[Reserverad för Malphas.]

Det kändes som att det var så mycket som var nytt. Allt det här som de vuxna talade om. Kithara kunde inte minnas att fadern nämnt något om det. Visserligen kunde hon inte minnas mycket alls från fadern, men ändå kändes allting så främmande. Det var så mycket att lära sig. Hon försökte verkligen ta in allt, men det gick bara inte. Oftast slutade det i att hon bara kände sig förvirrad över allt som de talade om. 
Hon ville gärna fråga mer, men vågade inte riktigt. De vuxna hade så mycket att göra. Shona var visserligen tålmodig och svarade på det Kithara undrade över, men den unga valpen kände att hon inte heller ville tjata eller besvära sin adoptivmoder allt för mycket. Trots att frågorna aldrig verkade ta slut.
Så Kithara hade bestämt sig för att ta varje tillfälle i akt och fråga de som fanns i hennes närhet. Även om de vuxna ibland var lite läskiga, men hon kunde inte undvika alla dessa frågor, då skulle hon explodera. 

Och nu lade hon blicken på den stora hanen som var en av ledar-typerna drog hon ett beslutsamt andetag innan hon stegade fram emot honom. 
"Eh…" Kithara tvekade lite. "Malphas..?" 
Hon tvekade lite, visste inte riktigt hur hon skulle fortsätta, ville nästan huka sig under hans blick när han vände den mot henne. 
"Jag..." Hon hade inte haft en riktig konversation med honom. "Jag bara undrade..." Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga. "Ehm…" Kithara svalde, samlade modet inom sig. "Du har en ängel." 
Meningen slängdes klumpigt fram, och hon skämdes en aning. Men det var för sent att backa ur nu, så hon fortsatte att pladdra på.
"Eller, kanske ängeln har dig? Jag vet inte hur det fungerar. Har du valt den? Har den valt dig? Hur känns det? Bor ängeln i din kropp, eller... Och hur kan man dela kropp med någon? Jag menar, min kropp är ju min, och här inne ryms ingen annan." 
Hon såg förbryllad ut vid tanken.
"Jag bara undrar för pappa sa aldrig någonting om änglar. Så jag vet inte vad de är. Är en ängel som Gudarna du talar om? Moriko, och Kaito… Och jag är inte ens säker på vad dem är. Vi pratar så mycket om dem, som om vi känner dem, men ändå ser vi dem aldrig. Brukar man inte hälsa på de man känner? Men hur kan de ens hälsa på, bor de typ inte ovanför molnen?"
Orden bara flödade ur henne, tills hon insåg hur mycket hon pratade och då tystnade hon abrupt.

"Malphas..?"
 
"Ja."
 
"Du har en ängel."
 
"Guarderion," rättade han med en bestämd ton. Det var på tiden att Kithara lärde sig hans namn.
Efter det föll frågorna ur henne likt vattnet som föll i ett vattenfall.
 
"En ängel är inte som en gud. De är helt skilda väsen. Änglar är Meimeis skapelser, och Meimei är den största gudomen." Han såg på henne med en skarp blick. Hon skulle veta det här. "Som du vet." Han avvaktade kort för att sedan fortsätta.
"Guarderion valde mig som sin skyddsling. Han fann mig i en tid av förvirring och ilska, trots det ansåg han mig värdig honom. Värdig hans beskydd och visdom." Malphas tystnade och fick något frånvarande i blicken. Han återvände till den dagen då Tramptass nästan hade ihjäl Ceres, och när Pandora vände dom båda ryggen. Han harklade sig och studerade biten av metall som låg framför honom innan han åter igen tog till orda. "En ängel är ingen fysisk varelse, som du eller jag, den går inte att röra vid eller att se - om den inte själv väljer att bli sedd." 
Malphas reste sig upp och placerade båda framtassarna på den platta biten av metall. Vägde sin tyngd på den innan han, nästan likt ett kattdjur, började massera metallen med tassarna för att forma den efter sitt tycke. Långsamt gick det att se hur biten tunnades ut men ökade i omfång.
"Gudarna finns överallt omkring oss," sa han korthugget efter en lång stund av tystnad. 
"Hädan efter får du ta dina frågor till Ehfra. Speciellt dom frågor som du borde veta svaren på redan. Har du inte tagit del av lektionerna? Eller bara struntat i att lyssna?" Han såg på henne med en dömande blick.

Med en hänförd blick såg Kithara på den stora hanen. Det här ämnet fascinerade henne, och hon kunde inte förstå hur Malphas kunde veta så mycket. Men det var väl klart, hans ängel hade väl berättat saker. Hon önskade för en kort stund att hon också kunde få kontakt med dessa varelser, änglarna eller gudarna... Det hade varit så häftigt. Vidar hade varit så avundsjuk!
Men när blicken strängt spändes i hennes så vek sig öronen bakåt och en känsla av skam drog över henne. Hon ville sköta sig och vara duktig, och nu verkade det som att hon inte alls klarade det som förväntades av henne.
"Jag..." Kithara letade desperat efter orden. "Jag..." Hon svalde en gång, samlade det lilla mod som fanns i hennes kropp. 
"Jag ska vara mer uppmärksam i fortsättning."
Blicken sänktes mot marken och tyst bannade hon sig själv för sitt uppenbara okunskap. Det var inte alltid så lätt att hålla sig helt fokuserad, dessutom kändes det ofta som att det var mycket saker att hålla reda på. 
Snabbt sneglade hon upp på Malphas.
"Jag ska bättra mig. Förlåt att jag störde. Jag ska... Jag ska fråga Ehfra istället." 
Med några klumpiga steg backade hon från Malphas, fortfarande med en skamsen hållning och med öronen sänkta. Hon behövde verkligen bättra sig!