Ivy hade klarat det. Hon hade lämnat skogen med de förtrollande rosorna och dess berusande doft. Rosorna hade inte kunnat stilla Ivy's längtan efter att se något om var vackert, skapat av naturen. Så hon hade med bestämda steg klampat ut ur skogen, och vidare in i det okända. Tiken hade vandrat över ett stenlandskap, och ogästvänlig slätt och nu kommit fram till det här

Numoorislätten skulle kunna kallas vacker. Gräset, dem små vattenhålen, och framför allt dem stora djuren! På avstånd hade hon betraktat deras betar, stora bruna kroppshyddor och korta ben. Ivy hade inte vågat jaga dem, för hon misstänkte att hon inte skulle lyckas. På sättet dem slogs med sina betar och grymtade fick hon intrycket av att de var farliga.
Det Ivy älskade mest med slätten var utsikten. Hon älskade att man kunde se hur långt som helst - ända tills horisonten avbröt sikten. Molnen var avlånga, och solen påväg upp. Det blåste lite och hon njöt av de fläktande svepen.

Shiawase lät vinden slita tag i hans päls, han sprang. Lät benen leda honom. Dagen var vacker och han hade aldrig mått bättre! Han drog in dagens luft och kände doften av gräset, slättens djur och en varg? Varg? Han stannade och såg hur en svart  varg var framför honom med två olikfärgade ögon. "Hej.. Vem är DU?" frågade han och joggade närmre. Han drog in främlingens doft igen och backade sedan. "Jag är Shiawase, men kallas Shia" sa han och såg sig om. Innan blicken fästes på varelsen.

Vad för ras var den av? En Fakagvarg som kunde vara vinglös och se ganska så olika ut? Nej, det kunde inte stämma. Ögonen påminde honom om något.. Han bet sig i underläppen och såg upp mot himlen. Gift.. Kunde främlingen vara en giftvarg? Kanske.. Han var inte säker men la sedan blicken på varelsen och väntade på att den skulle ta till orda.
Enligt han skulle det vara mycket intressant att få möta en Giftvarg, trots att han hyste lite skräck för dom. Tack vare att dom just var giftiga. Han hade hört så mycket om dom, att deras gift kunde döda en hel arme vargar. Men mycket var bara sagor.

Ännu en svepande vind kom. Det luktade varg. En annan varg. Förvånat lade hon huvudet på sned och spejade ut över slätten. Hon såg ingen varg. Ivy vred tillbaka huvudet och hoppade bakåt av förskräkelse. En varg hade kommit fram ur tomma intet, mitt framför henne!
"Hej! Vem är du? Hon han inte svara innan vargen joggade närmare och drog in hennes doft. Tiken rynkade lite på näsan. Vilken konstig varg. Men hon lyssnade till hans ord och svarade honom glatt.
Jag är Shiawase, men kallas för Shia.
"Hej! Jag är Ivy!" presenterade hon sig glatt. Sedan rynkade hon på näsan så att det såg ut som om hon var rynkig.
"Om du inte har något bättre för dig så kan du sticka här i från!" Rösten var hård och svansen piskade fram och tillbaka. För att genast bli lekfull igen.
"Sluta vara så otrevlig! Han bad ju bara om mitt namn! Så, Shia, var kommer du ifrån?" frågade hon nyfiket, men början av hennes tal var strängt.

Shiawase ryggade tillbaka, var vargen besatt av en demon? Nej, så kunde det inte vara. Den hade bara några, eller många skruvar lösa. Men han kunde ändå inte låta bli att bli nyfiken på den andra varelsen. "Är du två personer?" frågade han, försiktigt för att inte rata upp främlingen som säkert besatt giftets kraft.

Shia drog in doften från vargen, betraktade den och la den på minnet för att kunna komma ihåg den till slutet. Det var en mycket underlig varelse. En klyven person, han betraktade den noga för att sedan sätta sig ner. "Jag kommer inte gå.." sa han sedan med en lätt, retig stämma. Han kunde helt enkelt inte låta bli att retas.
Det var farligt, men väldigt underhållande.
sedan så såg han ner på marken, och lät små klumpar jord bli svävande, innan han började bygga en varg skulptur av dom. Han nynnade medans han gjorde det, och såg då och då upp på Iyv.

Vargen ryggade tillbaka. Hon höjde lite P huvudet och tittade granskade på honom.
"Är du två personer?"
"Nej! Kan du se två vargar?" fräste hon så salivet, intensivt gult, flög.
"Sluta vara otrevlig.." sa hon tankfullt och böjde lite på huvudet. Var hon två personer?Ingen hade frågat det förut. Alla hade kallat henne galen direkt. Den mörka lilla tiken funderade och funderade. Vad hade hon just sagt? "Sluta vara otrevlig...". Till vem? Shia hade inte varit otrevlig. Vem var det då hon pratade till? Sig själv? Nej, hon hade inte varit otrevlig. En elak liten röst dök upp i huvudet.
"Du är galen." fnös den. Ivy morrade tyst åt den. Var hon det? Kanske. Eller så var hon två personer. I en varg. Kanske.

Shia verkade ha tröttnat på att vänta på hennes svar, och hade satt sig ner och börjat leka med lerklumpar.
"Jag kommer inte gå.." Det ville hon inte heller.
Ändå krullades hennes svans ihop sig till en liten boll och hon morrade våldsamt mot den uppkäftiga lilla valpen. Tvärt stannade hon. Det var inte hon. Ivy skällde upphetsat. Hon visste svaret!
"Ja! Jag är två personer!" Hennes röst var glad, upphetsad.

Shiawase såg på tiken, hon var faktiskt väldigt underhållande. Han avr som en liten valp igen. "Då säger vi så här, den goda sidan är del 1 eller Ivy. Och den andra del 2" sa han lätt med ett busigt flin. Enligt han själv skulle det bli mycket enklare så.

"Det är annorlunda att vara två i en kropp, men enligt min sak är det bra" sa han med ett stort leende på läpparna. Sedan såg han på sin varg figur som var färdig. Då lät han ytligare flera små jord klumpar lyftas ur marken. Han började bygga en till varg, som skulle motsvara han själv.
Det gick fortare, efter som att han var mer van vid att bygga sig själv. "Så" sa han när han var färdig. Han började fundera igen, och snart var ännu en omgång jord uppe i luften. Han började bygga igen. Han hade byggt ända sedan han var liten, då han inte hade haft någon att leka med, eller något annat att göra.

Hon nickade.
"Jag är den goda sidan. Jag är Ivy." sa hon högt och vickade lite på ögonbrynen.
"Kallar du mig den onda sidan?! morrade hon högt. Gult saliv rann nerför hennes käkar. Det var egentligen inte saliv. Det var gift, gift som förlamade. Den uppkäftiga lilla valpen skulle få smaka på det. Hon förberedde sig för att spotta, men insåg vad hon gjorde och svalde istället.
"Jag är då inte ond. Du är elak." sa hon och blängde på sina tassar. Sedan tittade hon på Shiawase. Han byggde vargar, av lera och jord. Hon log förtjust. Det såg roligt ut. På sätt och vis kanske hon var barnslig. Men nej, hon trodde inte det. Det var nog Shia som lockade fram det.
"Jag tycker du borde göra dem med färg!" sa hon. Hon drog ett djupt andetag, och såg till att Shiawase inte var nära henne, och andades sedan ut den på den första figuren. Jorden färgades rosa, och den såg mycket rolig ut. Ivy fnissade och vände sig mot den som tydligt var han. Hon spottade på den, med grönt saliv. Hm. Lite till. Hon spottade några gånger till. Vargarna var nu en halvfärdig, en knallrosa och en brun varg med grön man.
Ivy var nöjd med resultatet.
"Fint va? Det där är du!" sa hon glatt och pekade.

Shiawase såg roat på honan när hon pratade, han drog förskräckt undan tassarna när Ivy blåste ut sitt gift. "Del två, vad vill du heta då? Ivis kanske?" sa han retande och backade.
"Men, du är kanske inte ond då. bara inte helt genomgod. Det måste du erkänna"  sa han och lät ytligare några lerklumpar stiga upp från marken. Han placerade dom som ifall en varg steg ur den ena jordvargen som skulle föreställa Ivy.  "Kluven själ.." mumlade han för sig själv. Sedan så såg han på Ivy, hon gjorde honom ovanligt glad, "Ivy.." började han och bet sig sedan i läppen. "Är vi vänner?" frågade han och sedan spred sig ett stort leende på den unga hanens läppar.
Vän, det skulle han kunna kalla henne. Och det ville han också. Han såg ner på varg figurerna, och kände sig ganska nöjd.

/Sorry för segt svar, då jag inte har Ivy på min vanliga mail så hade jag ingen aning om att du svarat x(/

Lite triumferande såg hon på vargarna, både den riktiga och jordvargarna. Sedan talade Shiawase och hon blev arg.
"Hör nu på lilla oförskämda varg! Om du inte passar dig så sliter jag.. nej förresten, jag gör det ändå!" Han backade och hon närmade sig med ett ondskefullt leende, men stannade genast och såg väldigt förebrående ut.
"Det var det fulast du sagt på länge!" grälade hon på sig själv. Öronen stök sig bakåt men reste sig genast. Två sidor kämpade mot varandra, men Ivy vann.
"Men, du är kanske inte ond då, bara inte helt genomgod. Det måste du erkänna." Ivy rynkade lite på näsan. Menade han det åt henne? nej, det måste vara åt den andra.
"Ja, det måste hon." svarade hon i den andras ställe och skakade lite suckandes på huvudet. 
Fler jordklumpar steg ur marken och började bilda en till varg, alldeles intill eller nästan på den rosa vargen. Den rosa vargen som skulle föreställa henne. Shia mumlade något, och hon spetsade öronen, men hon hörde ändå inte. 
"Ivy.. är vi vänner?"
Hon hade missat hans ord, men hon kunde inte missa hans stora leende, som hon genast besvarade med ett stort leende. 
"Jaaa!" svarade hon glatt samtidigt som en butter röst muttrade något annat.
"Nej." Orden blandades ihop och det blev en enda stor röra. Ivy skakade lite på huvudet och harklade sig. Strängt tryckte hon ner den andra, och log sedan bredare.
"Ja!" förtydligade hon och log.

Shiawase drog sig försiktigt tillbaka, när den ena hotade honom. Men han kunde inte låta bli att vara nyfiken. Stunden kunde inte riktigt vara rädd, bara lite lätt orolig. Hans öron reste sig genast upp, en vän. Hans första riktiga vän på länge, men den underligaste han någons hade träffat. Men det spelade inte han någon stor roll alls. "Vill du jaga?" sa han med en lekfull blick. Hans svans rörde sig lätt, och fick vinden att ta vika.
Han hoppade lätt och stannade sedan, hade glömt för några sekunder att Ivy var giftig, vilket fick honom att rygga tillbaka en aning. Men sedan så lät han huvudet fyllas av andra tankar, inget skulle gå fel under jakten. Hans svans började åter igen röra sig och han drog in doften som kom från markerna. Han vred på huvudet för att uppfatta djur, men inget verkade vara jätte nära precis.
Men det gjorde honom inget att få röra sig för lite mat, och han hoppades att Ivys gift inte på verkade honom genom kött.


[Förlåt för seeegt svar. :c]

Vill du jaga?
Ville hon det? Magen kurrade glatt till som svar och hon nickade mot honom. Han hoppade och hon tog själv ett skutt, högt upp i luften. Vinden ven om henne när hon åter började falla mot jorden, för att sedan dunsa i marken. Lite omtumlad skakade hon på huvudet. Så högt hade hon aldrig hoppat förut. Det måste vara glädjen över sin första vän som gav henne kraften. Hon hoppade igen. Och igen. Ivy slutade snabbt. Hennes stackars bak tog så mycket stryk att det inte var värt det. 

Honan drog in ett djupt andetag. Det luktade gräs, och Shiawase. Inget djur. Det gjorde inget. Benen pirrade av spring.
Hon sneglade på honom.
"Ska vi springa?" Hon väntade inte på svar, utan stack iväg. Inte lika snabbt som vanligt, men tillräckligt snabbt för att han inte skulle kunna söla om han vill hinna ikapp henne.

[Tvångsavlutar det här då det var nästan ett år sedan jag fick svar och spelaren inte synts till på lång tid.]