Den snövita valphanen gick med säkra steg i den vackra nu snötäckta skogen. Träden var nakna men grenarna var täckta med flera tjocka lager snö så det såg ut som träden hade snövita trädkronor nu istället för gröna. Solen stod högt på den blåa himlen och kastade sitt ljus över den stora skogen vilket fick snön att gnistra som små kristaller.  Det är kall och en sval kall vind sveper förbi och drog med sig små snövirvlar som fort la sig ner igen.

Hanvalpens päls är lika vit som snön och hans kropp smälter lätt in i landskapet, det var bara hans långa blåa hårman och lugg som avslöjade honom, hans guldbruna ögon ser sig hela omkring efter något intressant. Han är uttråkad och hade lämnat flockens trygga miljö för att utforska lite.

Han såg sig omkring och slickade på nosen med sin skära tunga, Han kände en pirrande känsla strömma igenom hans kropp, han ville se allt, hela numoori, men att föräldrarna skulle tillåta det är ju lika med noll, så länge han är liten så fick han vackert stanna kvar här i Ötamon med resten av flocken och syskonen. Men han klagade inte, han var itne den pratsammaste bland syskonen.

Ötamon hade trots den bitande kylan och snön sin vackra mystiska stil och han känner sig lugn där han gick. han håller huvudet högt och sträcker lite på sig för att få en ståtligare hållning. 

(Paxat till Aiko)

För engångskull  njöt hon av snön och tystnaden som hade tagit över skogen.
Tankarna gick fram och tillbaka i huvudet och hon försökte komma på svart till dem,men det var svårt för de var så många.Då och då lade hon ner tänkandet och njöt bara av naturens skönhet,hon var nog den synligaste valpen av syskonen,de andra smälte ihop med snön på ett mycket bättre sätt än vad hon gjorde. Men hon struntade i det, de alla var olika på deras små sätt och det här var en av hennes skillnader.

Nosen vädrade i luften för att se om någon var i närheten men hennes lilla nos var så kall att det stack till i den.Det var obehagligt så hon sänkte huvudet och lätt hörseln ta över. Små vingslag hördes på avstånd från en fågel och steg i snön hördes på långt håll.
Inget intressant hördes till,hon fortsatte fram genom snön och hamlade lite i sina egna tankar.

(Kort men sitter i skolan)

han går vidare i sina egna tankar, hans öron rör sig hela tiden fram och tillbaka, lyssnar efter alla möjliga ljud, kända som okända. han ler lite för sig själv och slickar sig om sin kalla nos. Han drar sedan en djup suck, han är uttråkad, de andra syskonen var på egna upptäcktsfärd, likaså cerri, en annan valp i flocken. De vuxna verkade upptagna med sitt och han ville inte komma och störa dem för att de skall leka med honom.

Han går lugnt vidare och snart får han syn på en mörk gestalt lite längre fram, han spetsar sina vita öron och ler snett. Han känner igen sin mörka syster med de gröna ränderna på kroppen, han fick en sådan lust att retas lite med henne, så han hukar sig och smyger sig fram och gömmer sig bakom några snötäckta buskar, han ligger stilla och tyst och han hör stegen komma närmare, han tar sedan sats och hoppar ut ur buskarna och landar graciöst framför dem. - BU!!!

Hon hoppar till och vänder sig hastigt om,hjärtat skenade iväg i bröstkorgen och pupillerna smalnade av till sträck."Inte roligt inte alls roligt,du gav mig nästan en hjärtattack" musklerna i hennes kropp var spända som en fjäder men blev avslappnade efter några sekunder.Hon skakade på huvudet och log sedan mot sin bror. Hon var alltid spänd och hade alltid något att klaga på men inte när det gällde sin bror Aik. På något viss fick bron henne alltid att skratta och få henne att slappna av för en gång skull.
"Jaha vad har du hittat för roligt då?" hon satte sig ner och tittade med stora ögon på sin bror,det var inte ofta hon satte sig ner med stora ögon och väntade på svar.Hon brukar fråga en fråga och kom den inte snabbt nog struntade hon nästan i den.

Han kunde inte hålla sig, skrattet kommer utan att han kan kontrollera det och han lägger sig på mage, så mycket skrattade han, han tittar på aiko och möter hennes blick och väser fram mellan skrattattackerna - förlåt, kunde inte låta bli och du skylle ha sett din min syrran. Hans guldbruna blick är busig och han sätter sig upp igen men skrattet bubblar fortfarande inom honom. 
Han ler varmt mot Aiko och ger henne en mjuk buff på halsen - var inte arg aiko. Hans svans viftar en aning fram och tillbaka och ett flin breder ut sig på hans läppar, - åhh snö snö och återigen snö, han ger henne en blinkning med ena ögat och fortsätter sen - men nu när jag har hittat dig så kan vi utforska tillsammans, om du inte är rädd. Hans blick glittrar retsamt och busigt

Hon tystnar till när brodern börjat skratta hysterisk,hon ville gärna vara arg och jaga bort honom för det han hade gjort men då hade hon ingen att vara med.Hon lätt händelsen segla förbi och flinade istället mot sin ror som nu la på marken.Hon kunde höra ett svagt "förlåt" i det hysteriska skrattet.
När Aki hade samlat sig igen och rest sig upp till sittandes så såg det på varandra,skrattet bubblade inom Aki som kokande vatten,det var inget man missade.Men hon ville gärna skratta själv tills hon fick ont i magen men ville inte ge brodern något att skratta åt än en gång."Var inte arg Aiko" varför skulle hon vara arg? hon var irriterad men inte arg.Hon ville inte bete sig bitter eller så men hon hade det svårt att vissa sina känslor på alla de sätten som man skulle göra.För henne fans de tre känslor,glad,arg och ledsen och inget mer än det.
Hon svepte bort tanken och orden och la energin på att lyssna på sin bror istället.
Ja snö fans här gott om och men vad fanns det egentligen att utforska? allt såg likadant ut." kan vi inte göra något annat istället?" hon tittade sig omkring och kom sedan på den bästa leken som fanns.Hon reste sig upp skakade av snön som hade fastnat på hennes tjocka svarta päls.Tog några steg till höger och sedan hoppade hon mot brodern.Nu var det brottnings match.

han skrattar till och tar sedan ett skutt mot henne och nafsar efter hennes hals och öra, ett lågt lekfullt morrande lämnar hans strupe och han flinar busigt mot henne, innan han tar ett språng åt sidan, han skvätter snö åt hennes håll med båda sina framtassar.

Hela tiden skrattar han busigt men glatt och han ställer sig sedan i lekpositionen och morrar busigt, innan ett busig glimt syns i hans ögon och han snor runt och springer iväg, - Du kan inte ta mig ropar han skrattande men utmanade till systern. Han springer så snabbt han små valp ben kan plus att snön gjorde det lite svårare att springa, då det lämande spår efter honom.

Hon ler mot sin bror och tittar på när Aki barnsligt hoppar fram och tillbaka i snön,hon dukar då brodern skvätter snö åt hennes håll. Hon visste exakt vad det var för lek Aki ville leka men hon ville hellre brottas än leka pet. 
Men till slut gav hon upp och skrattade mest hon skakade på huvudet "Måste du vara så jobbig Aki?" Hon log och reste på sig för att sedan ställa sig i lekposition. Brodern vände på klacken och sprang iväg och hon följer efter i högsta fart.
Farten gör så att det känns att hon flyger över den vit klädda marken och hon tar snabba svängar mellan träden som är i vägen för henne,stenar och stockar som går att hoppa över tar hon med en galant,brodern ligger några meter framför och snön flyger runt dem som små glitter korn.

Han skrattar busigt och stannar upp och vänder sig mot Aiko och ställer sig i lekpositionen och skäller lekfullt utmanade mot henne. Hans svsns viftar fram och tillbaka och hans guldbruna ögon glittrar.
Han tar sedan sats emot syrran och han försökte få ner henne på marken med sin tyngd. Han nafsar efter hennes ena öra oxå. 
Ett dovt busigt morrande lämnar hans strupe och han ser på syrran med en oskyldig blick - jag jobbig? Näää! Han flinar sedan retsamt och busigt. - har du svårt att hänga med syrran?

Hon han knappt med när Aki stannade,hon bromsade ner så fort hon kunde men föll omkull och hamlade på baken. Hon tittade upp mot sin bror och såg sur ut "ja just du Aki" hon reste på sig och skakade av leran som hade fastnat i pälsen, höjde huvudet och utan förvarning hoppade hon på Aki. "Nu ska du få för att du gjorde så att jag ramlade"

Han skrattar lättsamt och ser retsamt men busigt på henne. - det sägs att lerinpackning är bra för pälsen aiko. han sveper lätt med svansen och hans guldbruna ögon följer henne hela tiden med blicken. Han morrar dovt men busigt när hon tar sats och hoppar emot honom. han tar sats och hoppar emot henne för att möta henne och brottas med henne. - åhh vi fårs e vem som vinner över mig kära syster.

Hon möter Aki i en dunst och äntligen kunde hon göra det hon gjorde bäst (brottas),hon försöker använda sin smidighet istället för sin styrka för att vinna över sin bror för hon visste att Aki skulle vinna på styrkan för brodern var större och äldre än vad hon var plus att hon tränade inte ett dugg på något som de andra kanske gjorde.

Han morrar busigt och nafsar efter hennes hals och han ler hela tiden. Han försöker brotta ner henne så snabbt han kanmen hon e snabb och slungrar sig undan. Han hoppar undan från henne och ställer sig i lekpositionen. Ett retsamt leende speids över hans läppar och ett dovt inbjudande morrande lämnar hans strupe.han följer hela tiden aiko med blicken, väntar på hennes nästa drag.

Hon ställde sig i lekposetion och lätt tungan hänga utanför munnen,pulsen hade gått upp och värmen omsvepte hennes lilla kropp.Den här gången fick brodern göra sitt drag först.

(Försöka avsluta snart?)

vi kan avsluta nu ^^