Jiras nätta tassar hade fört henne allt längre och längre norrut, varför var en fråga som var svårt att svara på. Egentligen avskydde hon ju kyla. Likväl var hon nu där, i den mörka och djupa Nordanskogen. Och hon som brukade tycka att Kaiwood hade en mörk och tryckt stämning. Trotts kylan som låg o den sena höstluften så kryssade hon mellan stammarna med ett förnöjt uttryck. Det var skymning och eftersom året nu var betydligt närmre vinter än sommar så försvann solen med en otrolig snabbhet. De första stjärnorna hade redan börjat skymta på himlen, men det kunde man inte se från marken där Jira befann sig. 
Med en gäspning slog hon sig ner i den frostiga mossan, det var mindre snårigt här än i Kaiwood. Hon antog att det berodde på att så lite solljus nådde marken. Så såg hon något som drog till sig hennes uppmärksamhet.
"Ser man på.."
Väste hon och började genast röra sig mot en trädstam. Dårört, såhär långt norrut. Tänka sig. Med en lätt grimage började hon tugga i sig av plantorna, de var nödvändiga för de flesta av hennes gifter.

[Dominique]

Den stora varginnan hade tagit sig norrut. Hon lämnar inte de områden närmast Kaiwood i alla fall. Hon vill inte ta sig längre bort. Hon vill finnas i närheten om hon skulle behövas. Och nog hade det varit ett smart drag av henne då hon senast mötte på den tvåfärgade hanen Shiva för andra gången. Första mötet hade varit intressant. Och Nique hade lovat honom lojalitet i utbyte mot en trygg framtid. Senaste mötet hade varit annorlunda. Då hade det varit hon som stått över honom. Han hade varit så nära att förlora allt medvetande. Kanske aldrig vakna upp igen. Hallucinationer hade jagat honom och ett tag hade han kallat Nique vid någon annans namn. Nique hade än dock gjort vad hon kunnat för att hjälpa honom. Och han hade lyckats att ta sig från platsen om än på svaga ben. Men om Nique ska få det hon vill kan hon inte låta den tvåfärgade hanen dö. Allt hon vill är att ha ett syfte med sin existens. Och det hade han lovat henne. Om han kommer hålla det löftet är en annan sak. Men Nique är inte den som bryter sina egna löften.

Nordanskogen är det nu hon befinner sig i. Natten har nalkats och även om hon inte kan se den kära månen så känner hon dess närvaro. Och silvertiaran som pryder hennes panna glöder mjukt. Den isblå blicken sveper från stam till stam när varginnan rör sig framåt. De läderartade vingarna ligger vikta vid hennes sidor. Fingrarna är indragna. Även om det ser ut som nakna armar så är hennes vingar långt mycket vackrare än de fjäderklädda hon sett på vissa andra vargar hon stött på under sitt ännu unga liv. Ett nöjd min pryder hennes anlete när hon ser sig omkring. De tofsprydda öronen klipper mjukt till när hon uppmärksammar en annans närvaro i denna skog. Lätt nyfiket tar hon sig närmare. Rör sig elegant och med lätta steg. Snart får hon syn på en främling med minst lika intressant utseende som Shiva. Nique stannar upp. Blir stilla. Små vita moln bildas kring hennes nos av andedräkten.

"God afton, främling". Hälsar hon. Av dofterna att dömma verkar denna varg även hon tillhöra flocken TBB. Den som huserar i Kaiwood och som Nique själv önskar medlemskap i. Kanske denna natt kan skänka henne något?

Achangra känner något längs ryggen och ena örat klipper till, hon var säker på att skogen förvarnat henne för något. Snabbt slutar hon tugga på växterna och vänder sig med ryggen mot stammen. Mycket riktigt närmar sig där en varg. Hona, av lukten att döma. Hennes ansikte glittrade av vad Jira antog var månmärken. Jiras öron klippte till ovanpå hennes lilla huvud och hon synar oblygt honan medan denne talar.
"Hälsad."
Svarar hon sedan med likgiltig stämma, kunde inte riktigt avgöra vad hon skulle tycka om honan såhär på första anblicken. All erfarenhet hon haft av månvargar var att de var trogna tjänar till månens ödmjukhet, något hon inte hade överdrivet höga tankar om. Men aldrig skall man vara snäv i sitt bedömande av andra. En röst inom henne viskade tyst, låt henne bevisa dig. Jira litade alltid på sin intuition.
Hon sträckte på sin lilla kropp och intog en värdig hållning.
"Achangra av TBB"
Presenterade hon sig sedan och svansen svepte i ett S-mönster bakom henne.

Den isblå blicken vilar på främlingen. Med lugn men ändå korrekt ställning står Nique stilla där hon står. Hon började tränas till en krigare redan innan hon kunde gå. En väktare. Ett verktyg för andra att utnyttja. Men hon har sin värdighet ändå. Hon ser aldrig ner på någon annan. Låter alla visa henne vad de går för. Handlingar talar oftast mer än tusen ord. Men ord har sitt värde även det.

Nique nickar lätt.
"Hälsad, Achangra av TBB. Mitt namn är Dominique". Ännu ej tillhörande någon flock. Men hon hoppas. Nyfiket fortsätter hon studera främlingen.
"Vad för en medlem av TBB till denna skog? Om det inte gör något att jag frågar". Ena örat tippar åt sidan för att snart spetsas åter. Nique är nyfiken av naturen. Men hon fick tidigt lära sig att frågor inte är något som accepteras med lätthet. I den flock hon växte upp i var det förbjudet för henne att ställa frågor. Det fick hon ofta prygel för. Innan hon insåg att hon själv kunde göra mycket mer skada på dem än de kunde på henne. I detta land har mycket visat sig vara annorlunda. Men hon är fortfarande inte van vid friheten. Hon är ingen ensamvarg.
"Jag mötte en flockbror till er för ett tag sedan. Shiva var hans namn". Nique står kvar där hon står. Rör sig inte. Det är endast svansen som då och då sveper till bakom henne. Annars hänger den bara ledigt.
"Er flock är mycket intressant för mig. Och jag önskar inträde. Kanske ni har några tips för mig?" Hon frågar lite försiktigt. Om hon visar sina intentioner så kanske den andre inte är så misstänksam mot henne? Man kan ju hoppas. Och hoppas Nique på inträde i TBB så vore det väldigt lyckat om hon kunde skapa sig goda relationer inom flocken redan nu. Kontakter. Men det är ju ledarinnan som bestämmer. Shiva har berättat om denne. En eldtik. Någon Nique faktiskt har något gemensamt med.

Hon förblev kyligt avvaktande till en början, fortsatte att syna honan. Så kom dagens nästa positiva överraskning. Se där, en potentiell medlem. Hon log svagt.
"Vad som fört mig hit är lite oklart även för mig, kanske bara ett av ödets nycker..."
Leendet var mystiskt, som om det låg mer i hennes ord än vad man riktigt kunde förstå.
"Så du har träffat Shiva?"
Hon kunde inte hindra ansiktet från att spricka upp, tänderna blottades i ett brett, roat leende.
"Vad tyckte ni om honom då?"
Frågan uttalades med en road ton i rösten och ena ögonbrynet höjdes lätt. Jira gillade sin flockbror, hans var klok och stark och hade dessutom en träffsäker humor. Hans visioner för flocken var också dem något som hon ställde sig bakom. Att kalla honom en vän var kanske att ta i lite väl, men han var en flockbroder som verkligen förtjänade det epitetet.
Honans nästa fråga fick leendet att krympa lite och hon gav den andre en skarp blick.
"Du måste vara villig att tjäna flocken till döden."
Humorn var som bortblåst ur hennes röst.

"Vår nuvarande ledare heter Thzuki, om jag var du skulle jag söka upp henne eller be en medlem söka upp henne åt dig ifall du skulle äga sådana kontakter. Sedan är allt upp till henne, om du är värdig är du med, om du inte är det så är det över.."
Hon fnös och flinade emot främlingen. Orden hon yttrade gav en aning om att ledaren kanske inte var så bestående som man kunde misstänka.
"Eller egentligen är det upp till dig, om du har styrkan som krävs eller inte."
Hennes haka sköts ut lite när hon talat och hon smackade med tungan mot gommen. Blicken fortsatte att studera den andre från topp till tå.

"Säg mig, varför är en månvarg intresserad av en flock som TBB, vilka är dina motiv?"

Vad hon tycker om Shiva? Det är en intressant fråga.
"Han är en intressant individ. Och han verkar ha spännande idéer". Svarar hon. För en liten stund sveper den isblå blicken runt platsen. Mest utrymmer bakom Achangra. Kanske för att den andre inte ska känna sig helt utstirrad? Eller för att skogen verkar lite... intressant?

Blicken sveper tillbaka till Achangra. Ett lätt leende sveper över de mörka läpparna.
"Självklart". Svarar hon. Tjäna flocken till döden. Varför inte?
"Vem som än innehar ledarpositionen så är jag mer än villig att tjäna flocken till döden". Lägger hon till. Hon fick en känsla av att Shiva verkar ha inflytande även på denna varginna. Nique har gett Shiva sin lojalitet. Visat för honom att hon är att lita på när han behöver henne. Är denna Achangra med på det hela med? Det här verkar kunna bli mer intressant än Nique först kunnat hoppas på.

Ett mjukt flin ersätter leendet på hennes läppar. Måntatueringen i hennes panna bleknar något. Om hon har styrkan? Det är det hon är mer än villig att bevisa. Snart slätas anletsdragen ut igen. Måntatueringen bleknar bort märkbart. Ersätts av den varma glöden i den isblå blicken. En lätt rökstrimma lämnar nosen.
"Det är mer som döljs under ytan än vad första anblicken utger. Mina motiv är inga mer än att jag vill finna en plats att tillhöra. Men ett lugnt och rofullt öde är inget jag söker". Svansen sveper till bakom henne och det rycker till i ena vingen.
"Som du nog märkt är jag ingen vanlig månvarg". Hon tippar huvudet lätt på sne.

Achangra såg med en skarp blick på honan. Vad hade Shiva egentligen sagt till henne? Hon antog att det var något riktigt bra, Shiva var en mästare på leken de lekte. Oavsett så kunde hon inte låta bli att uppskatta honans inställning. Det var flocken, inte ledaren, som var det som lockade henne. De hade allt för bittert fått erfara vad lojalitet endast mot en ledare kunde medföra. Med iskallt hat tänkte hon på sin forna beta Hielo.
Blossom hade samlat på sig ett otaligt antal anhängare, både i och utan för flocken, och när hon försvann så försvann även dem. Thzuki hade svårt att föra vidare arvet. Kanske för att det aldrig var hennes att ärva.
"Vanlig och vanlig.."
Sade hon och gungade lite fram och tillbaka, den lila blicken himlade åt uttrycket.
"Du har ju uppenbarligen varit så pass vän i ditt lilla liv att kära Lunatic där uppe inte övergivit dig än"
Flinet som låg över läpparna var både rått hånande och otroligt charmigt. Det var svårt att avgöra om utspelet var menat som en kränkning, och om det i sådana fall var en seriös sådan. Skulle man kunna se ut som något annat än en dåre om man inte skrattade bort den syrliga kommentaren?
Hennes anlete ändrades drastiskt och hennes leende blev rent vänligt.
"Du ska se att du hittar en starkt tillhörighet om det visar sig att du platser."
Sa hon sedan milt.
"Och det är jag säker på att du gör.. bara du får rätt förberedelser.."
Flinet återtog sin vanliga mångtydiga karaktär.

Ett lugnt flin placeras på hennes läppar och hon skrattar lätt.
"Det har förmodligen både sina för och nackdelar". Svarar hon. Utan stödet från månen skulle hon aldrig ha lyckats hjälpa Shiva när hon fann honom i det skick han var i på den karga stenslätten Ken-Yak.
Förhoppningsvis slipper hon möta på honom i sådant tillstånd fler gånger.

De tofsprydda öronen klipper till på hennes huvud när Achangra talar igen. Flinet ligger fortfarande mjukt kvar på hennes läppar. Hon börjar faktiskt gilla den här lilla lila-svarta tiken. Det vore väldigt intressant att få bekanta sig mer med Achangra.
"Vad för förberedelser är det ni talar om? Ni gör mig väldigt nyfiken, Achangra". Svarar hon med en tvetydig min. Har denna mindre tik bildat sig en uppfattning om Nique? Förhoppningsvis är det förmånligt. Nique vill inte skaffa sig fiender i flocken redan innan hon fått chansen att bli en av dem. Men kanske dessa två tikar står på samma sida?

Jiras vänligare leende låg kvar på de alltid krökta läpparna. Hon studerade den andra honan varsamt, öronen klippte fram och tillbaka över hennes huvud medan on övervägde var hon skulle svara. Hur mycket hjälp skulle hon egentligen erbjuda?
”Som sagt så är det Thzuki och ingen annan som kan ge dig ett medlemskap.”
Sade hon lugnt, drog riktigt ut på orden.
”Någon som kan hjälpa dig är att veta hurdan Thzuki är, något annat är att känna till flockens seder...”
Fortsatte hon sedan och leendet byttes ut mot ett flin. Konstpausen bredde ut sig mellan dem.
 
”Men om du känner TBB så vet du att dess medlemmar sällan gör saker av välvilja mot andra än sina flocksyskon… Och trotts dina ambitioner är du inte en sådan än.”
Hennes blick var nu kall.
”Vad kan jag tjäna på att hjälpa dig?”
Hennes ögonbryn höjdes i en frågande gest.
”Jag behöver knappast påminna dig om vad du har att vinna på min hjälp, för om du misslyckas med att ta dig in i flocken kan det mycket väl vara det sista du gör. Varje detalj är för dig värdefull…”
Hon smackade lite med läpparna medan hon lät sina avslutande ord dröja ytterligare lite. Det skulle vara en lögn att säga att hon inte uppskattade honan det minsta, men trotts det svaga gillandet så var inte Jira någon som lätt dömde en annan. Och aldrig att någon känsla tilläts vara villkorslös.
”Och om du träffat Shiva och han trotts det har ditt gillande så vet jag att din lojalitet redan ligger hos honom. Så säg mig, lilla måndotter, vad har du ett erbjuda mig?”

Den lila blicken mötte skarp den andres rödgnistrande.

[Jag plockade bort månvargen i Nique. :3 Så nu är hon bara Infero och Drakarg]

"Jag är väl medveten om det. Men denne Thzuki verkar inte vara den lättaste att möta". Svarar hon lugnt och håller den isblå blicken fäst på Achangra. Shiva har redan gett henne lite tips på vad hon kan tänka på. Men det är bara Nique själv som kan förbereda sig på det mötet. Och det skulle ju underlätta för henne om hon visste mer om denne Thzuki. Men hon kanske redan vet tillräckligt? Hon vet i alla fall att Thzuki är en Infero. Renrasig. Och riktigt eldfängd. Bara det lockar Nique ännu mer. Hon vill väldigt gärna möta denna eldtik och bilda sig en egen uppfattning om denne.

"Shiva har min lojalitet. Och det har jag bevisat för honom. Han behöver inte tvivla på mig. Men det är upp till honom". Säger hon och fuktar nosen med tungan. Det ringlar lite svart rök ur hennes nos när hon andas. Ett mjukt leende leker på hennes läppar.
"Vad jag har att erbjuda er? Det är en bra fråga. Men står du på samma sida som Shiva så kan även du ha min lojalitet". De tofsprydda öronen klipper till på huvudet.
"Är vi inte redan systrar med det i tanken?" Hon tippar huvudet lätt på sne. Nique gillar redan Achangra. Hon kan vara bra att ha på sin sida. Att hålla sig god med.
"Vill ni dock ha mer av mig så är jag nyfiken på era önskemål". Lägger hon till med en lätt nickning.