Träsket var sig likt, lika mycket snubbel rötter och växtlighet.
Crepsley vandrade med tysta steg och spänd kropp. Denna plats hade alltid gett honom konstiga tankar.
Även fast han trivdes här så vela tassarna ibland tvärvända. Men hans nyfikenhet och obrydda personlighet om faror fick honom att vandra djupare in. Då och då slog hans tassar till grodor som hoppade hej vilt.
Han granskade det mesta som han inte kände igen, det var ett tag sen har var hit senast.
Tassarna vandrade tyst och stannade då de mötte vatten, hanen böjde sig ned och började dricka. Han brydde sig inte om om något var giftigt, hans is frös den giftiga vätskan till is och sedan brukade han oftast spy upp det, att använda dessa isbollar med gift i som en attack tänkte han inte testa, inte ennu då han helt enkelt inte hade övat. Och det skulle vara ytterst pinsamt och förnedrande om attacken gick helt fel, så han avstod. Men såklart fanns det en del gift som spred sig direkt in i blodet och då kunde han bli mycket ostabil.
Crepsley drack fortfarande, njöt av att vattnet blev iskallt då han drack tack vare hans is kraft.

Jordblandat vatten sög ner henne allt mer och mer säkert. Hon har nu sjunkit ner till bröstet och bottnet var inte ens nära. Den förut snövita varginnan kämpade för sitt liv.
Hennes krafter hjälpte inte till allt för mycket, det hon kunde göra är att försöka frysa vattnet runt sig själv till is och på så sätt ta sig ut men tassarna var djupt intrasslade i lera och sand att de inte gick att rubba.

Hon började lätt drabbas av panik. I huvudet stod tusentals tankar som sprang omkring utan att tillåta sin ägarinna att hitta på en lösning och bara en enda tanke stod lugnt och stilla som sa att tiden blev bara mindre och mindre.

Vattnet nådde nu upp till halsen och har täckt ryggen med ett tjockt lager svart sörja. Tehhi spände alla musklerna i kroppen och hoppade så högt hon förmådde upp i luften för att sedan hamna med huvudet under ytan. Naturligtvis drog hon in andan och började sprattla sig upp tills musklerna vägrade att lyda henne. Hennes ansikte syntes några sekunder ovanför ytan innan den försvann igen.

Vill du andas in? Önskar du verkligen det? Ha tålamod. Luften i dina lungor räcker åtminstone tio försök till. Hon vilade innan hon åter började knåda sörjan med framtassarna.

Tungan slutade tvärt att ta in mer vatten i munnen då hans öron uppfattade ett plask inte så långt bort. Hans tassar gick bredvid vattenpölen och vandrade ljudlöst längre in i träsket.
Han stod bland träden och granskade det smutsiga tjocka vattnet, det uppenbarade sig bubblor som trängde sig upp till ytan.
Hans blick smalnade, och granskade platsen där ifrån han stod.

Hon kände hur hennes kropp sakta forcerade den jordblandade vattnet och nästan triumferande kände hon hur hennes ansikte började frysa av den kyliga luften. Lite till, lite till. Hon ökade takten och snart var hela hennes ansikte ovanför ytan. Hon frös en liten del av vattnet till en isblock för att stödja framtassarna i den och vilade några sekunder med sitt smutsiga ansikte lutad mot isen.

Främlingen bakom sig har hon inte lagt märke till.

Han höjde ena 'ögonbrynet' och lade huvudet lite på sned.
'Varför främling vara där? Leka i skitigt vatten.. Skulle aldrig göra så, nej Crepsley är smart. Inte göra så' tänkte han för sig själv och nickade instämmande av sin tanke.
Hanen trippade ljudlöst fram bakom främlingen. Detta kanske var en matbit, men nej, för smutsigt.

Tehhi var fortfarande lyckligt ovetande om främlingen bakom henne. Hade hon fått syn på honom skulle hon förmodligen skrämts av honom och då fallit tillbaka på marken igen. Hon fokuserade istället och ökade vattnets densitet för att trycka bort leran och smutset som fanns i den. Det resulterade i att hon lyckades rena vattnet runt sig själv och trycka, sila ner jorden ner mot bottnet. Det gjorde det lättare för henne att röra sig. Dags att frysa lite av ytan för att stöd och ta sig upp. Hon fokuserade och när isen var tjock nog att ta hennes vikt klev hon upp på den med darrade ben och utmattad blick. Hennes ögon som vid födelsen var blåa likt midnattshimlen men efter mötet med vampyren har börjat ändra färg av sig själva var nu olivgröna med tun orange ring runt irisen. Det var då hon vände sig om mest för att se ur vilken sörja hon lyckades ta sig upp ur som hon såg främlingen och ett gällt skri lämnade hennes strupe.

Så detta var egentligen en viting. Han slickade sig lite kring munnen för att hon såg delikat ut. Men smutsen äcklade honom, han var lite av en perfektionist då det gällde mat. Men hennes blick skrek delikatess.
Främlingen gav ifrån sig ett skrämt skrik. Han tog ett steg fram "Mycket dumt att grisa ned vackert vit päls.. Mmm, vit päls" sade han med ett leende, han försökte se vänlig ut.

Tehhi var än en gång nära på att åter falla ner i träsket för med det gälla skriet skyggade hon även bort från främlingen ungefär två tre meter men hennes tassar frös ner vattne automatiskt till ett hårt underlag. Ögonen skiftade färg till rött, alltid när hon blev rädd eller mycket förvånad.

Hannen var gigantiskt, hon själv var inte liten men i jämförelsen så var hon en tanig vandrande pinne bredvid denna berg av päls och muskler. Han lät vänligt men blicken som verkade .. lite schizofren skrämde och fick Tehhi att hålla sig på ett lätt avstånd från hannen.

"Varför ser du på mig sådär? Kom inte närmare, jag är rädd för dig!"

Tehhi's uppspärrade ögon har börjat ändra färg till gråblått med gröna prickar och hon reste ragg något för att visa att hon menade allvar.

Han skrattade lite lätt med stängda käkar. "Jag är inte farlig.. Nej, jag kan vara mycket vänlig.. Mycket vänlig.." Hans leende vart bredare, han försökte verkligen se snäll ut, men det var så fruktansvärt svårt då varginnan lockade hans kannibaliska hunger så kraftigt. Men skulle han ge sig på henne? Hon är ju en tjej.. Han brukar inte vilja ge sig på damer, även fast vissa kan vara frestande. "Ursäkta mitt beteende, jag har ätit några dåliga.. Råttor.." Crepsley försökte lugna ned sin hunger så mycet som det var möjligt. För egentligen, enligt honom, ska man inte skada en varginna.

Hannens röst och ord verkade vänliga, men Tehhi gillade fortfarande inte den blicken hon fick av honom, det verkade som om hannen studerade henne med ett rent gastronomiskt intresse. Hon rynkade på pannan och la öronen mot nacken. Pälsen som var täckt av lager av träskvatten, ruttnande gräs och jord har börjat smått torka in. Ögonen har igen börjat skifta till ametistlila.

"Ingen fara, men håll dig på avstånd från mig. Jag är inte van närgångna främlingar."

Hon rös något när en vindpust ven igenom ch kylde ner hennes kladdiga päls men inte obehag, tvärtom. Den oväntade kylan fick adrenalinet försvinna något och hon kände sig klarare i huvudet.

Så länge honan var lugn så kunde detta gå enligt hans planer. Crepsley kunde ana att hon kände sig otrygg och rädd i hans närvaro. På sätt och vis var det kul att se rädslan som uppstår i främlingars ögon, det var så triggande att bara slita sönder hennes kropp, befläcka den vita pälsen med hennes eget blod och njuta av att få känna den ljuvliga smaken av sin egen sort.
Hanen satte sig lugnt ned och kunde tillslut tränga bort det kannibaliska ansiktsuttrycket och förvandla det till neutralt.
"Vad för dig till denna plats av alla som existerar i landet?" Han talade tydligt, utan sin vanliga vana att tala denna gång.

Tehhi ryckte på axlarna, hon kunde inte komma på anledning om vad hon gjorde här. Letade efter Lokie gjorde hon, att hon lyckades vandra rakt in i träsket var på grund hennes totala okunskap i Numoori's geografi och hur man hanterar situationen om man råkar hamna här.

"Jag letar efter Lokie. Känner du till honom?"

Hennes färgskiftande ögon såg hoppfullt på hannen men hon var fortfarande på sin vakt att inte låta honom att komma närmare. Om han skulle få för sig att anfalla skulle hon helt enkelt frysa marken hon sprang på för att ta sig fram fortare. Hannes kropp gav inga tankar på att han skulle vara smidigare än henne.

Hanen tänkte efter "Hmm.. Nej jag känner inte till det namnet" Honans kraft var is, som han själv. Men han funderade ändå på vad hennes andra kraft var, så han frågade rakt ut "Jag ser att du bemästrar is, en mycket bra kraft.. Mmh, mycket bra... Men Crepsley kan inte undgå ifrån att undra, är detta din enda eller finns det något mer i dig?" Det var alltid bra att veta vad sina.. Offer.. Motståndare.. Byten? Hade för krafter. På så sätt skulle det vara enklare. Crepsley gillade doc överraskningar, men han var inte på humör för det just nu.

Tehhi såg nedstämd ut. Hon började allt mer ge upp på att hitta Lokie. De har varit separerade så länge. Hon suckade innan hon såg upp för att besvara hannens fråga. Ögonen skiftade mot brunt.

"Mina krafter är användbara där jag föddes. Vid ishavet. Jag kan kontrollera is och vatten. Har ni inte samma kraft?"

Hon såg ner mot pölen av illaluktande sörja som en gång vart rent vatten. Skulle hon kunna rena det? Separera vattnet från smutset och jorden som fanns i det. Hon fokuserade sin blick och försökte lyfta fram vattnet ur sörjan sila genom det. Det fungerade men tog lång tid. Hon suckade, ruskade på huvudet så att de svarta lockarna som en gång varit vit man  skvätte smuts runt omkring henne.

Han kollade på henne med en smalnad blick "Har du sett mina krafter?" Han höjde ena 'ögonbrynet' och såg lite fundersam ut.
Crepsley kollade snett mot vattnet och kollade på när honan försökte rena den skitiga pölen. Dimma uppenbarade sig på marken som sedan började tjockna. Att andas in den vore lika som att frivilligt tillåta sig själv att bli dödligt förgiftad. Dimman luktade inget, utan såg ut som helt vanlig ofarlig dimma. Eftersom att detta var Crepsleys värk så drabbades han inte av giftet, det berörde honom inte.
Men samtidigt som dimman trädde fram hade han börjat klia sig med baktassen på örat. Och han hade inte gjort något för att avslöja att detta var hans värk. "Trevligt.. Träskets dimmor kan vara lite kusliga ibland" Hans röst var lugn och någorlunda trevlig.

Tehhi skakade på huvudet och ryckte sedan på axlarna innan hon förklarade.

"Jag trodde att alla vargar hade någon form av vattenbaserade krafter"

Dimman som började uppenbara sig runt de fick henne att fundersamt rynka på pannan innan hon skakade på huvudet. Hennes vattenkrafter lät henne känna av vatten överallt, för vad var dimma? Vatten och luft. Vattnet i dimman och i träsket kände hon av, svagt svagt, som en liten vindpust.

"Jag bara gissade..."
Hon avbröt sig, något stämde inte, hon började känna sig trött och sömnig som om hon inte har sovit på flera dagar. Hon såg upp mot den stora hannen innan hon satte sig ner, för trött för att stå på benen.

Hon lät det renade vattnet att formas i en rund boll och sedan levitera över henne innan hon släppte den över sig som en dusch. Det kyliga vattnet fick henne att piggna till och de färgskiftande ögonen såg på hannen med en något klarare blick. Pälsen som förut var tovig och grå av smuts blev något renare, vitare.

"Jag är så oartig, jag har totalt glömt att presentera mig. Tehhi.."
Hennes ögon har ändrats till malakitgrönt och pupillerna verkade pulsera i takt med hjärtslagen. Tehhi's kropp verkade inte förstå vad som hände med den.

Hanen såg på då honan vart allt svagare, dimman skulle snart kväva henne och då var allt över. Han var självsäker, honan visste ju inte vad detta var, tydligen. Och så länge Crepsley var nära henne skulle dimman inte avta. 
"..Tehhi.." Rosslade han fram svagt och nästan som en viskning. Hanen  tog ett djupt andetag och sedan andades han ut relativt lungt.
"Mitt namn är Crepsley, MR Crepsley... Creeep...sleey..." Han tog ett steg närmare och sänkte huvudet en aning medans han spände blicken i henne. Han var underlig, och de flesta var inte alls säkra på om han var där i ont eller gott syfte då han hela tiden gav ut olika kroppsspråk. Öronen började vinklas fram och tillbaks i en rythmisk takt. I samma takt som flera vattendroppar landade mot den smutsiga pölen honan tidigare befann sig i. Sedan vart det i otakt, öronen hängde inte med varandra och dropparna ekade. Då de plötsligt slutade falla till pölen rätade han upp sig, stod och granskade honan som om det han nyss gjort aldrig hade hänt.

AVSLUTAT - Inaktivt alldeles för länge (Och tehhi is dead, så ja)