Solen skiner starkt. Jag försöker ta mig till vattnet med förhoppningar att det finns en liten skvätt. Jag når fram men där är tomt. Lera så långt ögat kan nå. Jag är så törstig. Men det är inte långt kvar nu .. inte så långt kvar..

Solen är inga problem... tänker Blaze och fnyser. Han rör sig sakta framåt på den torra marken. Det är nog ingen annan här det verkar så tomt. I ögonvrån ser han en varg. Han stannar till och lyfter på nosen, en tik. Han står still utan att dra till sig uppmärksamhet ... hon verkar törstig. Hans klor blir sakta till lågor.

Nu önskar man att man hade en varg med kraft över vatten här, jag backar och tar sats. Landar säkert på andra sidan, tar den roliga vägen. Jag fortsätter gå, det känns som att någon skulle vara bakom mig. Men vem skulle komma hit... Jag kollar upp mot solen och känner värmen sprida sig i hela kroppen, nästan framme.

Sakta förföljer Blaze honan. Hon stannar till och backar. Blaze tar några steg bakåt.. Nu har hon märkt att han är här. Men hon hoppar bara över vatten hålet och fortsätter gå. Han suckar och hoppar över han med. Han vänder sig om och kollar ner, torrt. Inget vatten här heller, hon måste vara törstig.

Sakta går jag vidare i hopp om att finna lite vatten. Jag sätter nosen mot marken, då känner jag en lukt. Främmande, en varg ... En hane. Jag vänder mig om men det är ingen där. Jag kollar runt omkring mig men det är ingen i närheten. Antingen är han duktig på att gömma sig eller så har jag väldigt bra luktsinne. Jag sätter mig ner och tänker vidare på om det finns någon här. Eller om jag luras av mig själv.

Blaze kollar på honan som sätter sig ner. Han vill inte stå här hela dagen så han avslöjar sig själv genom att kliva fram bakom hennes rygg.
"Så vem är du egentligen" Han kollar på honans rygg och flinar.

"Vem är du egentligen"


Jag spetsar öronen och vänder mig sakta om. Till min förvåning möts jag av en annan vargs blick, en hane. Jag kollar på honom uppifrån och ner. "Vem är du själv" jags flinar och kollar på hans klor som glöder lite.