hälft.

Det ryckte lätt i öronen då en fågel började  sjunga någonstans ovanför henne men ögonen var fortfarande slutna. Huvudet hade glidit ner från tassarna och låg nu i gräset, först då en skalbagge tagit sig upp på hennes nosrygg öppnade hon ögonen, blinkade någon gång då solen lös henne rakt i ögonen. Sen höjde hon huvudet så skalbaggen tappert försökte hålla sig kvar, men ramlade sen ner i gräset igen. En djup gäspning lämnade henne, så hela ansiktet spändes i rörelsen. Efter det lät hon ögonen svepa genom gläntan i jakt på några förändringar sen hon senast hon låtit blicken söka igenom stället. Vinden drog genom gräset och fick det att vaja och Leóns lugg att busigt blåsa upp så den ramlade stripigt över ögonen. Hon sänkte huvudet igen och låg nu mest och bara lyssnade då vinden lekte med träden.
Rofyllt, allt kändes rofyllt.

*petar upp tråden*