[Taouro & Shiawase]

Splendor kunde inte avgöra det, var det rök? Nej, det kunde inte vara det i "hans" numoori. Aldrig, trots att det hade varit torrt en längre period. Nej, det kunde inte vara eld. Trots så tyckte han att det hade varit tort en längre period, men tänk ifall det var en annan varg som hade skapat elden då?

Spledor beslöt i vilket fall som helst att han skulle röra sig väster ut, det var säkrast så, och försöka hålla sig när vattnet. Han skulle vandra till Ken-Yak Silverpile, Itrozo och sedan komma till Ötamon där han skulle äta upp sig riktigt ordentligt innan han tog sig upp i bergen och vandra norrut, mot Glaciären.
Han drog in doften, ja. Det var eld. Så det var bäst att hanbörjade gå, och det gjorde han.

Splendor hade nyss satt i sig ett fågel ägg och två fågelungar. Som var alldeles nyckläkta. Så han kunde hålla hungern i schack ett litet tag till.
Han lät tassarna börja röra sig, medans han hela tiden lyssnade efter vattnet, vattendraget som han hade som han hade släkt törsten med innan han hade lagt sig ner för att sova.

Shiawase lät tassarna styra honom, han ville hitta vatten. Dom torra dagarna var bäst intill outhärdliga. När han kunde höra vattnets bekanta och välkomnande ljud så började han springa, springa mot det som skulle släcka hans törst.

Men han stannade plötsligt då han såg en annan varg hane, var han farlig? Han var säkert också ute efter vatten. Eller?
Han sänkte huvudet och rörde sig mot hanen, eller skulle han nonchalera hanen och dricka i stället?
Shia vart en aning förvirrad men han höjde huvudet igen, lät det  sjunka tillbaka. "Jag är Shiawase, född i Numooris djungler. Och vem är du?" sa han först en aning osäkert och sedan med något stadigare röst.
Den andra vargen var lika stor som honom, men säkert något starkare.

Taouro hade tagit sig från döda skogen och nu hit, hon kände hur magen nästan skrek efter mat, och hur länge sedan det var som hon åt.
Men först ville hon vila, hon hade rört sig från döda skogen och beffan sig nu här. Numoorislätten, det var inte så planerat. Men hon hade hört att det skulle börja brinna, men själv trodde hon inte på det.
Det var tort, men varför skulle gudarna vilja bränna ner ännu ett område och förstöra ett helt djurliv?

Mitt i sinatankar så såg hon två hanar, en främling och en mer bekant. Men vad var hans namn? St.. Sl.. Splendor! Hon struntade i den andra, för att  få häls på Splendor, hennes brors vän. Såsom hon minns det i varje fall. "Hej! Minns du mig? Taouro?" sa hon glatt, hon struntade i hungern. Och nu var hon som förbytt, som en liten valp igen.
"Jag är på väg mot bergen, vart ska du?" sa hon och viftade på svansen. Som i flera månader hade varit som förstelnad.

Spledor såg på hanen, som bara hade kommit och trängt sig på. "Vad spelar det för roll?" fnös han och såg sedan ännu en gestalt, var han med i en flock?
Han gick fram till vattnet och sänkte huvudet och började dricka. Så hörde han en bekant röst, Taouro? Levde hon? "Ja, ja det gör jag!" sa han och lät tungan lätt glida över hennes kind.
"Näst intill, ja" sa han och såg sedan på hanen. Något mer lugnare den här gången. "Jag är Splendor" sa han och såg sedan på Taouro. "Jag beklagar din bror" sa han och suckade.
"Vi var bästa vänner som du vet, och mellan oss. Antar jag att det var en dum  ungdoms kärlek. Men nu är det dött?" sa han retande och puttade till honan.
Sedan såg han på vargen Shiawase, "Varför har du tagit dig hit?" sa han. Lugnt, han var tvungen att hålla sig någorlunda lugn just nu.

Slendor hade näst in till glömt bort Taouro, hans bästa väns syster. tanken fick han att skratta lite.

Shiawase såg på honan som kom, Taouro. Dom var gamla barndoms vänner verkade det som, han suckade och började dricka. Även vattnet var något varmare än vad det brukade vara.

Han såg upp på hanen, "Jag är en vandrare ochvandrar runt för att se världen!" sa han och fnös. Han satte sig och började nonchalant slicka slicka sina tassar. Den högra framtassen, vänstra och sedan baktassarna.
En vind pust drog genom gräset och Shia såg upp mot solen, en stor rovfågel svävade upp bland molen. Men han kände sig inte så värst oroad efter som att dom näst intill aldrig tog vargar, bara valpar.

[Ide torka]

Taouro såg på Spledor, och sedan på den andra vargen. Hon fnös när hon tänkte igenom vad Splendor hade sagt: "Vi var bästa vänner som du vet, och mellan oss. Antar jag att det var en dum ungdoms kärlek. Men nu är det dött?".

Taoo såg på Spledor ett långt tag och sedan den andra vargen, "Vem följer med och jagar?" sa hon och skakade på sig. Hon började med att sätta nosen i arbete. För nu skulle hon skaffa sig rejält med mat på sin färd, och det var ingen tvekan om det.
Hon hoppades att dom andra skulle följa efter henne, efter som att hon inte kunde fälla ett större byte själv utan att risker att skada sig allt för alvarligt.

[Slängde ihop något snabbt bara. ._. No idea. Kan dom försöka fälla ett stort rådjur? c:]