Vem är online | Totalt 151 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 151 gäster.
Inga
Flest användare online samtidigt: 221, den tor 07 nov 2024, 23:06
|
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024 | tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol | Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter!
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …
|
Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️ | fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol | Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …
|
|
| Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT | |
| | Författare | Meddelande |
---|
Kenai Död
Spelas av : My | Död
| Rubrik: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT mån 23 dec 2013, 02:27 | |
| Himlavalvet bar färgen midnattsblå, prydd av små, miljontals glittrande sken. Det kändes betryggande att se den omfamna hela Sienna. Några svalare vindar susade förbi & fick det höga, frodiga gräset att rassla som musik till dess dans. Skönheten fanns i varenda del av Numoori, bara man ville se den.
Kenai satt under trädet de i stort sett återförenats under. Trädet kändes som en milstolpe, något som representerade dem. Han kände sig något töntig för att tänka så, men han kunde inte rå för det. Han ville att allt skulle känna av deras kärlek, & att 100 år efter dem dött, skulle landet ännu inte glömt det. Han visste att moderjord lyssnade, att hon såg allt, så hon kunde väl knappast glömma dem? I tider som dessa, så kunde han inte vara lyckligare. Men på sistone hade det känts som att något tog emot. Det var Loiana. Allt oftare hade hon börjat lämna honom, för att ha sin egen tid. Kanske borde inte detta oroat honom så mycket, men han kunde inte undgå alla dessa skräckinjagande frågor som gnagt på hans sinne; var han inte den hon förväntat sig? Älskade hon honom inte? Det värkte i hjärtat bara av att tänka så.
Men smärtan lättade & försvann när han kunde se hennes ljusa gestalt uppenbara sig. Kenai älskade henne med hela sitt hjärta, & även om hon inte älskade honom tillbaka så skulle han ge henne allt hon behövde. Det var ingen tvekan om att han skulle kunna dö för henne. Vad hon en bad om, skulle han göra det. Kanske var det ohälsosamt att känna så starkt för någon - men det hon gav honom, skulle inget, eller ingen, någonsin kunna ersätta.
Senast ändrad av Kenai den ons 26 feb 2014, 08:34, ändrad totalt 1 gång |
| Loiana Död
Spelas av : Skruk | Död
| Rubrik: Sv: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT mån 23 dec 2013, 02:45 | |
| Trots att månen stod på himlen, tillsammans med de tusentals små tindrande stjärnorna, och att dess sken förgyllde hela världen till silver, och blå skuggor, så kunde hon inte se skönheten. Kunde inte se hur vackert savannens gräs avtecknade sig mot resten av landskapet, hur trädens kronor kastade långa blå skuggor på marken. Nej hennes sinne var fullt av funderingar och tankar, inget hade klarnat upp sedan hon mött den långbenta tiken. Förutom varför hon hade alla dess drömmar, och varför hon mådde illa då och då. Sakta sattes tassarna till marken, en efter en, för att sedan lyftas i ett nytt steg. Hon var åter på väg tillbaka till deras mötesplats, där hon, Dimitrij och Kenai hållit till den senaste tiden och det hade varit underbart. men samtidigt var det just det som var problemet, hur skulle hon berätta för dem att hon var. Hon kunde inte ens tänka ordet, bara det fick magen att knyta sig, hon var nervös. Mycket nervös. för hade inga tvivel längre, buken växte stadigt och det skulle inte dröja allt för länge innan de andra upptäckte det själva, och hon ville inte heller att det skulle verka som om hon ville dölja det för dem.
Hon väcktes ur grubblerierna då hon kunde skymta en gestalt borta under ett träd, samma träd där hon låtit Dimitrij och Kenai träffa varandra, och det var den sistnämnda som nu stod under det igen. Det gick inte att undvika längre, men hur skulle hon berätta? Hennes anlete bar ett tydligt nervöst uttryck, som visade att hon hade något viktigt att säga. Hon styrde stegen mot den bruna hanen hon älskade så innerligt, det var nu eller aldrig.
"Kenai?" rösten var stel, trots att den darrade lätt av nervositeten. Det vart ännu mer uppenbart att hon skulle säga något som var svårt att säga till någon. Hon upprepade för sitt inre att det var nu det gällde, nu eller aldrig. Men det lugnade henne inte. |
| Kenai Död
Spelas av : My | Död
| Rubrik: Sv: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT mån 23 dec 2013, 02:58 | |
| Svansen svajade i högre & högre takt i och med att varginnan närmade sig mer & mer. Men när han kunde urskilja det stela, något tomma uttrycket i hennes anlete dog viftningarna ut. Det hårda, darriga rösten fick det att vända sig lite i magen på honom. Det var uppenbart att hon hade något att säga, något som var svårt, något som hade stor betydelse. Öronen lade sig längs hans halsrygg när han mötte hennes blåa blick. Hennes päls färgades till silver i månens syrliga sken. Skönheten var slående, även i stunder av nervositet, som dessa.
" Loiana... " sade han. Han visste inte vad han skulle säga, vad skulle han bemöta henne med? Rädsla? Förståelse? Han hade ingen aning vad hon skulle säga, men det var det värsta som tycktes uppenbaras mest i hans sinne.
" Jag älskar dig. Vad du än har att säga, så ska du veta att det aldrig kommer förändras. " Man kunde tydligt höra på hans röst att han också var nervös. Nervös för han inte visste vad hon hade att säga, eller nevös för att hon var det? Han visste inte själv. Känslor av oro & nervositet bubblade inom honom. Hjärtat, som endast tycktes slå för henne, bultade så hårt innanför hans revben att han blev nervös att de skulle krossas. Blicken höll sig mjuk, inbjudande & full med kärlek, det skulle den alltid vara - full med kärlek - när han såg på henne. Han ville att hon skulle känna sig hemma i hans närhet, att hon skulle känna sig säker. Det var allt han alltid velat gett henne. |
| Loiana Död
Spelas av : Skruk | Död
| Rubrik: Sv: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT mån 23 dec 2013, 03:10 | |
| Hans röst som uttalade hennes namn, något som alltid fått henne att lugna sig, funkade inte nu. men vad hade hon att vara rädd för, egentligen. Även om hon var, hon tvingade sig att tänka ordet, dräktig, så skulle ju Kenai hjälpa henne, även om hon själv inte mindes sin uppväxt borde hon väl kunna ge valparna en egen? En bra. Hon såg in i hans ögon då han talade till henne, det hade hon alltid vetat, men hans nervositet gjorde henne än mer nervös, rädd. Rädd för framtiden, men hon måste säga det, måste kläcka ur sig det.
Men när hon särade käkarna för att tala så kom det inte ett ljud över läpparna. Tänk om de misslyckades. 'Kenai' rösten som nu talat i hans sinne lät litet, nästan omärkbart, stadigare 'jag har något att berätta' varför drog hon ut på tiden? Var det inte bara att lägga upp det på bordet? Låta honom höra? Hon drog ett djupt andetag, för att lugna nerverna. Hjärtat slog så hårt i bröstet så att det kändes som om det skulle hoppa ur.
'Du ska bli...' orden försvann, även i sinnet "Fader" ordet pressades ut mellan sammanbitna käkar och var knappt mer än ett mumlande, en tyst viskning. Så nu var det sagt, och även om hjärtat slog än hårdare i bröstet och att hon blev mer snurrig så spreds en värme i bröstet, som om hon slängt en gnista på litet bråte, en eld som flammade upp och värmde hela hennes väsen. Ja de skulle bli föräldrar. Men hon var fortfarande nervös, vad skulle Kenai tycka? Skulle han bli glad? Hon mötte nu hans blick, såg in i de olikfärgade ögonen och väntade på hans reaktion, om han ens lyckats uppfatta ordet. |
| Kenai Död
Spelas av : My | Död
| Rubrik: Sv: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT mån 23 dec 2013, 03:30 | |
| Kenai koncentrerade endast på att andas. Att försöka tänka på något annat kändes överflödigt. Han hade sagt det han ville - allt han kunde säga till henne just nu. Var det nog? Visste hon redan det han sa? Skulle hon någonsin fatta vad hennes existens gjorde med honom? En dämpad röst talade i hans sinne. Han tog bara in dess stämma, & kunde inte låta bli att njuta lite av hennes närvaro i hans huvud, även om nervositeten var starkt dominerande. Sekunderna rusade förbi fortare än vad han ville. Loianas lågmälda stämma ekade plötsligt ut i tomheten. " Fader " Kenai drog efter andan. Det var överväldigande. Känslor var så starka att han inte riktigt tycktes kunna få fram något alls. Allting fyllde & tömde honom på några sekunder & plötsligt stod han där, mållös. Sekunderna gick, allt för många. Han tycktes inte kunna tala. Det var tomt i hans huvud. Ingenting kändes. Inte skönheten som varit så lockande, inte ens brisarna som drog i hans fäll.
Slutligen fick han grepp om verkligheten igen. Blicken lyckas ta tag i Loianas gestalt. En känsla uppenbarade sig plötsligt; värme, behaglig värme i hans bröstkorg. Den spred sig som löpeld över kroppen, fyllde honom med värme, lycka, glädje - allt gott han någonsin känt. Ett leende lyckades tränga sig fram i hans anlete. Svansen började sedan ivrigt röra sig. Kenai var alldeles för uppslukad i sin egen glädje som plötsligt svallat över honom som en flodvåg för att tänka på hur Loiana kände. " Ska jag bli fader? Ska vi bli föräldrar? " Rösten var gäll av uppspelthet. Det var oundvikligt att inte lägga märke till den genuina lyckan runt hela hans skepnad.
|
| Loiana Död
Spelas av : Skruk | Död
| Rubrik: Sv: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT mån 23 dec 2013, 03:50 | |
| Tiden frös nästan till is och det kändes som om hennes hjärta stannade, Kenai såg ut att vara i chock och stirrade rakt ut. Hon visste att hon inte borde sagt något, hon skulle bara ha hållit tyst. Sekunderna passerade, oändligt långsamma, som om varje sekund drogs ut till minuter och timmar. Hon såg nedslaget ner i marken och förbarmade sig för att det ens hänt. Hon älskade redan de små liven, men vad skulle hon göra om Kenai inte gjorde det? Det gjorde så obeskrivligt ont att ens tänka tanken, för i samma stund som hon talat om det för Kenai började hon så innerligt älskade små, och om Kenai inte gjorde det, hur skulle hon då kunna vara med honom?
Men plötsligt började han röra sig igen, och han verkade varken sur, besviken, ledsen eller nedstämd, bara lycklig. Hon lyfte försiktigt blicken igen och såg in i hans ögon, sökte sanningen i dem, och fann den. Hon log prövande mot honom och svansen viftade smått bakom henne, vilken takten ökade med vart hjärtslag. Hon sträckte sig mot honom och lät nosen röra hans päls, de skulle bli föräldrar.
"Ja" svarade hon lyckligt, vad hade hon egentligen varit rädd för? Varför hade hon tvekat? Efter allt som Kenai gått igenom för att få träffa henne igen borde hon förstått från början. Svansen slog nästan i hennes sidor där hon lyckligt pressade sig mot den brun melerade hanen, som månen blekt till olika nyanser av grå och silver. Kunde det bli något bättre än just den här stunden? "Ja, vi ska bli föräldrar" hon upprepade det, nästan som om hon försökte övertyga sig själv, och hon betonade Vi. Det skulle vara Dem, tillsammans. |
| Kenai Död
Spelas av : My | Död
| Rubrik: Sv: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT tor 26 dec 2013, 19:35 | |
| Kenai ansträngde sig för att andas i en takt som skulle anses normal & hälosam. Gång på gång fick han påminna sig själv att samla sig, sina tankar & alla olika sinnestämningar. Allt var väldigt överväldigande.
Efter några djupa andetag, lyckades han få bukt på alla dessa virvlande känslor. Äntligen kunde han fokusera på Loiana, & vad hon utspeglade. När honan tryckte sig emot honom, i en gest av kärlek & omsorg tvivlade han inte på att hon var lika glad över det som honom. På vilket sätt kunde deras kärlek bli mer fulländad? Varghanen backade några steg bakåt, så han kunde betrakta Loiana obesvärat. Svansen dunkade längs hans bakparti i långa, utsvängda rörelser.
" Hur länge har du vetat? " frågan kändes nästan lite oundviklig. Hade hon haft det på känn, enda sedan hon börjat ta sina "ensamma" stunder. Eller var det nyligen hon insett att det faktiskt var så? Kenai klandrade henne inte ifall hon vetat en längre tid, men inte vågat erkänna för sig själv. Det var något livsförändrande, det var självklart att tanken var en aning skrämmande - men tillsammans med Loiana kunde det inte kännas mer rätt, & han hoppades hon kände likadant när det gällde honom. |
| Loiana Död
Spelas av : Skruk | Död
| Rubrik: Sv: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT tor 26 dec 2013, 20:05 | |
| Hon lyssnade bara på hans andetag, lyssnade på sina egna, lände hjärtat rusa i bröstet, av lycka, glädje. Hon kunde nästan höra hans hjärta, kunde känna hans själv värme. Det var så vackert, som om allt det som månen blekt till silver började lysa med en egen glöd, en egen skönhet. Som om alla världens bitar föll på plats i den stunden, men kanske var det bara något som hon inbillade sig.
Hans fråga dämpade dock känslan då hon, återigen, blev något nervös. Ja hur länge hade hon vetat nu? Tillräckligt för att hennes mage skulle ha växt synbart, så att hon snart skulle anses som tjock. "Ett tag" erkände hon ändå. Men hon hade tvivlat, länge hade hon tvivlat. Men nu var hon säker, inget annat kunde få henne att växa så snabbt om magen, och det var ett faktum att hon måste berätta för dem nu, för snart skulle väl Dimitrij ändå kunna känna av dem själv, och Loiana ville inte dölja det för dem, ville vara ärlig. Så därför hade hon börjat nu, med Kenai.
Hon log åter prövande mot honom, försiktigt. |
| Kenai Död
Spelas av : My | Död
| Rubrik: Sv: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT fre 27 dec 2013, 09:52 | |
| Blicken innehöll förstående & ömkan. Ett mjukt, snett leende låg på hans läppar när han betraktade Loiana som något nervöst förklarade sig. Kanske borde Kenai anat något själv? Självklart borde han haft det i åtanke, men det slog honom aldrig. Hans undermedvetna vågade väl aldrig låta honom få den sortens glädje när den inte var garanterad, men även nu, behövde han komma ihåg, att den inte var garanterad.
" Åh.. " Lät han bara. Som en suck eller ett stön av olika lyckliga känslor. Det var omöjligt att inte se, eller känna av auran av lycka som sprudlade om honom. Om energi kunde ha färger, skulle han sparka & glöda av alla jordens färger.
" Jag kan inte förklara hur lycklig jag är nu. " Rösten var lågmäld, nästan som om han pratade lite med sig själv. Blicken förflyttade sig från marken framför hans tassar till hennes blåa ögon. Leendet breddade sig en aning. " Jag kommer göra allt för dig. " Snabbt rättade han sig: " För er. " Han nickade snabbt, men menande åt hennes mage. Nu kunde han knappt vänta på att de små knytena av liv skulle komma till världen, samtidigt som en svag ångest växte i bröstet. Han ville inte att något skulle hända dem, eller Loiana. Det fick inte hända något. En sting av oro bet honom i bakhuvudet, han antog att det var en känsla han nu för alltid skulle bära med sig, oron som en älskande far hade. |
| Loiana Död
Spelas av : Skruk | Död
| Rubrik: Sv: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT lör 28 dec 2013, 14:19 | |
| Då han lyfte huvudet för att möta hennes blick så breddades leendet ut och blev innerligt. Ja, de skulle klara det, tillsammans. För det fanns inget som talade emot det, eller ja nästan inget. Förutom det faktum att hon inte mindes sin egna uppväxt och därför inte hade någon erfarenhet av den. Men de skulle gå bra. Man behövde inte veta allt för att uppfostra valpar, bara veta vad man ville lära dem om livet. Vad de var tvungna att lära sig om livet.
"Jag har nog en aning" svarade hon, fortfarande leendes. Jo hon hade nog en aning om vad han kände, för hon kunde lätt erkänna att hon nog kände något liknande. Hans ord värmde henne, för Dem. Hon såg bak på den något runda buken, han skulle göra allt för dem. Tanken värmde lika mycket som orden. Hade hon inte önskat detta när hon varit på ön med Dimitrij och Aldo? Jo, starkt, och innerligt, hade hon önskat att hon haft valpar, så varför tvekade hon nu? Hon mötte åter hans blick, med sin egna kärleksfulla. |
| Sponsored content
| Rubrik: Sv: Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT | |
| |
| | Hearts like ours [Loiana] AVSLUTAT | |
|
Dina behörigheter i detta forum |
---|
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
|
| |